Orkar inte mer…

Hej Mira!
Jag läser din fråga med stor oro, det är så tydligt att du mår mycket dåligt och behöver få hjälp. Jag ska göra mitt bästa för att du ska få ett bra svar och få hjälp.

Om vi först börjar med att du skriver att du inte är så sjuk att du förtjänar en plats hos psykolog så vill jag verkligen lyfta upp att det du beskriver i din fråga talar för det motsatta: du är i stort behov av hjälp och stöd och det är jättebra att du går hos psykolog, fortsätt med det. Att du inte orkar leva, inte har någon livslust, inte har någon energi, att du skadar dig själv och att du äter så litet som du gör är alla skäl till att gå i samtalsstöd. Det kommer inte fram var du får din samtalsbehandling hos psykolog, är det inom skolhälsovården eller inom ungdomspsykiatrin? Jag skulle ju säga att du hör till specialsjukvården med ditt mående (alltså till ungdomspsykiatrin). Använder du någon medicin för ditt mående? Om inte så vill jag lyfta fram att detta behöver övervägas och diskuteras med dig. Jag vet inte vilken sorts kontakt du och din psykolog har, men jag hoppas att du kan öppna upp dig för hen och berätta om att du skadar dig själv varje dag och funderar på att begå självmord. Det är fint att du har någonting som hindrar dig från självmord, men du är värd att få må bra och att känna att livet är värt att leva - och att det till och med kan vara riktigt bra att leva. När man är riktigt nere på botten, som jag uppfattar att du är, är det svårt att se att det kan bli bättre, att det kan bli bra. Den enda vägen bort från botten är uppåt, göm de orden i ditt hjärta.

Så vill jag gärna lyfta upp din vikt, den hänger inte med på din längd, du är 175cm och väger 46kg. En del människor är riktigt smala av sig själva och de är bara den modellen. Du skriver att du försöker gå ner i vikt, detta trots att du redan är väldigt smal. För en del människor kan kroppsuppfattningen vara annorlunda än verkligheten, det kan vara så av olika orsaker, och de flesta ungdomar har i någon period i livet utmaningar med att se sin kropp som den är. Jag lovar dig på min yrkesheder (som jag håller mycket högt) att 175cm och 46kg till det är mycket, mycket smalt. Det är helt klart frågan om undervikt och jag är så glad att du redan går till psykolog och pratar, för med detta behöver du få hjälp. Det är svårt att ha energi till någonting om maten du äter ligger på så få kalorier som max 1000/dag. En tjej i din ålder har ett energibehov på 2325 kalorier/dag så du ligger på ett kraftigt underskott då din maxgräns ligger på 1000 kalorier/dag. De här få kalorierna gör att de inte räcker till till den energin du behöver för att kunna hänga med i skolan, orka med det sociala livet, röra på dig osv.

Du berättar också att du har svårt att orka göra basic saker som att borsta tänderna och att duscha, att det känns som att bestiga ett berg och att ditt minne är jättedåligt och att du tänker konstigt och jätteoklart. Det tyder på att du är deprimerad och behöver också medicinsk hjälp för att komma vidare. Skulle du kunna tänka dig att visa din fråga och mitt svar för din mamma, eller för din psykolog, eller någon annan vuxen i din närhet? För jag ser att du behöver få all hjälp och allt stöd du bara kan få och jag tänker att din psykolog hjälper dig på alla sätt hen kan, men om det är så att du inte kunnat öppna upp dig helt för din psykolog så skulle det vara bra att visa vår konversation så att hen kan hjälpa dig ännu mer. Eller så har du kunnat öppna upp dig bra, det kan jag ju inte veta utan att ha pratat med dig. Även om det kan vara svårt att ta emot hjälp och att själv se att du verkligen behöver hjälp så hoppas jag att du kan lita på mig och mitt svar och fortsätta ta emot hjälp. Och visa som sagt gärna din fråga och mitt svar. 

Och kom ihåg att du är värd att få hjälp och du är värd att få må bättre och att få må bra! Livet ska inte vara så här svårt som du har det, jag lovar!

Varm kram,
Diana