ångest?

25.08.2011
Hej!
Jag har jättelänge, alltså i flera år, typ ända sen jag var liten känt mej orolig och nervös för typ allt! ex. så börja ja ju i högis i fjol å jag känd mej orolig varje morgon när ja sku till skolan, ibland så ja börja gråt me nån kompis t.o.m. men sen efter typ 1.a lektionen va ja OK igen. Men de gick som i perioder så ibland va ja helt ok å ibland helt lessen å orolig. Så jag oroar mej för en massa små saker, ibland kan jag oroa mej för att far ti en kompis, fast int e de ju nå hemskt egentligen! Dessutom kan jag ha rikti skuldkänslor för att jag int hjälper till tillräckligt där hemma. Fasst ja ändå no hjälper till. Jag försöker allti att va till så lite problem som möjligt för mina föräldrar så dom int ska behöva skjutsa mej ti olika ställen och sånt. och frågar hela tiden om dom behöver hjälp. Ibland får jag dåligt samvete för att jag har varit borta en hel kväll me mina kompisar och mamma å pappa ha vari hemma för sig själv. Är de normalt att känna så här? Va kan de va, ångest eller nåt sånt? Dessutom brukar jag känna mej helt JÄTTELEDSEN för ingenting, och tycka att allt är helt jätte jobbigt. Men de e väl också kanske puberteten som gör att de känns jobbigare, eller? dessutom är jag enda barnet, kan de ha nån inverkan på de här? (och mamma har berättat att hon alltid också brukade oroa sig i onödan förr och att hon gör de ännu ibland) Tacksam för svar :) börjar bli jobbigt att känna sån press och oro

Orolig
25.11.2011

Svar till signatur Orolig

Tack för att du delade med dej av dina bekymmer. Jag förstår mycket väl att det tar på krafterna att oroa sig för allt det du skriver om. Ångest och oro är ett mycket vanligt problem bland ungdomar. Ibland oroar man sej för något specifikt och ångesten kan bli tvångsmässig, som en fobi. Den vanligaste formen av ångest kallas generaliserat ångestsyndrom. Det typiska är att ångesten och oron upplevs som okontrollerbar och kretsar oftast kring familj, skola, kamratkontakter och liknande. Precis som du skriver så är det kring skola och familj som din oro kommer fram och verkar störande på ditt liv.

Du skriver inget om hur du mår över lag. Sover du bra? Har du ofta ont i magen, huvudet eller musklerna? Kan du koncentrera dej i skolan? För när ångest och oro finns i livet en längre tid så brukar man få just sådana symptom och många söker hjälp för symptomen när de inte ser att det finns en stark oro i bakgrunden som egentligen ställer till det. För dej verkar det ändå vara annorlunda. Du är helt medveten om din oro och kan rätt bra sätta fingret på vad det är som oroar dej och i vilka situationer. Det är värdefullt och något du bör använda för att lära dej att kontrollera situationen på ett mera ändamålsenligt sätt.

Generaliserat ångestsyndrom orsakas förmodligen av en kombination av sårbarhet och stress. Det kan finnas en ärftlig känslomässig känslighet som i kombination med yttre och inre stress utlöser den ständiga oron men man vet inte exakt hur stor del orsakas av ärftlighet. Man tror att cirka 30 % är ärftliga faktorer och 70 % beror på påfrestningar och erfarenheter under livet. Så om din mamma har/har haft liknande känslor så har du eventuellt snappat upp ett visst beteendemönster av henne samtidigt som det kan finnas en sårbarhet hos dej som gör det lättare för dej att drabbas just av oro.

Jag tycker att du skall försöka få en tid till antingen skolkuratorn eller skolpsykologen för att berätta hur du känner det. Genom samtal försöker man ta reda på hur du mår och vad det är som orsakar din oro. I många fall hjälper det redan att prata med en professionell för att man skall kunna börja se och tänka på problemen på ett annat sätt men ibland behöver man ytterligare hjälp och det kan också din kontakt i skolan hjälpa dej med. Många har upplevt kognitiv terapi som väldigt effektivt för olika ångesttillstånd. Då försöker man med små steg ändra sina tankar och sitt beteende för att bättre klara av de situationer man upplever som besvärliga.

Kom ihåg att du inte behöver vara ensam om din oro. Det finns hjälp att få men du måste ta första steget för att få andra att förstå att det är ett verkligt problem för dej.

Kram och Lycka Till!
Kirsi

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera