Jag har haft ett stort problem länge. Jag hade tidigare ett förhållande som jag mådde dåligt både i förhållandet och efter.
Men det känns lite som att killen jag var tillsammans med påverkade mig så mycket att jag inte vet vad som har hänt och
vad jag ska göra. Han gjorde inget illa. Jag bara tyckte om honom så mycket.
Vi gjorde slut för ca över 1 år. Efter det har jag fått stress och nervositet. Kollapsade en gång på morgonen före skolan i duschen.
Jag stod knappt ut med skolan, killen och alla läxor.
Men det är värst med min nervositet. Jag har ingen aning om varför jag är det. Om ni har något svar på det?
Men efter det tog slut känner jag mig så tillbaka dragen. Jag undviker helst folk och almänna platser. Att stå t.ex. i en
kassa och vänta får mig i panik. Jag blir stressad, nervös och kan tillexempel tro att jag ska svimma.
Blir även nervös att se någon människa som jag inte tycker speciellt mycket om. Kan också känna nervositet fast jag bara är hemma eller jobbet.
Under denna tid har jag också blivit våldsam. Fått utbrått för ingenting. Jag är trött på att det ska behöva vara så.
Jag vill inte att min familj ska behöva påverkas av mig på det sättet. Det är inte med avsikt, jag kan inte kontrollera det helt enkelt.
Jag har bara mardrömmar eller så minns jag inte vad jag har drömt om. Även i drömmarna ser jag killen som jag var tillsammans med. Men inget
dåligt med det. Bara att han är där. Jag drömmer oftast om nåt jag inte kan beskriva. Det jag drömmer om existerar inte i verkligheten.
Har jag en långvarig depression? Eller har jag vart med om en traumatisk upplevelse. (Känsla) Jag har aldrig besökt en psykolog. Kanske borde jag ha gjort det för länge sedan.
Jag känner inte bara för det. Jag har en egen privat läkare jag kan prata med, men jag har inte lustkänsla att prata om det.
Det känns som det är lättast att bara glömma det som har hänt. Ärligt så tror jag att jag aldrig glömmer en sånhär grej.
Jag lever i en mardröm, av något förflutet.
Vad tycker du/ni jag ska göra?
Tacksam för svar.
Svar till ”en upplevelse”
När jag läser dina frågor väcks många nya frågor hos mej. Det verkar som om du fortfarande skulle tänka en hel del på din förra pojkvän och kanske ha känslor kvar för honom. Du skriver inget om varför ni gjorde slut eller på vilket sätt han påverkade dej, men att du mådde dåligt både i förhållandet och efteråt för att du tyckte så mycket om honom.
Var det så att han inte besvarade dina känslor på det sätt du skulle
ha önskat? Ville du ge mera av dej än vad han klarade av att ta emot? För ibland är det så att den ena parten vet exakt vad den vill och den andra parten blir rädd och osäker när känslorna blir för stora och starka. Du ser honom ibland i drömmar men upplever det inte negativt. Det är en bra sak även om mardrömmar kan vara ganska påfrestande.
Du beskriver en hel del symptom som du har fått efter att det blev
slut mellan er. Jag tänker nästa genast på ångest och panikattacker
när jag läser det du skriver- Ångest i sig är normalt och sådant som vi alla drabbas av vid olika tider, i vanligt tal skulle man kalla det för nervositet, vilket du också påpekar att känns värst för dej. Om den här nervositeten får växa och blir svårare att hantera börjar man prata om ångest och panik. Den börjar störa livet i allt högre grad och man börjar kanske undvika vissa situationer just på grund av en rädsla att något skall hända.
Ångestsyndrom, som man kallar det, börjar ofta i slutet av tonåren
eller i tjugoårsåldern. Många drabbas av sina första ångest- och
panikupplevelser efter att ha arbetat för mycket under en längre tid, varit fysiskt sjuk, använt droger eller gått igenom olika former av
separationer, som till exempel skilsmässa eller en närståendes död. Det är inte ovanligt att de olika symptomen kommer just när livet
börjar normaliseras igen. Dethär skulle ju förklara varför dina
problem började just efter att ni hade gjort slut. Så gott som alla dina symptom tyder på ångest men för att kunna vara säker och för att du skall få den hjälp du behöver så rekommenderar jag verkligen att du skulle försöka förklara problemet för din privata
läkare som du har förtroende för. Man kan ju också skriva e-post åt en läkare om du tycker det skulle vara lättare. Du har ju redan tagit det första steget och skrivit hit till Decibel så nu gäller det att ta ett
steg till. Din läkare borde först gå igenom dina problem och försäkra sig om att det inte är något i kroppen som orsakar dina symptom, såsom t.ex för lågt eller för högt blodsocker. Läkaren kan säkert också rekommendera en psykolog som du kunde prata med om dina känslor och som skulle kunna hjälpa dej med ångestattackerna.
Jag får en känsla av att du skulle må bra av att prata med någon trots att det känns svårt till en början. Om du nu väljer att ’sätta lock på känslor och försöker bara glömma allt, är det stor risk att dina symptom blir värre eller så kommer allt tillbaka i ett senare skede. En bra sida om ångest är www.angest.se Där hittar du också tips du kunde pröva när du känner av ångesten. Många lider av liknande problem så du behöver inte vara rädd att din läkare inte skulle förstå vad det handlar om.
Du är för värdefull för att behöva leva i en mardröm. Kom ihåg det.
Kram och lycka till!
Hälsar Kirsi
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar