Ja mår bra, ja har kompisar som ja älskar o ja känner me int ett dugg ensam elo deprimera. Äntå får ja ibland bara en känslo av att ja vill slå nån elo nåt, hårt, utan orsak. Ja vill föstör nå o bara skrik, men ja e äntå int arg/irritera över nå.
Ja har haft tankar på att skad me själv, typ skär me, bara däför. Ingen egentli orsak. Ja vill typ bara si blode o känn den de smärton, även om ja sku ångra de efteråt. Ja har int gjort nåå änn, o hoppas att ja int kommer gör nåå heller. Men en del av me vill äntå.
Ja kom på dehe för två dagar sedan, och 'it hit me like a ton of bricks', bokstavlit talat. Ja börja bara skak o blev typ nervös, fö ja känd att ja sku kunn skad me själv just då, bara för att ja vela gör e. De har inget me uppmärksamhet att gör (tror ja) fö ja får äntå uppmärksamhet o sånt i skolan.
Ja vet int vaför ja sku gör e, de som ha hindra me hittills e nog att ja vet att mamm o papp int vill att ja ska gör nå sånt, o ja vill int att di ska si på me me såde besviken blick..
Så ja känner alltså att ja sku kunn skad mej själv bara för att gör e, ingen depression elo nå sånt, o ja känner att ja sku kunn skad andra ibland. Ti exempel i skolan en daa, ja prata me min bästa kompis o hon börja prat om nåå som vi har tala om flera gånger förr, samma sak. O då fick ja en känslo att ja bara vela bitchslap hon skrik att hon sku håll käft.
De e som att ja tycker om smärto åt mej själv o andra, men ändå int. Ja gör int nå, men ja tänker myki.
Dehe vågar ja int berätt åt nån heller, fö ja känner att antingen sku dom dömm mej elo dra se undan :P
När ja int tänker på e så e allt okej, ja kan till o mee ha glömt bort alla dide 'skada'-tankarna, men direkt då ja känner av en sån där tanke, o nu kommer på allt dehe ja har kommi fram till så känner ja mej som en riktit hemsk person.. Ja har ju fått en bra/normal uppäxt, ja har folk som älskar mej o ja älskar dom, så vaför kan ja int se smärto som nå dålit då iställe? Pain
Specialungdomsinformatören Susanna svarar
Hej ”Pain”,
Vad bra att du skriver till Decibel och berättar om allt du funderar påJ Att börja skriva eller prata om saker som man själv funderar mycket på eller som börjar ”snurra” inom en är det allra viktigaste och bästa man kan göra! Det är jätteviktigt att ta sig själv, sina tankar och känslor på allvar. Fast vi kanske inte alltid är så vana att göra det. De flesta tror att just ens egna tankar eller känslor är väldigt ovanliga och man kan känna sig litet ensam i sin egen värld.
Det första - och det allra viktigaste - steget är att hitta någon som man kan prata med om sina funderingar. Många gånger finns det saker inom oss som vi helt enkelt inte kan förstå oss på i vår ensamhet utan vi behöver någon annan som kan hjälpa oss på vägen, vi behöver någon att bolla våra tankar med. Så ta dina tankar på allvar, de berättar om att något behöver redas ut. Att du reagerar så starkt när du får de här tankarna berättar också att du verkligen ska be om hjälp att handskas med dem. Allt för att du inte ska trassla in dig i dem ännu mer eller att de blir ännu starkare och jobbigare.
Du skriver i kommentaren att du funderat på att prata med kuratorn i din skola. Det är ett jättebra sätt att börja påJ Kuratorn har ju utbildning för att ta hand om dina funderingar och kommer verkligen inte att döma dig. Utan i stället verkligen vilja hjälpa dig. Och han/hon är dessutom van att människor kommer med olika funderingar till honom/henne. Så ta hand om dig själv, var modig och ta kontakt med kuratorn. Fast redan idag! Eller ta kontakt med någon annan vuxen på din skola, t.ex. skolhälsovårdaren, skolpsykologen eller någon annan du litar på.
Dina föräldrar skulle säkert gärna också ta del av dina funderingar, för dom vill med all säkerhet också hjälpa dig. Det är nog det som de flesta föräldrar vill när det trasslar till sig för barnen/ungdomarna. Fast det kan kännas som att dom inte kommer att förstå eller att dom kommer att bli besvikna. Du är viktig för dem så kanske kan du också låta dem ta del av det du upplever just? Så småningom?
Allt börjar oftast kännas mycket lättare bara man tar det första steget och börjar berätta om vad man går och funderar på. Ingen kommer att döma dig eller dra sig undan utan alla kommer att vilja hjälpa dig vidare! Du är värdefull och viktig och det finns bra sätt att få hjälp att handskas med jobbiga tankar. Och när du får hjälp med det så kommer du att få så mycket mera tid och energi att lägga på goda tankar, att leva, att planera framtiden och allt gott vad den kan föra med sig!
Många varma höstkramar,
H.Susanna
1 Kommentarer
Pain 31/08/2014 8:19pm (10 år sen)
Ja glömd att säg nå saker:
När ja hör om ett slagsmål elo nå sånt så blir ja genast intressera, ja e intressera av eggvapen o pistoler o sånt. Om ja förr såå en strid så sku ja ha åkt därifrån, helt skrämd, nu har ja en känslo av att om ja såå en strid så sku ja bli uppspelt o typ 'heja heja!' o sånt ..
O så undra ja hur de e me en kurator o sånt. Om ja i skolan går ti en kurator, måst mina föräldrar vet om e då, elo kan e va helt privat? För ja vill verkligen int att mam elo pap ska vet dehe..
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar