Dåligt liv

 Hejsan!

Tack för att du skrev in till oss. Ledsen att höra att du har det tungt just nu. Det låter som att 2022 var ett jobbigt år för dig. Ibland undrar man ju nog hur mycket jobbigheter som det riktigt är möjligt att ska hända samtidigt (med familjemedlemmars död och sånt). Ibland är det som att allt skulle komma på en och samma gång. Jag hoppas att inga större dåliga saker ska hända i ditt liv under den kommande tiden, så att du ska få tid att bara satsa på dig själv och ditt eget mående, så att det blir bättre och du får mera ork.

Jag är glad att höra att du varit clean från att skada dig i 3 månader! Det är ju jättebra jobbat! Du ska absolut vara stolt över dig själv. Att skada sig kan vara ganska beroendeframkallande så ju tidigare man kan sluta desto bättre. Nu när du inte har skärt dig på ett tag så är det bra tid att försöka hitta andra sätt att hantera känslor på, bättre sätt, som kan ersätta det beteendet för gott, även när det känns jobbigt. Såna sätt kan vara exempelvis en kreativ hobby. Obs! Man behöver inte vara bra på att rita/måla/pyssla/sjunga/spela instrument/dansa och så vidare för att göra det! Man får också bara göra det för att det är bra för en, och kul. Att skriva är också ett jättebra sätt för en att behandla sina känslor. Att röra på sin kropp och aktivera den så kan också vara bra för att exempelvis få ut ilska, eller för att inte ”fastna” i att känna sig nedstängd av exempelvis sorg. När det känns riktigt besvärligt kan en kall dusch också hjälp. När du har ångestattacker så kan du fokusera på att lugna din andning. Försök ta ett djupt andetag medan du räknar till fyra. Håll andan medan du räknar till fyra. Andas ut, räkna till fyra. Håll andan, räkna till fyra. Och börja om från början. Detta lugnar nervsystemet.

Men det bästa är att prata med någon som man kan lita på. Du skriver att du gärna skulle vilja ha hjälp, bra! Men jag förstår att det kan kännas svårt och läskigt att prata med någon. Fast det känns läskigt, så skulle jag ändå vilja rekommendera att du pratar med någon professionell om de tyngsta sakerna som du känner. Det som är jättebra med att prata med någon professionell är att man inte behöver vara rädd för vad de ska tycka om en – det är deras jobb att lyssna och hjälpa, och de har fått skolningar i att behandla knepiga ämnen så de tycker inte det är konstigt att man berättar om sånt.
Så jag tycker det är jättebra att du pratar med kuratorn fastän du ibland känner att hon också är lite för tyst. Kunde du kanske berätta det åt henne, att du gärna vill att hon ska säga mer och ge mera tips på vad du kan göra? Ibland är folk tysta bara för att inte avbryta, utan ge den andra tillräckligt med utrymme att prata. Och ifall du känner att det inte räcker att prata med bara henne, så kan du också fara till skolhälsovårdaren för att diskutera träningen och maten, eller helt enkelt boka en tid rakt till ditt HVC för att prata med exempelvis en psykiatrisk sjuksköterska eller någon dylik. Om du säger vad du vill prata om så hittar de nog rätt människa till dig.

När det gäller dina tankar om träning och kropp så skulle jag rekommendera Livslust-projektet. Man kan fylla i deras kontaktblankett på nätet, och sen så tar de kontakt med en på det sätt som man önskar. Man får prata med dem fem gånger (online), och det är gratis. Tillsammans diskuterar man vad man kan göra åt ens situation, och hur man ska göra ifall man vill ha mera hjälp. De är jättesnälla där :)

Träning är jättebra för både kroppen och huvudet – men då måste kroppen också få i sig tillräckligt med näring. För annars så blir man bara mera trött av det, och hjärnan får inte heller det bränsle som den behöver för att kunna fungera optimalt. Din kropp är som en bil – bilen behöver bränsle för att fara framåt och funka som den ska. Försök att se mat mera som bränsle för att funka och orka, för det är det som det är. Träning funkar inte om man inte samtidigt äter regelbundet. Om kroppen inte har energi att bränna när den tränar så ökar risken för skador. Det skulle ju vara fint om du fick ha en kropp som du kunde fortsätta träna med i det långa loppet, eller hur? Så ta vara på den och ge den den näring som den behöver, så du inte skadar dig.

Att vara lång och muskulär är något vackert. Jag önskar att du en dag skulle kunna se det själv. Du behöver inte gå ner i vikt för att vara vacker – det är du redan. Dessutom sitter inte ditt värde överhuvudtaget i ditt utseende, eller din vikt. Du är värdefull för att du är den som du är. Om du är med en partner, så tycker ju han om dig för att du är den du är. Inte vill man ju vara med någon bara för utseendets skull. Och skulle någon mot förmodan bara vara med en för att man är snygg, så är det också fel, inte vill man ju vara med någon som är så ytlig. Man vill ju ha någon som kan uppskatta en som man är inuti, för det förtjänar man :)

Det är inte ett dåligt liv, det är en dålig period! Ta hand om dig <3

Kram, Kix