Ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna svarar
Hej!
Å vännen, tänk att du kan säga åt oss att vi är värdefulla och att du uppskattar oss - men inte åt dig själv. Se, här är nog grundtanken för att du ska kunna börja bygga upp ditt självförtroende: börja uppskatta dig själv och inse att du är värdefull.
Det är aldrig lätt när man har blivit mobbad och vägen upp igen kan vara både krånglig, lång och tung. Men en annan stor grundtanke här, kanske en Stor LivsSanning, är att det som hände dig förr inte måste styra hela din nutid och framtid. Du måste inte för evigt vara den där som mobbades, du måste inte för evigt vara alla de där orden de sade. Du har inte en stämpel i pannan som du måste bära livet ut och som alla ser och behandlar dig därefter. Det här är kanske också en insikt du behöver komma till innan du på allvar kan förändra både ditt liv och din självbild (sättet du ser på dig själv, det som är DU enligt dig själv). Du lever inte i dåtiden! Bara för att någon hade en elak åsikt om dig en gång behöver du inte tro på den, inte leva som om den fortfarande var sann, inte styra ditt liv som om den skulle vara sann. Visst, man stryker inte ett streck över minnen och går vidare som om de aldrig skulle ha hänt, men man måste inte låta minnena färga av sig på hela ens liv. Det som hände var bara pusselbitar i hela den stora bild som är du. Och även om just de bitarna är målade i mörka färger, så blir inte bilden fulare för det. De ger bara bilden djup och innehåll och spänning. Allt är inte bara blommor och solstrålar - vilket skulle vara rätt tråkigt utan skuggor.
Några av de starkaste, mest färgrika och innehållsrika människor vi känner har blivit mobbade. Men det var inte de som personer som var starka till att börja med, och det var inte själva mobbningen som gjorde dem starkare - det var processen när de byggde upp sig själva efteråt som gjorde dem så fantastiska! Som om de genom att kämpa sig igenom svåra tider hade tränat upp muskler som vi andra kanske är svaga och outvecklade i, och det är just de här musklerna som gör dem så vackra. Men precis som med snygga muskler, så måste man jobba på och anstränga sig för att bli stark, lycklig och ha bra självförtroende. Det går inte att knäppa i fingrarna och så är alla problem lösta. Men detso ljuvligare känns det också sedan när man väl står där uppe på toppen av berget: man gjorde det själv och kan vara stolt över varenda tår man fällt på vägen upp.
Precis som du gissar, så finns det maaassor av tekniker, metoder och tips på hur man ska få bättre självkänsla (=hur värdefull man anser sig själv vara), tex den du skriver om att stå och ge sig själv komplimanger. I början känns det kanske fånigt eller ironiskt att stå och säga sådana snälla saker om sig själv, men då beror det mest på att man hjärntvättat sig själv så hårt med alla negativa ord man hört om sig själv - och alla negativa ord man själv fortsätter säga om sig själv. Det tar en stund att svänga om hjärnan och vänja sig vid att tänka positivt om sig själv. Det är lite svårt för oss österbottningar som är uppväxta med "du ska inte tro att du är någon, du ska inte sticka ut ur mängden" andan, men kämpa! Och det är lite svårt om man har alldeles för höga förväntingar på sig själv, som typ att bli lika snygg som skolans snyggaste. Men om man dels tjatar på sig själv, dels lär sig att hitta sina egna goda sidor och dels håller det enkelt, så går det absolut. Så försök bland annat att hitta små saker med dig själv som du kan vara nöjd med. Det behöver inte alls vara stora grejer, det räcker bra i början med att du log och höll upp dörren åt den där tanten i matbutiken, att du orkade lyssna hela mattelektionen och kämpade på fastän det var svårt och att du har en fin nyans på ögonen. Du måste inte bli bäst i världen för att ha en stark självkänsla och ett gott självförtroende och alla andra måste inte tycka det - det räcker alldeles gott och väl med att du tycker om dig själv precis som du är.
Vi har samlat en massa tips på hur man stärker sin egen självkänsla och självförtroende här på Decibels infosidor under Själen, men hela nätet är också fullt av tips. Kolla tex på den här http://tinybuddha.com/blog/40-ways-to-let-go-and-feel-less-pain/ om du kan engelska (använd Google Translate annars - och just Tiny Buddha-sajten har maaassor med bra inom det här området) eller den här http://www.självförtroende.com/ och googlar du på ordet självförtroende så hittar du massor till!
Stoooooor kraaaaaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
1 Kommentarer
S.I 22/01/2014 7:37pm (10 år sen)
Hej! Sitter i samma sits som du! Blev mobbad hela min lågstadie tid, för allt från att jag gillade djur till mitt utseende, är fortfarande lite skraj för dem som mobbade mig när jag ser dem, men de har inte sagt eller gjort något mot mig sen jag slutade lågstadiet :) minnena kommer dock alltid finnas kvar, men hålen de slagit i hjärtat på en kommer att växa igen. Jag pratade också med en massa lärare osv. Men den bästa utvägen var att säga till själv. Ha det bra och lycka till!
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar