Vågar inte ens prata med föräldrar?

Hej och tack för din fråga! Det är inte alltid lätt det här med familjen, du är långt ifrån ensam om det här bekymret. Vartefter man växer upp så förändras relationen man har med sina föräldrar. Du blir själv vuxnare och vill bli behandlad så, medan föräldrarna kanske ännu ser på dig som ett barn och inte riktigt inser att du håller på att bli vuxen. Just tonåren är också en period i livet när mycket kan kännas osäkert och överväldigande i livet och man kan känna sig långt ifrån sina föräldrar.

För att dina föräldrar ska behandla dig mera som en vuxen så är det viktigt att du också agerar på ett vuxet sätt mot dem. Ett sätt att lägga en god grund för ett samtal är att du sätter dig ner tillsammans med var och en av dem med syftet att faktiskt prata ut. Då kan du i början av diskussionen berätta vad du har skrivit här, att du tycker det är svårt att våga prata med dem och att du drar dig för att berätta saker. Du kan också säga att du inte vill ha det så här och att du önskar att du kunde tala om saker åt dem utan att ha ångest inför det. När du inleder så här så släpper förhoppningsvis lite av din nervositet och dina föräldrar får möjlighet att bemöta dig med det här i beaktande. Förbered dig också med bra argument för att t.ex. få åka på språkresan och visa att du har tänkt igenom saken ordentligt och försök förklara hur viktigt det är för dig att få åka. Be också om att höra deras argument för att du inte skulle få åka.

En sådan här sak ändras knappast över en natt men jag hoppas att det med tiden blir lättare och lättare för dig att prata med dina föräldrar. Sikta på att prata regelbundet så att inte steget att göra det blir för stort. Förhoppningsvis kan ni i framtiden prata om saker och ting på ett naturligt och avslappnat sätt. Säkerligen blir det också lättare för dig ju äldre du blir att bemöta dina föräldrar på ett självsäkert sätt, men det kan ta några år och en del övning.

Gällande att din pappas nya fru också är med och bestämmer så kan jag förstå att det känns frustrerande för dig att ännu en vuxen ska ta beslut om saker som gäller ditt liv. Det kan dock vara svårt för dig att påverka och det fungerar ofta så, att man bestämmer saker tillsammans i den nya familjen. Du kan ju försöka be att få prata endast med din pappa, men det kan ju hända att han ändå diskuterar saken med sin fru innan han ger dig ett svar.

Ännu en sak. Man ska komma ihåg att det som föräldrarna (eller någon annan) tycker så är bara en åsikt och ett sätt att tänka. Det är nyttigt att lyssna in andras åsikter och tankar och lära sig av dem, men du har alltid rätt att ha din egen åsikt, även fast du inte tycker lika som dina föräldrar. Och kanske får du inte lov nu att t.ex. fara på språkresa, men det betyder inte att du ska ge upp drömmen. Läget kan se helt annorlunda ut i framtiden. Mitt eget motto är att alltid försöka leva som man själv vill, inte hur andra tycker att man ska leva, förstås med hänsyn till egen ålder och livssituation.

Jag önskar dig lycka till och hoppas att du samlar mod till dig att ta diskussionerna. Chansen finns ju att det går riktigt bra och att det känns bra efteråt! Att komma ihåg att lyssna på varandra är otroligt viktigt i alla relationer och den respekten ska gå båda vägarna. Hoppas du fick hjälp av mitt svar, skriv gärna igen om du känner för det.

Hälsningar, Cecilia