Först, jag har grymma krav på mig själv - stressade ihjäl mig under skrivningarna, o. ja orkade inte ens läsa ordentligt; tanken att nu försöka slippa in på universitet är hemsk - eftersom skolan jag vill in på är svår - och jag vill inte göra min föräldrar besvikna genom att inte slippa in då de betalat för en dyr prepkurs.
- Jag har varit sjuk länge - om det inte är kronisk huvudvärk, stress som leder till håravfall etc, gynekologiska mystiska symptom som gjort att jag inte kunnat ha sex ordentligt på över ett halvår.. Jag är sjukt hypokondrisk o. oroar mej hela tiden - o. då läkare inte kan hjälpa mig, blir jag nästan hysterisk.
- jag är en skam till flickvän, min stackars pojkvän har hamnat stå ut med mig genom mina depressioner och han har nog inte set mig glad på väldigt, väldigt länge. Jag kan inte fejka.
- har inte kontakt med mina vänner just alls. Jag är inte särskilt social, men har många goda vänner, men då jag varit såhär nere orkar jag bara inte bry mej.
- jag har inga glädjeämnen i livet direkt. Skolan o. studierna är hemska, prepkursen jobbig, ständigt sjuk, jag blir bara ännu mer lessen av att träffa min pojkvän eftersom ja får såna skuldkänslor ... Mina hobbyer? Nej, har inte tid med sånt. Orkar inte. Det enda jag gör på fritiden är att fördröja tiden på internet o. googla efter symptom.
Jag har ett bra liv annars, och det känns som om jag kastat bort mitt tonårsliv.. Alla säger att det är så himla kul att vara 18.. efter att ja fyllde 18 har allt varit skräp. Jag gillar inte alls baren, fester, eftersom jag inte kan umgås med folk jag inte känner.. Ja.. alltså, , ingenting, inget e roligt nå mer.
Jag vill bara få vara lycklig o. normal. Men jag .. vet inte .. var jag skall börja.... E för svag
Nästan L-student
Hej vännen!
Förlåt, förlåt att du fått vänta länge på svar! Vi hade skickat din fråga till en av våra kuratorer, men har inte fått något svar ännu. Men vi ska försöka komma med lite tröst och råd, sådär från ett par medmänniskor till en annan - vi har absolut inte glömt bort dig!
För hur skulle vi kunna glömma någon som mår så dåligt som du gör nu??? INGEN ska behöva må så där dåligt, speciellt inte en ung människa. Precis som du skriver, så tycker man ju att 18-årsåldern borde få vara en av de mest intressanta och "livfulla" perioderna i livet. Ingen är värd att ha det så tungt då att livet blir så där glädjelöst och jobbigt. Ingen!
Men vi förstår dig också, förstår precis hur prestationskrav, påfrestningar, förväntningar, oro, stress och sjukdom kan dra ner på hela livskvaliteten. Vi förstår hur det kan bli som en ond spiral neråt och hur otroligt hopplöst och övermänskligt det kan kännas att på egen hand försöka kravla sig uppåt igen. Och ingen är så hård mot en som man själv kan vara, ingen hackar så på en som man själv gör i sitt eget huvud, ingen ställer lika höga förväntningar eller kräver så mycket av en som man själv gör. Men hos de flesta som mår dåligt, så finns ändå viljan att det ska bli bättre, viljan att må bättre.
Och vännen, du har redan visat att du har viljan! Du skrev ju till oss! Du satte ord på lite av de tunga sakerna och sände dem till oss. Vi önskar av hela våra hjärtan att vi kunde komma till dig nu, sätta oss ner med dig och lyssna och stöda och krama och ge råd och knep och förklaringar. Men där är du och här är vi... Men sötis, det finns garanterat folk runt dig som KAN sätta sig ner med dig och som du kan prata med, förklara åt, få tröst och stöd och råd av och - det bästa - som har alla de smarta teknikerna och metoderna som du kan ta hjälp av när du ska kravla dig upp ur gropen! De har knepen, erfarenheterna och utbildningen, så de har alla redskap du behöver. De kan tex hjälpa dig att hitta positivare tankemönster, så att hela världen känns mer hanterlig och ljus. Till exempel en skolpkurator, skolpsykolog, Folkhälsans tonårspoliklinik (finns bla i Vasa) eller kommunens psykologer kan du gå till gratis och deras jobb, deras UPPGIFT är just precis att hjälpa personer som har just precis sådana problem som dina. De finns där för dig!
Så snälla söta rara, gå och tala med någon nu! Du är såååå värd att börja må bättre och det finns folk runt dig som kan hjälpa dig! Det är ett tecken på mognad och självinsikt att se när man inte klarar av något själv utan behöver hjälp. Och att gå till tex en psykolog är varken märkvärdigt eller något att skämmas för numera, det är lika naturligt som att gå till en bilmekaniker om bilen krånglar eller till tandläkaren om en tand värker. Och vännen, nu har du värk i själen och då ska du gå till någon som kan bota den värken! Känslan av hopplöshet beror oftast mest på att man inte har de rätta knixen och kanske inte det rätta stödet - vi är ju inte alla utbildade bilmekaniker eller tandläkare. Tex en av de ljuvliga kvinnorna på Folkhälsans tonårspoli så kan hjälpa dig att nysta upp alla trådarna, allt från pressen med prepkursen och inträdes till känslan av otillräcklighet med pojkvännen, nysta och knyta upp knutar ända tills du känner att du inte behöver mera hjälp.
Så snälla, låt dig själv inte sjunka ner allt djupare i gropen, fundera inte mera nu utan bara ring omedelbart och beställ tid - eller gå till skolhälsovårdaren. Snart blir värken lättare och lättare, vi lovar, bara du får de rätta knepen och metoderna!
En enormt stor och varm kram, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar