Fråga

Hej!

Bra att du skrev in och berättade om din situation. Det är svårt att vara ensam med de känslor du beskriver. Du behöver inte skynda dig att berätta för dina nära och kära om det är så att deras attityder skrämmer dig eller gör att du känner dig otrygg. Det kan vara en bra idé att först fara och prata med en professionell om din situation, som du kan tala med i förtroende. Det kan till exempel vara en skolsköterska, skolpsykolog eller kurator.
Om du kan tala engelska eller finska, så kan du också välja att boka en gratis, privat diskussion på Setas Kompetenscentrum för könsmångfald (vi jobbar under tystnadsplikt). Tyvärr har vi för närvarande ingen svenskspråkig anställd (detta svar är skrivet på finska, Decibel har översatt det till svenska), men vi håller just nu på att söka en svenskspråkig person så förhoppningsvis på hösten kan vi också erbjuda våra tjänster på svenska. Ett samtal med oss kan ha formen av ett Teams-videosamtal, ett telefonsamtal eller genom att skriva på en chatt. Tidsbokning kan man göra HÄR.

Många ungdomar reflekterar över sitt eget kön och ifrågasätter det. Vissa kommer till slutsatsen att de är transpersoner eller icke-binära. En del kommer å andra sidan till slutsatsen att de nog ändå är av det kön som de tillgavs vid födseln, men att de är en pojke eller flicka på sitt eget sätt. Vissa människor ifrågasätter könsnormerna i vårt samhälle, det vill säga de oskrivna "reglerna" för hur kvinnor och män är. Det finns också människor som är transvestiter, dvs. människor som tycker om att uppleva ett annat kön (trots att de inte vill byta kön), och de vill ofta uttrycka det könet genom saker som kläder och eventuellt smink och andra attribut. Så kön är en mycket skiftande sak! Cirka 5% av alla människor är av ett annat kön än det som anges vid födseln. Med andra ord är det inte särskilt ovanligt att vara transperson, icke-binär eller transvestit.

Du sa att du har ångest varje dag när du inte kan vara dig själv och folk kallar dig en pojke. Du oroar dig om du skulle bli accepterad om du skulle säga att du var en tjej. Det är helt sant att inte alla människor förstår transgenderism. De flesta transpersoner i Finland tas dock rätt bra emot. Vissa människor upplever svårigheter speciellt i början, till exempel med familjen – vissa familjemedlemmar kan ha svårt att vänja sig vid saken när det är nytt för dem. Men ofta accepterar familjen det efter en tid. Ibland kan nära kompisar ha många funderingar om ämnet, speciellt i början. Men en hel del vill ändå helst se sina nära och kära som de verkligen är - att man ska få vara sig själv. De flesta transpersoner i Finland lever lyckliga liv. Vårt samhälle är inte perfekt, men medvetenheten om och förståelsen för könsdiversitet förbättras hela tiden.

Du kan behöva tid och stöd för att hantera dina känslor. Vissa ungdomar gör detta genom att prata med en professionell om det, men berättar för de nära och kära först lite senare. Vissa väntar tills de är vuxna. Andra är villiga att berätta lite tidigare.

Ingen annan kan säga när det är rätt tid för dig, bara du kan veta och bestämma det. Men även om du ännu inte är redo att berätta för dina nära och kära om det, kan du personligen värdesätta och ta hand om din femininitet. Även om du fortfarande inte känner att du vill visa det helt för andra. Många människor som befinner sig i samma typ av situation som dig skapar en hemlig symbol till sig själva som påminner dem om sin egen könsidentitet, det vill säga det de känner inom sig att är deras kön. Det kan fast vara en nyckelring eller något annat litet föremål, till och med en liten sten du hittat som du kan bära med dig exempelvis i fickan. Denna symbol kan påminna dig om att det du känner inom dig är sant och värdefullt. Det är ännu inte synligt för andra, men symbolen kan påminna dig om hopp: det kommer ännu att finnas en dag då du också kan visa den här saken om dig själv för andra.

Mvh, Miska
Servicehandledare på Kompetenscentrumet för könsmångfald