Har jag bulimi?

Svar till rubrik Har jag bulimi?

Ett stort tack för att du skrev till Decibel. Det visar att du på allvar har börjat inse att du behöver lite hjälp att få ordning på ditt liv. Och jag håller med. Jag tar inte ställning till om du har en ätstörning eller inte, för du skriver inget om din vikt/längd eller hur länge det här har pågått.

Det du förklarar väldigt bra och som jag oroar mej för, är din otroliga fixering vid både mat och motion. Dessutom har du gått ner 7 kilo och skriver att du inte kan äta ordentligt mera. Att ha en ätstörning är en allvarlig sjukdom som påverkar hela utvecklingen av kroppen och psyket på ett negativt sätt. Det är ett faktum, och jag är rädd att du är på väg dit om du inte stannar upp just nu och får hjälp.

Försök tänka efter varför du ville gå ner i vikt. Var det för din egen skull eller för att du tänkte att andra skulle tycka mera om dej om du gick ner i vikt? Har någon kommenterat din vikt eller blev du retad av någon? Vad det än var så lade det igång något hos dej som inte är sunt. Du är i en känslig ålder, du växer ännu och det är otroligt viktigt att du lär dej att se på dej själv med vänliga ögon.

Det kan ju inte kännas bra att vakta varje munsbit man tar, varje gram man går upp i vikt och att känna att man måste motionera om man väger lite mera. Det går en hel del energi till att hela tiden ha koll, och det är inte meningen att man skall behöva leva på det sättet. Visst är det bra att skippa onödigt socker och snabba kolhydrater men det finns ju så mycket mera i matväg än fett och socker. Och din kropp och hjärna BEHÖVER maten för att orka utvecklas och vara koncentrerad på t.ex. skolarbetet.

Finns det någon annan i din närhet som vet vad du går igenom? Hur reagerar dina föräldrar på att du gått ner i vikt? På att du motionerar så mycket? Kan du prata med hälsovårdaren eller kuratorn i din skola och känna att någon av dem kan hjälpa dej? Hälsovårdaren i skolan kan tillsammans med dej göra upp en plan på vad som är din idealvikt och hur du kan nå den samtidigt som du lär dej om matens näringsinnehåll och vad du behöver för att kroppen och hjärnan skall få det som den behöver för att utvecklas.

Jag hoppas att du tar det här på allvar och pratar med en vuxen om ditt problem. Och jag hoppas att du gör det så fort som möjligt.

Jag önskar så för din del att du skulle kunna se på livet som något man kan njuta av, äta det som är gott och pröva på olika saker för att det känns bra för både kroppen och själen. Försök lära dej att se på din kropp med vänlighet. Var stolt över en stark och vältränad kropp men kom ihåg att kroppen måste få tillräckligt energi för att orka träna.

Ibland kan en glass i vårsolen tillsammans med vännerna ge just den kick man behöver för att må bra, och det vill jag verkligen att du skall göra.

Kram och Lycka Till! Kirsi