Dåligt Självförtroende

Hej Anonym!

Vojdå vännen! Jo, vi vet precis hur det är när den egna hjärnan klankar ner på en själv, kallar en för fula ord och hittar alla fler och brister man kan tänkas ha. För ser du, det är faktiskt mellan öronen hela problemet sitter - inte i spegeln, inte på utsidan av din kropp, inte runt midjan och inte i betraktarens ögon heller. Det är dina egna tankar nu som är din största fiende! Vi ska förklara:

Hela ditt liv styrs och påverkas av vad du tycker och tänker om dig själv. Jo, på riktigt. För om vi tar dina klasskamrater och andra i skolan som exempel, så styrs deras tyckande om dig av din utstrålning och dina reaktioner på deras elaka ord om dig. Du har säkert hört att du inte borde ta åt dig, att de slutar retas om du inte visar hur mycket deras ord sårar. Det är sant, men hemligheten bakom det påståendet, det som sällan förklaras när folk säger de här visdomsorden, är att det handlar om huruvida du "köper" deras påståenden eller inte. Håller du med dem? Tycker du innerst inne att de har rätt, att du förtjänar att bli kallad de här sakerna? Jamen om du gör det, så är det klart att de fortsätter med öknamnen och skitsnacken, för att de lyckas, de får önskad effekt.

Det de vill ha ut av det är att hitta en hackkyckling som tar åt sig när de j*vlas, för då känner de sig dels bättre själva, dels som de har makt och dels så hoppas de att ingen ska j*vlas med dem om det redan finns en annan hackkyckling som utritad måltavla. Tänk så här att en kille som står med armarna om sin flickvän tar inte åt sig om någon ropar "Bög!" åt honom, för han är trygg i förvissningen om att han inte är homosexuell. En ateist tar inte åt sig om någon ropar "J*vla relis" åt henne. En ljushyad blondin tar inte åt sig om någon kallar henne neger. Ju mer det dessutom syns utanpå dig att du tar åt dig, desto mer förtjusta blir de i att attackera dig. För se, ingen av oss är så duktig på att ljuga med vårt kroppspråk att vi alla gånger skulle kunna lura dem att vi inte bryr oss när vi ändå känner kommentarerna träffa mitt i prick i hjärtat. Det funkar alltså inte att låtsas nonchalant och "obrydd" om vi inte är det innerst inne. Man kan ljuga med ord, men sällan med kroppsspråket och utstrålningen om man inte koncentrerar sig 100% på att ljuga med de delarna också. Hemligheten är alltså att så länge du tycker att de har rätt, för att DU tycker att du ÄR alla de där sakerna, eller förtjänar att bli kallad alla de där sakerna, så kommer de att forsätta reta dig och tala skit om dig. Och ju mer de gör det, desto mer kommer du att se det som bekräftelse på hur värdelös du är, desto mer kommer de att göra det - tills det bara blir en enda ond spiral neråt...

Därför är det dina egna tankar du måste jobba på nu. Det är det enda i ditt liv du har makt över. DU BESTÄMMER VAD DU TÄNKER - DU ÄR VAD DU TÄNKER! De har faktiskt inte just något alls att göra med hur du ser ut på utsidan. Visst är det skönt att du blivit nöjdare med ditt utseende, att du känner dig lite mer bekväm i din kropp. För då tar du inte lika lätt åt dig som förr, för du ser ju att vågen visar 10 kg mindre. Men eftersom "felet" sitter mellan öronen, så kanske det inte hjälper det minsta fastän du skulle gå ner 10 kg till. För om du fortfarande inne i huvudet kallar dig själv tjock, så är det vad du kommer att känna dig som, oavsett hur många revben som syns. Och ju mer du tjatar på dig själv med fetman, kallar dig fula ord, studerar dina brister i spegeln, desto tjockarefularesorgligaremervärdelös kommer du att känna dig. Tills du eventuellt en vacker dag har en ätstörning. Ätstörningar handlar inte enbart om hur många kilon vågen visar, utan hur du TÄNKER! När du ältat och tjatat och hackat på dig själv så länge att verkligheten och din självbild inte längre stämmer överens, det är då det gått riktigt på tok.

Så nu ska du sluta hacka på dig själv. Just nu är du själv din största mobbare. Det är allt det du tyst säger åt dig själv där framför spegeln som skadar dig mest. Så därför måste du nu jobba på att byta ut alla de negativa, elaka orden mot positiva, berömmande, uppmuntrande och accepterande ord. Think happy thoughts! Börja smått, som att varje kväll hitta tre bra saker med dig själv eller saker du gjort under dagen. Håll fast vid dem. Nästa dag hittar du tre nya grejer. Och häng ett skynke framför spegeln, du mår absolut inte bra av att stå där och studera dig själv just nu, eftersom du har fel "glasögon" på, de som gör att du bara ser felen, för det är de glasögonen du är van vid att använda. Det tar ett tag att omvända sin egen hjärna, få bort den gamla hjärntvätten man sysslat med om att man är värdelös, och hitta nya tankemönster. Målet är att du ska tycka om dig själv. Precis just sådan som du är.

Då kommer andra också att märka att din utstrålning förändrats, att du inte är så svag och mottaglig för elakheter längre eftersom du tror på dig själv och vet att du är värdefull. Och då söker de nya hackkycklingar. Visst är de också vana att hacka på dig, men efter ett par fruktlösa försök när du inte ger dem den respons de är ute efter, så glömmer de bort dig. Och då glömmer de att de kallade dig för fula saker. För ungdomar är flyktiga, det de sade för en vecka sedan har de glömt idag. Minns också att de flesta av dem faktiskt innerst inne har dåligt samvete för allt de sagt åt dig - de lärde sig nog redan i dagis vad man inte får säga åt folk - men de har hängt med i grupptrycket, inte vågat säga emot, försökt vara tuffa osv... Så faktiskt kommer det att kännas rätt skönt när de slipper vara elak mot dig, för det är ändå egentligen inte så bekvämt för hjärtat att såra någon annan.

Be gärna någon om hjälp med att pep-talk:a dig själv till bättre självförtroende och starkare självkänsla! Kuratorer brukar ha massor med metoder och knep för hur man vänder sin hjärna till positivt tänkande och de har en massa uppmuntrande ord och erfarenhet att ge dig som stöd på vägen. Du behöver inte alls kämpa med den här hemläxan alldeles ensam!

Stoooor kraaaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna