Det började som en lätt bantning. Först ville ja ha anorexi, bli anorexismal. Det var då skolhälsovårdaren lade märke till vad jag höll på med. Jag går i åttan och skulle dit på en kontroll. Hon kollade min längd och vikt. Jag hade växt på ca 9 mån 1 cm och på en månad gått ner 5 kg. Jag var då 168 cm och vägde 51 kg. Hon ville följa min vikt, så jag gick dit rätt ofta. Två veckor efter så hade jag gått up 1 kg och jag gick upp och sen ner. Jag ändrade mina tankar och ville inte ha anorexi mer. Alla sa att jag var sjuk och jag blev kallad anorektiker av en av mina vänner. Jag tog det inte seriöst för jag var ju inte sjuk. Men jag hade tankarna där hela tiden, om att jag var fet och jag var inte nöjd. Sakta men säkert fick jag tillbaka orken och kunde äta normalt fastän tankarna. Jag tog ner spegeln och kunde leva. Men nu när jag väger 54 kg är det inte lika roligt länge, jag vill bli smal så jag åt dåligt hela förra veckan. Kämpar bara för att se mina revben, men om jag går ner under 53,5 kg skickas jag till en psykolog. Jag är inte sjuk, jag är bara så fet! Jag vet inte vad jag ska göra, har kontakt med skolhälsovårdaren hela tiden nu. Jag vill inte det för jag vill bli smal, de låter mig inte det....
Hej!
Jag skickade din fråga till vår psykolog i måndags, men har inte fått svar ännu. Men det är säkert på kommande!
Hälsar ungdomsinformatören Liselott
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar