Hhjjäällpp

Hejsan!

Tack för din fråga!

Jag tycker det är bra att du är så medveten om dig själv och hur andra påverkar dig, att du inser att det inte är en bra idé att fortsätta er vänskap på samma vis som förr. Du har all rätt att själv bestämma vilka energier du vill ta in i ditt liv, och om hon påverkar dig så negativt att du mår sämre av att ha att göras med henne så tycker jag det är vettigt att hålla avstånd. En relation ska inte få en att må dåligt, man har all rätt att försvara sig själv mentalt. Du har självbestämmanderätt över ditt liv, vem du umgås med, och vad du gör, och ingen har rätt att begränsa dig (eller okej, dina föräldrar har deeelvis den rätten tills du är 18, men du vet vad jag menar J ).

Men jag förstår också att det här är jobbigt eftersom ni har varit så nära vänner förut och för att familjerna är vänner. Men vissa vänskaper växer man helt enkelt ifrån, och speciellt när man är ung så är det jättevanligt! Det är synd om din mamma har lite svårt att se din situation. Kanske du borde förklara mera i detalj åt henne vad det är du känner (ifall du vill att hon ska få mera insyn vill säga)? Jag kan tänka mig att hon nog inte skulle vilja du ska vara runt nån som får dig att må dåligt, eftersom hon inte vill att du ska må dåligt. Så om du förklarade hur det hela har fungerat lite mera detaljerat så kanske hon kan greppa det bättre. Du är ju liksom inget barn längre, som man kan ”lägga att leka” med vem som helst J

Så till din fråga, vad ska du göra? För det första så tycker jag nog inte du ska ha hemskt dåligt samvete om du på flit inte svarar så mycket åt henne. Ni har ju ändå haft en paus i er vänskap så du är inte ”skyldig” henne något längre. Men vad som vore absolut bättre om du bara känner att du vill, vågar och kan är att ta upp det till tals med henne. Det kan kännas besvärligt men på ett sätt är det också av omtanke för henne, så att hon kan bli medveten om att hon har vissa egenskaper som kan göra att folk tar avstånd från henne. Det här ger henne en chans att utvecklas och ändras om hon är mottaglig för det. Det kan också vara att hon blir arg om hon blir konfronterad med sitt beteende, vilket ju kan vara jobbigt -  men sen igen – vad gör det dig om du ändå inte vill vara vän längre, så på sätt och vis så löser den reaktionen också saker, om man ska se på det lite kallt. I värsta fall om du inte säger nåt eller gör nåt, och hon inte märker själv att du inte är mottaglig för kontakt, så drar det bara ut på tiden ännu mera som du mår dåligt över att hon försöker kontakta dig. Om du skulle ta upp det till tals så skulle du i alla fall inte längre behöva ha dåligt samvete över att du inte svarar.

Man kan bra sätta upp regler i sina vänrelationer likadant som i en parrelation. Så IFALL du plötsligt skulle känna att du kan tänka dig att närma dig henne lite igen så tycker jag bra du kan sätta regler och ha lite krav på vänskapen. Säga att du har märkt vissa mönster som du inte mår bra av, förklara vilka de är (exempelvis att hon försöker bestämma vem du får umgås med), och förklara att om det här beteendet förekommer så måste du ta avstånd för att du mår inte bra av det. Du kan tänka dig henne som att hon var en helt ny vän som du inte kände från förr – vilka egenskaper från henne skulle du då tolerera, vilka skulle du inte? Ge inte efter med saker som går över dina gränser bara för att det är någon du känner från förr, när du kanske var en lite annan person, utan kräv samma typ av saker som du skulle av en ny vänskap.

Hoppas det löser sig! Skriv gärna in igen om du har mer funderingar.

Kram, Kix