Tja, det jag skrev ploppa upp bara. Jag vet inte hur och vf.
Nejmen, det där med kompisen. Hon snokade runt, hon hittade saker jag inte ville att hon skulle veta. T.ex min en mensfråga.
Hon visste en del jag skrev här eftersom jag berättat det IRL. Och när hon såg det där långa visste hon att det var jag och fortastte att läsa, hon läste alla frågor jag hade skrivit och själv vill hon att jag inte heller ska läsa hennes bröst o mens frågor.
Hon snokade faktiskt i mitt privatliv!
Men näää.... jag vill inte till nån kurator.
Det är bara ibland man tänker så och sen om nån klasskompis får reda på att man varit hos kuratorn väcks alla möjliga fördomar.
Tror att jag är nått emo eller liknande.
Och vad skulle jag ens säga?
Hej, decibel ville att jag skulle komma till dig o visa frågor jag skrivit.
Men.... ärligt. Va skulle jag säga? Vad skulle mamma o pappa säga?
Åh... snart är det sommarlov.
Jag vill inte tillbringa ett sommarlov hos nån dietist o kostdagböcker...
usch :(
Sen så ringer väl alla ti mina föreldrar o berättar det ja skrivit o de blir överdrivet oroliga o ba: här har du mat
har du ätit?
Ne, jag skulle inte klara av 4 hökögon eller kanske mer.
Mamma o pappa ha inte brytt sig hittills för att de ser att jag äter. Jag vågar inte ens tänka tanken av allt som skulle hända :(
suddgummi 2
Hej suddgummi 2!
Knepigt det här... Å ena sidan förstår vi att du tycker att din kompis snokade i ditt privatliv, men å andra sidan så är vi glada för att någon vet om att du har det jobbigt. du ska inte behöva bära alla tankarna och bekymren alldeles ensam. Kanske kunde hon förvandlas till ett stöd och en tröst för dig istället? Att du inte gillar att hon vet saker och ting om dig kanske kan visa lite på att du vill dölja saker och ting för att du vet att de inte är så hälsosamma för dig? Visst ska ni får vara anonyma här på Decibel men att hon kände igen dina frågor kan ju kanske tyda lite på att hon redan hade sina misstankar och att du redan vågat berätta en del saker för henne. Kanske kan hon vara den där riktigt goda vännen som hjälper istället för stjälper, som du kan luta dig lite mot i den här processen?
Att gå till en kurator är faktiskt inget att skämmas för, vännen. Jo, vi förstår att du är rädd att någon ska få reda på det och börja retas för det - men om någon retar dig för att gå till kuratorn så är det ju DEM det är fel på. De som inte fattat att det inte är något märkvärdigt att gå till en kurator, de som är gammalmodiga och de som är elaka. Skit i dem! Nu är det ju dessutom sommarlov, så ingen behöver få reda på något - och ingen har ändå med det att göra. Ju mindre sak du själv gör av det här, desto mindre sak kommer andra att tycka att det är. Att gå till kuratorn är som att gå till tandläkaren, det är faktiskt inte mer än så. Inte heller kommer det att ta hela ditt sommarlov och ditt liv kommer att cirkla kring mat och vikt precis så mycket som DU låter det göra det. Det är du som bestämmer hur många sekunder, minuter och timmar varje dag som den typen av tankar får stjäla av ditt liv, det beror inte på hur många sekunder det tar för mamma att fråga om du ätit.
Så gå till kuratorn nu! Kanske hon kan hjälpa dig så långt att det här med vikt och mat inte längre är det viktigaste i ditt liv och att du snart kan se tillbaka på hur mycket av ditt liv de här tankarna och bekymren faktiskt tog av dig.
Stooooor kraaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar