probleem

20.04.2015
Jag har ett problem.. Jag får inte ha pojkvänner från ett annat land eller annan religion än det jag är ifrån och har av mina FÖRÄLDRAR... Jag har levt hela mitt liv i Finland och är nästan aldrig till mitt/föräldrarnas hemland och därför är det ganska svårt att få en pojkvän från hemlandet. Det är inte så att mina föräldrar ogillar personer från Finland eller något annat land (förutom deras land) men dom säger att de inte vill att jag/dom ska ha någon som inte har samma religion som oss och att de vill kunna tala samma språk som pojkvännen ...Jag tycker faktiskt mera om finska/svenska killar än killar från mitt land. Jag drars bättre till dem :) vad ska jag göra för att få mina föräldrar att tycka att det inte är någon skillnad om han är kristen ateist muslim svensk finsk rysk kinesisk osv ?? ksksb

Religionslärare Gunilla svarar

23.04.2015

Hej!

Tack för din fråga! I en värld som blir allt mer globaliserad uppstår kulturkrockar när personer med olika kulturer, traditioner och religioner möts. Ibland misstolkar man varandra och det händer att man känner sig osäker när man träffar personer som har en annan bakgrund än man själv. Jag förstår riktigt bra att du vill ha en pojkvän från Finland. Du lever samma liv som vilken annan finländare som helst och de killar du träffar delar samma vardag som du.

Jag vet förstås inte hur dina föräldrar tänker, men man kan föreställa sig hur de KANSKE tänker när de inte vill att du ska ha en finländsk pojkvän. Dina föräldrar har vuxit upp i en annan kultur än den finländska, och det finns säkert en hel del som de tycker att är bättre i sin ursprungskultur. Finland är på många sätt ett tryggt land att leva i, men det kan hända att dina föräldrar inte gillar den finländska livsstilen till alla delar. I många kulturer har till exempel sexualiteten stränga normer, det är en stor skam om en tjej blir gravid utan att vara gift. Så var det förut hos oss också, men idag är det helt ok att vara sambo eller ensam mamma. Jag har inte så svårt att föreställa mig att dina föräldrar önskar att du ska få ett tryggt och bra liv. För dem är det ett likadant liv som de är vana med.

En av mina bekanta som kom till Finland från Iran för flera år sedan gav det goda rådet att man ska fråga och ta reda på när man träffar en ny människa med en annan bakgrund. Min erfarenhet är att många ogrundade antaganden och missförstånd (läs fördomar) försvinner om man får en förklaring. Du själv behöver knappast fråga eftersom du lever i en miljö som du har blivit en del av och inte har problem med hur finländare i allmänhet fungerar.

Nu kommer vi till pudelns kärna, din fråga. Jag har självklart inget patentsvar, men jag har ändå idéer om hur du kan tänka och agera. Det är en stor skillnad om man diskuterar en sak som en principfråga eller som någonting som har med vardagsverkligheten att göra. Dina föräldrar ogillar finländska pojkvänner som fenomen. Men hur går det ifall de får träffa världens mest underbara kille som är helt perfekt – trots att han är finländare? Jag vet förstås inte hur dina föräldrars sociala liv ser ut. Vilka umgås de med, har de träffat dina kompisar. När du träffar en kille som du gillar kan du lägga upp en strategi. Om dina föräldrar ser honom som en person och individ kan det hända att det går riktigt bra. Det finns ju faktiskt skötsamma unga män i detta land. Låt dina föräldrar träffa hans föräldrar för att försäkra sig om att hans familj är ok. Om den unga mannen har far- eller morföräldrar kan du presentera dem för dina föräldrar. Det är så att synen på familjen skiljer sig mellan olika kulturer. I Finland bor många ensamma, eller i kärnfamilj = mamma, pappa, barn. I andra kulturer ryms alla släktingar in i familjebegreppet.

Det sämsta du kan göra, enligt min mening, är att strida om saken. När man för en principdiskussion generaliserar man, alla finländska unga män är på ett visst sätt. När man får bekanta sig med en viss, speciell person kan man acceptera personen fastän man kanske inte gillar alla andra i samma kategori. Det skulle vara synd om valet av pojkvän leder till att dina föräldrar och du tar avstånd från varandra. Jag hoppas att du har en trygg vuxen där du bor som kan hjälpa dig att få dina föräldrar att inse att det är ditt val och ditt liv om det blir alltför svårt. Föräldrar vill sina barns bästa, men ytterst måste alla få välja sin egen väg. Vi som är föräldrar får lov att acceptera våra barns val, och förhoppningsvis älska barnen hur de än väljer. Din fråga är svår, men jag hoppas i alla fall att jag har kunnat hjälpa dig en smula med att tänka vidare.

Allt gott till dig och lycka till i framtiden!
Gunilla Teir, mamma framför allt och lite lärare också

 

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Vad ska jag göra? Vet inte vart jag ska ta vägen. Pappa ropar, tar oss i öronen, lägger tvål på munnen och andra saker. Brukar säga att vi inte är hans barn utan mammas barn. Vet inte vad jag ska göra...
Läs mera

Ingen i min familj tror på något jag säger, de hittar på sina egna sammanslutningar och bråkar med mig istället. min mamma och pappa bråkar med mig för att de tror att jag hoppade av skolan och ringer...
Läs mera

Hej! Mina föräldrar satte ner familjen i slutet av oktober 2023 och berättade att mamma ville skilja sig från pappa. Pappa tog det väldigt hårt och visste inte vad han skulle göra. Han försökte föresl...
Läs mera

En av mina vänner har självmordstankar pga psykiskt våld av föräldrar
Läs mera