Pappa sa sen att det Kanske blir bra och då hade jag hur kul som helst med mina vänner och mådde bra. Jag fick sedan reda på att det ändå inte var så bra och jag har fortfarande inte gråtit elller varit ledsen. Det har gått en dag sen jag fick reda på nyheten. Jag ville heller inte komma hem till min familj utan jag ville stanna med mina vänner. ???
Ekonom och utvecklingspsykolog Cecilia svarar
Hej!
Jag beklagar att din mamma blev sjuk och hoppas att hon blir bättre snart och får komma hem. Jag förstår av det du skrev att du nu är lite bekymrad över din egen reaktion, eller kanske snarare brist på reaktion. Jag tror att det är precis som du själv skriver, att du är i en slags chockfas. När något oväntat och grymt händer så är det svårt att i förväg säga hur man kommer att reagera och olika människor reagerar på olika sätt. Det kan vara så att du har svårt att ta in det som har hänt, och därför känns det också bra att få vara med kompisar och prata om allt möjligt. Att du ville stanna med dina vänner är också en naturlig reaktion, att skjuta upp och ta itu med det som har hänt.
Det är absolut ingenting fel med hur du reagerar. Du behöver inte heller tvinga fram någonting såsom rädsla eller sorg. Känslorna kommer när din kropp och ditt huvud är klara för dem. Det här är en svår och tråkig situation som tyvärr för med sig svåra och tråkiga känslor som kan vara riktigt jobbiga en tid.
Spendera tid med din familj fast det känns jobbigt. Inte hela tiden, du kan också vara med vänner eftersom du känner att det ger dig en andningspaus. Men jag tycker att du ska träffa din mamma och också prata med övriga i familjen, ni kan säkert stöda varandra.
Oroa dig inte, och framförallt, skuldbelägg dig inte över känslorna som du har. Ta en dag i taget och låt som sagt känslorna komma när de kommer. Jag önskar dig och din familj allt gott och hoppas att din mamma blir bättre snart!
Kram, Cecilia
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar