Alla hatar mig

Hej vännen!

Vi börjar bakifrån med din fråga: Klart att du ska finnas till! Tro inte att livet är slut nu bara för att det är tungt ett tag. Nu ska vi inte börja tjata med en massa visdomsord och låta som gamla tanter, men fördelen med att ha några år på nacken är att man "fick se hur det gick sedan".

Vi har märkt att livet faktiskt ändå går i vågor... eller kanske kunde man jämföra det med skogsstigar. Emellanåt är stigen mörk och skuggit, lerig och myggig. Sedan brukar det nog bli ljusare av sig själv bara man kommer runt en krök. Ibland ser det ut som om livet skulle vara en enda lång, tung uppförsbacke och skoskav. Du är kanske mitt i en sådan backe nu. Fast nu ska du inte bara stanna upp med blicken stint ner i marken, svärandes och gråtandes. För det finns en genväg alldeles bredvid dig. Den går rätt uppåt och du måste kanske klättra lite, men du slipper så mycket snabbare upp till toppen av backen och solen och den sköna sommarvinden då.

Genvägen består av att du börjar tycka om dig själv. Johho, det är precis vad du ska "öva" på nu. Du måste börja inifrån, med dig själv och med din insida. I början känns det fånigt eller till och med stört omöjligt -och så mycket lättare att hacka ner på sig själv istället. Men se, DU ÄR VAD DU TÄNKER! Tänker du som nu att du är ful, äcklig, en urdålig vän osv, så är det precis det du kommer att utstråla som ett osynligt moln runt dig. Och det molnet inte bara direkt kör bort folk från dig, det påverkar hur de ser på dig och hur de beter sig mot dig. De behandlar dig som du behandlar dig själv, de betraktar dig så som du uppfattar dig själv. För hur du tycker om dig själv märks på allt från "din näsaställning" (min, tonläge, kroppsspråk, vart du riktar blicken osv) till hur du talar om dig själv. Det är som om det skulle synas på dig vad du tycker om dig själv och det märker folk omedvetet och så behandlar de dig därefter. Respekterar du inte dig själv och tycker du inte att du är värd något... så gör de kanske inte det heller. En människa som inte tycker om sig själv är också så mycket lättare att tex reta, tala skit om, dissa eller till och med mobba, för att "offret" redan håller med mobbaren innerst inne.

Ne, det finns inte många unga tjejer som har en stark självkänsla och ett gott självförtroende, men det är de här sakerna du borde jobba på. Ju mer du tycker om dig själv, desto lättare har andra att tycka om dig. Och då blir du också rolig, trevlig, trygg och en bra vän och folk gillar att hänga med dig och respekterar dig och värdesätter dig. Kom dock ihåg att stark självkänsla och ett gott självförtroende är INTE detsamma som att tro för mycket om sig själv, vara stor på sig eller vara bitchig mot alla som är svagare. Att ha stark självkänsla betyder i grund och botten att man tror att man är värdefull vad som än händer, att man duger och att det inte är hela världen om en viss människa inte gillar en eller om man gör bort sig, man klarar sig bra ändå och vet att livet går vidare hur tungt det än känns just nu. Det är en inre styrka, en grundtrygghet och den kan vi alla alltid utveckla och göra bättre och starkare, det är aldrig för sent. Och den inre självkänslan är grunden för bra vänskap! Du kommer att få en bästis, en kompis som du är nummer 1 för. Men för att hon ska kunna hitta dig, så måste du först bli kompis med dig själv. Skulle du vilja vara kompis med dig sådan som du är nu? Försök att fundera lite vilken typ av kompis du skulle vilja ha, och så försöker du bli mera sådan själv. För vännen, du har ju ansvar för dig själv, alltså ingen annan människa kan komma in i ditt liv och göra dig lycklig och göra ditt liv innehållsrikt. Det måste du göra själv först och sedan först kan du dela det med någon annan.

När det gäller att få bättre självkänsla så finns det bara en grundregel: HACKA ALDRIG PÅ DIG SJÄLV! Du får helt enkelt inte tala illa om dig själv, du får inte mobba dig själv i dina tankar. Du får aldrig mera kalla dig själv ful, ego, otacksam, klantig osv. Stoppa omedelbart de tankarna när de ploppar upp i ditt huvud och byt ut dem mot något positivt om dig själv. Lär dig att se de små goda sakerna med dig själv (tex att du har en gullig röst, var omtänksam mot lillebror vid frukosten osv) och med världen runt dig (tex hur vacker skogen är i sommarsolen, hur du njuter av den där ena låten av Adele, hur ni skrattade på lektionen idag). Koncentrera dig på de sakerna och försök att fylla ditt liv med tusen små ljuvligheter. Det ska inte behöva vara storartade saker, så som Särkänniemi-resor eller komplimanger av killar. Så ska du gå ut i skogen ska du passa på att njuta av solen mot kinden, fjärilarna, friheten och hur skönt det känns när lårmusklerna jobbar i långa, starka steg.

Du har ett val: du kan antingen gå i skuggan och muttra att det är lera överallt - för du har då den inställningen att hela världen är full med lera och att leran finns här i välrden bara för att göra ditt liv ännu jävligare. Eller så kan du se det positiva i så mycket som möjligt av skogen runt dig, uppskatta det du har, kämpa med att klättra upp på toppen och njuta av hur lycklig du är när du kommit upp på toppen. Du bestämmer hur du ska må. Så gå ut i solen nu, både fysiskt och själsligen!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna