Är det jag som överreagerar?

24.07.2019
Hej
Jag har en bästa vän som jag blivit ännu tajtare med för ca två år sedan om inte mer. (Dock känt varandra längre än så).
Jag känner mig dum, elak och konstig att jag ens känner såhär men behöver svar ändå.

Det är så att vi har gjort det mesta tillsammans, vi har pratat i telefonen flera timmar om dagen eller träffats varje dag i kanske 1,5 år lite mer. Vi förstår varandra på ett annat plan och vet vad den andra gått igenom. (Båda är extremt rädda att bli lämnade och förlora varandra pga olika anledningar).
När vår ena vän började försvinna från oss pga kille så fick hon mig att lova att jag aldrig skulle göra så mot henne och då bad jag henne om detsamma tillbaka. Att hon inte får lämna mig heller.

Hon sa då att det aldrig någonsin skulle hända. Träffar hon någon vill hon ändå prioritera vår relation.
I januari började hon träffa en kille, och vi började umgås lite tillsammans med hans vänner. Men min magkänsla sa att något inte stämde. Ganska snabbt fick jag reda på att han var förlovad och berättade det för henne, men dom var ”bara vänner” så det gjorde inget. Jag försökte vara glad positiv och stöttande i det här för hon verkar tycka om honom.
Sedan kommer nästa sak, han har en otroligt skev kvinnosyn och en respektlöshet som jag personligen inte tycker är okej. Trots detta finns jag där är positiv och städar. Det är ju det här min vän vill.

Hon börjar ligga med honom och blir ännu mer fast i honom. Det lyser igenom att hon är kär och inte kan vara utan honom men vägrar inse själv, dom är ”bara vänner”. Sen blir det att vi börjar ses mer och mer sällan för hon träffar honom. Och när vi väl umgås så måste vi ibland avbryta våra träffar eller åka iväg och träffa honom. Eller vi ska bara träffa honom på en cigg osv.

I början på maj eller rättare sagt var det på valborg. Då festade jag och två vänner hos mig. Den ena drog hem och den andra drog hit sin kille och hans en vän. (Hon säger att dom inte är det. Men beter sig som dom är tillsammans) vi festar och har skit kul, tills vi ska lägga oss. Hennes killes kompis däckar på soffan, jag går in i mitt sovrum och lägger mig på min säng var av hennes kille kommer in och lägger sig och håller om mig. Jag får panik och ropar in henne direkt. Sen går jag ut på balkongen. När jag kommer in kanske 1h senare efter att ha lugnat mig något, så lägger jag mig åt andra hållet, fullt påklädd och under två filtar. Jag har huvudet åt hållet de har fötterna.
Jag ser hur min vän troligtvis runkar av honom under filten men bryr mig inte, känner hur han tar in handen under mina filtar och in under min tröja och mörkar stryka mig på ryggen. Så jag flyttar längre bort. Min vän går och ska hämta något eller om hon drack vatten och han frågar mig om han får en puss. Jag säger direkt NEJ men han försöker insistera. Varpå jag vänder bort huvudet. När min kompis lägger sig i sängen igen bredvid honom fortsätter deras mys. Samtidigt kommer handen in igen under min filt, fast jag ligger på mage så lyckas han på något sätt få tag i mitt bröst och typ drar i det för att få mig att komma närmare. Jag flyttar mig då så långt bort jag bara kan för att jag inte vill. Spänner hela min kropp i panik för att han inte ska kunna röra mig.
Min kompis går iväg ännu en gång för att göra något. Han frågar igen om en puss, varpå jag utbrister. ”Ge dig NEJ säger jag ju, du är med min bästa vän fråga henne om en puss istället” ”men jag vill ha av dig också, hon behöver inte få veta” ( Här förstod jag att han verkligen inte skulle ge sig. Mådde så illa och dåligt av allt som hände och kände mig otrygg i mitt eget hem)
Min kompis kommer in i rummet igen och han går på toa, jag berättar allt och hon blir vansinig. Vi går ut på min balkong för hon vill inte se han.
Han kommer och frågar vad som hänt, dom börjar bråka och tjafsa i mitt sovrum (balkongen är i samband med sovrummet) vilket gör att jag blir fast ute på balkongen.
Det slutar med att han och hans kompis får lämna mitt hem, jag och min kompis pratar lite innan hon drar hem. Sen åker hon till honom senare på dagen och dom löser allt.

Dock har vi fortfarande träffats relativt frekvent och näst intill daglig kontakt på telefon. Efter det här, precis som om ingenting hänt. I situationen skylde hon på honom och inte mig.

Sen var vi ut och festade alla tillsammans i slutet på maj, då jag först ser hur han hela kvällen är totalt ointresserad av min vän och bara spanar över dansgolvet efter potentiella ragg. (Min vän ser och bekräftar detta till mig med, men bryr sig inte direkt om saken. Hon har redan misstankar om att han ligger runt med andra).
När slutet av kvällen närmar sig så ser jag hur han puttar min bästa vän på dansgolvet så hon tappar balansen (inte ramlar). (Jag har kort stubin och är impulsiv) jag hinner inte tänka utan blir så arg så jag nästan flyger på han och skriker på han vad fan han håller på med. Båda svartnade. Våra vänner fick dra isär oss för de trodde att vi skulle börja slåss. Jag gick ut med några vänner, hon var kvar där inne med han. Skrev till mig att gå hem och massa. Men hon vet att det skulle jag inte göra utan att se att hon kom hem ordentligt.

Hans försvar var att hans skulle visa hur andra gjorde på dansgolvet. Men jag sa att det är inte acceptabelt ändå. Då kan man berätta. Min vän accepterade hans ursäkt och dom fortsatte träffas.

Bara de efter den här kvällen klarar jag inte av att träffa han längre, han har inte pratat med mig heller. Han har inte själv berättat för mig hur han tänkte. Och heller inte bett om ursäkt för den gången han la sig i min säng och började ta på mig. Fick mig att känna mig otrygg i min egen lägenhet.

Efter den här kvällen på krogen så blir min och min bästa väns relation lidande. Vi ses i princip aldrig hörs vi av är det typ på snap. Våra samtalstid över telefon har gått från 30-50h i månaden till 2-5. Hon svarar häller aldrig i telefon när jag ringer längre utan ringer alltid upp minst någon timme senare när det passar henne. Hon är hos honom hela tiden även fast han inte är där. Hon bestämmer att hon och jag ska ses men sen gör annat eller ligger och väntar på honom.
Jag vet inte längre vad jag ska göra eller om jag överreagerar.


En annan sak som stör mig och nästan äcklar mig är att kvällen de träffades var det mig han försökte haffa. Jag total dissade honom tyckte han var sliskig och obehaglig så då tog han min bästa vän istället för hon gick med på att vara med honom. Han tycker han är störst bäst och vackrast och att alla tjejer vill ha honom vilket han ofta slängt ur sig. Och säger ofta till min vän att han ska ut och haffa gäris med sina vänner osv.

Snälla överreagerar jag eller vad ska jag göra? Vad ska jag göra
Ida klippt

Ungdomsinformatör Ida svarar

30.07.2019

Hej!

Det han har gjort mot dig är långt ifrån okej. Bra att du sa ifrån och även berättade om det för din bästa vän. (Sexuella trakasserier) Du överreagerar inte, i sådana situationer som har uppstått i ditt fall så skall man absolut reagera. Något som jag bara vill påpeka är att våld löser inga problem.

Jag kan förstå att det känns jobbigt att se och märka att er vänskapsrelation förändras. Utifrån det du skriver så uppfattar man ganska snabbt att den här killen inte behandlar din kompis bra. Så kan förstå att det uppstår en oro från din sida. Har du frågat henne hur hon mår? Vad det är som hon gillar med honom? Vad är det som får henne att stanna kvar hos honom? Har ni pratat om det som hände på korgen? Eftersom du skriver att er vänskapsrelation blev lidande efter det, så kanske det är något som hon grubblar eller tänker över som hände då. Försök att prata med henne. Det är svårt att säga för mig hur hon kommer att reagera, eftersom jag inte känner henne. Berätta till henne också hur du mår pga det som han har gjort mot dig. Du saknar henne, säg det till henne.

Hoppas verkligen att ni hittar tillbaka till varandra. Ta hand om dig!

Kram, Ida

2 Kommentarer

  • Tjejen som skrev inlägget. 24/07/2019 1:36am (9 månader sen)

    Glömde tillägga att jag saknar min bästa vän. Vill gärna ha henne kvar i mitt liv, och även om jag och hennes kille inte går helt ihop så finns jag ändå där för henne och stöttar i det hon vill. Men väljer att själv inte träffa honom efter allt.

    Men när vi ses så känns det mest stelt numera. Vi har kanske setts 5-7 gånger sedan maj vilket är väldigt lite för oss. Dom gångerna vi sätt har aldrig varit mer än 10min till 1h ungefär.
    Jag vill inte ha det så. Hon får gärna umgås med honom om hon tror det är rätt för sig. Jag vill dock inte mista henne men just nu hörs vi knappt ens av.

  • Tjejen som skrev inlägget. 24/07/2019 1:40am (9 månader sen)

    Hon får gärna träffa honom det har jag inget emot. Men vill någon gång träffa henne eller iaf prata i telefonen.

    För just nu känns det som jag nästan förlorat henne. Från att ses flera gånger i veckan eller prata i telefonen.(detta trotts att dom träffades) till att nu har vi sets 5-7 gånger sen maj.

    När vi ses har det varit jättekort stunder som längst 1h, förut kunde det vara hela dagarna framförallt när han jobbade. När vi sätts har det även varit otroligt stelt.

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.