Min kompis har anorexi

Hej!

Förlåt förlåt att du fått vänta så på svar. Tydligen är näringsexperten vår på semester redan, men eftersom hon svarat på så många liknande frågor OCH för att vi har Ätstörningar som Månadens tema nu, så ska vi svara på din fråga.

För det första så är det jätte-jättebra att du bekymrar dig om din kompis! Hon kan vara lycklig som har en sådan vän som du! Tusen guldstjärnor till dig!!!

Släpp henne inte nu när hon behöver dig som mest, det är det viktigaste! Ge inte upp, fastän hon kanske inte alls vill fatta att hon väger alldeles för lite eller har ett konstigt förhållande till mat och ätande. För det är typiska tecken på en ätstörning, att inte själv kunna inse hur huvudlöst tokigt man själv tänker. Saker som andra tycker att är helt upp åt skogen fel och skadliga, så kan den drabbade själv tycka att är verkliga och sanna. Till exempel en anorektiker så ser sig själv verkligen som fet och ful, fastän alla andra ser att hon är "bara skinn och ben". Därför kan den drabbade också bli arg eller försvara sig eller till och med undvika kompisar som försöker få henne att börja tänka rätt igen.

Men släpp henne alltså inte. Du ska inte låta henne vara ifred, inte låta henne hållas, inte låtsas att allt nog är bra fastän det inte är det. Men du ska inte heller vara fördömande eller arg eller anklagande - det är nu hon behöver ditt stöd och din förståelse. Hon behöver få känna sig trygg och säker med dig, hon måste kunna lita på dig och veta att du tycker om henne som kompis och som människa oavsett vad hon gör eller säger eller hur hon tänker. Lyssna på henne och finns där för henne! Du ska inte hålla med henne tex när hon säger att hon är tjock, du ska säga din ärliga mening men på ett lugnt och sansat sätt. Det är vanligt att ätstörningsdrabbade samtidigt ropar på hjälp OCH försöker skuffa bort den som försöker hjälpa, men låt dig inte bli bortskuffad.

Det är superbra att du är orolig för din kompis och vill göra något för att få henne att börja äta igen. Men du behöver fler som hjälper till. För det första så kanske du borde tala med hennes mamma. Mamman är säkert också orolig, och kanske behöver hon veta att du också är orolig för att verkligen söka hjälp åt sin dotter. Och det finns massor av hjälp att få! På sommarlovet är det kanske lite svårare att gå till skolhälsovårdaren på en rast, men skolhälsovårdarna brukar nog vara i jobb i juni, så pröva att ringa åt henne. Hon kan både hålla koll på din kompis vikt och mående sedan när skolan börjar igen och redan nu så kan hon hjälpa er vidare. Inom kommunens hälsovårdscentral finns både läkare och psykologer som kan och vill hjälpa och de kan också ge remiss till tex en ätstörningsklinik. Var inte rädd för att söka hjälp, för om din kompis verkligen har anorexi - eller redan bara början på anorexi - så handlar det ju om hennes liv. Och ju tidigare någon tar tag i hennes problem, desto lättare kommer hon att kunna slippa ur det och bli frisk igen. Fastän hon inte alls skulle ha anorexi, så är det redan farligt om hon väger lite och knappt äter, så snälla strunta inte i det!

En stoooor styrkekram till dig ännu! Det är underbart att du är en så bra kompis som bryr dig och söker hjälp när hon själv inte kan göra det!
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna