Deprimerad

02.01.2014
Hej!
På den senaste tiden har jag varit så sjukt deprimerad verkligen.. Det har varit bra typ en dag sen skit igen.
Alla är med kompisar hela tiden. På skolan hänger tjejerna och killarna tillsammans. Nästan iallafall. Jag är en av dom som inte gör det. Mestadels för att jag är så j*vla blyg hela tiden jag vill inte vara det. Känner mig så ensam och dom kompisarna jag har är inte mycket att ha asså... Umgås inte med dom på fritiden. Jag ser bilder på instagram och liknande där tjejer på skolan hänger med killar som jag drömmer om att vara kompis med och tårarna bara sprutar för jag inser hur ensam jag är. Jag är inte ful eller så(inte för att skryta), så de är ju inte det bara att jag är blyg, osäker(mkt pga av mina kompisar) och vågar aldrig ta för mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Visst det är en termin kvar sen gymnasiet men det går bara neråt nu. Det går hyfsat bra nu på lovet men när skolan börjar är det stress inblandat och jag vet vad som händer med mig då. Kommer inte klara av det länge asså.. Det är liksom så mycket annat med.. Jag har haft problem med en sak några år och jag har sagt att det är bra nu men det är långt ifrån sanningen, går liksom igenom varje dag för att jag måste finns ingen njutningen i det.. Och sista terminen i nian är ju jätte viktig. Jag vet att jag måste prata med någon men finns ingen hemma, inga kompisar, släktingar osv.. Bara skolkurator typ men vill inte att någon ska veta. Så vad ska jag göra? Innan ville jag i alla fall leva men nu vet jag inte längre. Vill bara att alla ska låta mig vara och dom få kompisar jag har kvar knuffar jag också bort. Folk jag älskar betyder ingenting för mig just nu och jag vet inte vad som händer. D

Ungdomsinformatörerna Liselott och Lena svarar

08.01.2014

Hej D!

Vojdå sötis, att du ska ha det så där tungt :( En stooooor kraaaaam åt dig nu till att börja med och så ska vi försöka svara lite, börja nysta i dina tankar och känslor, ge dig några råd att börja med och ge dig lite hopp!

Men vännen, vi kan bara börja, för sådana här perioder av deppighet går oftast inte att bota helt och hållet som genom ett trollslag med några rader text. Du behöver prata med någon! Och vi looovar att det finns någon i din närhet som du absolut kan prata med i förtroende och som kan hjälpa dig vidare och stötta dig och ge dig råd och följa med dig på vägen. När det är som tyngst så ser man oftast inte mer än ner i backen på sina egna tår - man orkar oftast inte mer än så. Men snälla höj blicken nu och se dig runt. Det finns garanterat någon du kan prata med! Skolkuratorn är ett jättebra alternativ - för hon/han KAN det här med deprimerade tankar och hopplösa känslor, hon jobbar med det varje dag och har lärt sig en massa metoder och "de rätta tankarna" för att få bukt med det jobbiga - och har lång erfarenhet av det.

Tänk det lite som så att har du ont i en tand går du ju till tandläkaren och har du ont i själen så går du till en kurator eller psykolog. Det är inget att skämmas för - för vet du, det här livet är det inte alls tänkt att vi ska klara av alldeles på egen hand. Hela mänskligheten är uppbyggd på att ingen kan allt utan någon kan en viss sak och hjälper andra med just det problemet. Alla är inte tandläkare - och man kan nog inte reparera sin egen tand heller.

Speciellt när man är ung så är det inte alls meningen att man ska kunna allt om hur livet fungerar och om hur man ska få kontroll över det och vända kurvan uppåt igen. Det är sådant man - oftast - lär sig med tiden medan man lever, och genom hjälp och stöd av andra. Men sådan här livskunskap får man inte lika bra ur en bok som genom att genomleva tuffare perioder själv. Och de flesta liv går i vågor med vågdalar och -toppar, djupare och grundare - ingens liv är nog hela tiden på samma nivå. Och på samma sätt som att man inte kan njuta riktigt av att känna sig lycklig och nöjd med livet om man aldrig varit olycklig och missnöjd, så måste det vara tungt för att man ska vilja ta sig upp igen - och för hur man ska lära sig HUR man tar sig upp ur den djupa dalen.

Så försök att vända de här hopplösa känslorna till en motivator, det som pushar dig att förändra ditt liv till det bättre, göra dig själv gladare, bli lyckligare. Nästa gång du avundsjukt ser på bilderna av glada kompisar så låt inte dig själv sjunka ner i ensamhet, olycka och självömkan. Istället ska du fundera hur du kan komma med på bilderna nästa gång. Vad kan du göra, vem kan du försöka bli kompis med - HUR blir du en bra kompis som de vill hänga med (och obs! Det handlar INTE om dyra kläder, snygghet och hur många kilon man väger, utan om personliga egenskaper och vilken inställning man har till livet!) och hur du själv kan förbättra ditt humör så att du kan njuta av situationerna som de där fotona sedan förevigar.

För det är en Stor Livssanning: det är du som bestämmer hur du mår och vad du ska tänka. Ingen annan kan komma och förändra ditt liv till det bättre, det måste komma inifrån dig själv. Och jo, vi vet hur jobbigt det är att börja kravla sig upp ur den djupa depp-gropen. Hur energilös man känner sig, hur hopplöst det verkar, hur mycket lättare det är att bara sjunka ner på botten och ge upp, hur skyhöga krav man har på vad som vore "det perfekta livet", hur mycket man jämför sig med andra, hur dåligt självförtroende man kan ha... Det är aldrig så svårt att "rycka upp sig" som när man mår riktigt dåligt. Men börja med små små steg, babysteps. Enkla små saker som ger en liten lättnad en liten stund. Ju fler sådana saker du gör desto bättre kommer det allmänna humöret att bli och desto mer energi kommer du att få. Le mot dig själv i spegeln. Gå ut i friska luften och rör på dig. Se en rolig film. Dansa på golvet i ditt rum till en riktigt bra låt. Försök att fylla alla de där timmarna då du annars skulle vara ledsen med sådana småsaker som du njuter av att göra, tycker om, blir inspirerad av och får energi av. Belöna dig själv när du gjort sådant som du måste, som läxorna. Unna dig saker, som favoritgodiset eller vackra lackade tånaglar eller att lyssna på favoritlåten 15 gånger på raken. Byr dig om dig själv, skäm bort dig själv - tyck om dig själv!!!

Tala snällt med dig själv och försök att stoppa varendaste negativ tanke. Du FÅR INTE tänka att du är värdelös, tråkig, ensam, ful eller överflödig på den här planeten. Vi förbjuder dig! Istället ska du börja hjärntvätta dig själv till att börja tycka om dig själv och till att börja se positivt på livet igen. TJATA på dig själv med de goda tankarna, så ska du se att du faktiskt börjar tänka mer positivt och börjar må bättre! För tänk hur mycket du tjatar på dig själv just nu med de negativa tankarna - tror du inte att de positiva tankarna har lika mycket effet om du skulle upprepa dem för dig själv lika många gånger som du tänker deppiga tankar?

Och som sagt, hitta nu någon att prata med. Det kan ju också vara en ungdoms-/fritidsledare, en idrottstränare, en lärare, en kompis morsa, lika väl som skolpsykologen. Försök se den här personen som ditt bollplank, för det är DU som ska rädda dig själv. Och det KAN du! Och det är du värd! Du är en underbar människa med ett långt och innehållsrikt liv framför dig - du har inte en aaaning om vilka fantastiska saker som kommer att hända dig i livet ännu ;)

Stoooooor kraaaaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena

1 Kommentarer

  • e 09/01/2014 11:05pm (10 år sen)

    Jag är i ungefär samma situation nu och tycker synd om dig. Ett bra sätt att få det att kännas bättre är att gå på lägerskolor eller något liknande aktiviteter där du träffar nya ungdomar så kommer du
    garanterat få vänner och nya kontakter och det
    hjälper, tro mig. Jag har egen erfarenhet om det;)

    Det är inte lätt att vara den som är utanför, så jag hoppas att det kommer att bli bättre

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera