"fairytale"

Till signatur Snövit

Tack för att du skrev till Decibel.
Du har gjort ett fantastiskt arbete med dej själv för att börja må bättre och av det du skriver märker man att du verkligen försöker få ordning på ditt liv och att du inte är en som ger sej i första taget. Trots självmordsbenägenhet och orkeslöshet har du valt att fortsätta. Du går hos en psykolog och benar ut varför ditt liv är som det är.

Du skriver att du har fått en bättre självkänsla under den senaste tiden och det är där i den känslan jag önskar att du kan stanna upp ett tag och fundera. Glöm för en stund allt annat – killen som hjälpt dej, psykologens råd och resten av omvärlden. Hur känns din bättre självkänsla? Har du börjat se på dej själv som mera värdefull, en som kan saker och klarar av att se livets ljusa sidor trots motgångar. Försök känna efter och veta inom dej att det är tack vare din egen förmåga som du har kommit såhär långt. Ge dej själv kredit för allt du har gått igenom och klarat av.

Nu förstår jag väldigt bra att du gärna vill se att det är den här killen som har räddat livet på dej och hjälpt dej igenom många svåra stunder. Det är en underbar sak att ha en vän som tror på en och puffar en i rätt riktning. Han har antagligen sett och förstått hur värdefull du är och vill säkert av hela sitt hjärta att du skall må bra. Han har varit ditt stöd – jämför t.ex. med en som bryter benet och behöver kryckor – han har varit dina kryckor och hjälpt dej att börja gå på nytt... men ingen behöver kryckor i all evighet och i något skede måste man börja gå på nytt av egen kraft.

Den svåraste stunden är att sätta kryckorna åt sidan och lita på sin egen förmåga att klara sej. Det har du redan gjort när han flyttade och på något konstigt sätt började du skolan igen och tog tag i ditt liv helt av egen kraft. Kanske det fanns då någon runt omkring dej som kunde stöda dej och hjälpte dej på något sätt? Har du föräldrar eller syskon som du kan prata med och vet vad du gått igenom?

Livet har en tendens att gå uppåt och neråt. När jag tänker på dej och hela den nerförsbacke du hade så tar det givetvis tid att komma upp igen. Det är helt normalt att i något skede av livet få ett återfall och falla tillbaka en liten bit. Då kommer rädslorna och oron att det igen skall bli så hemskt som det en gång var, och helt automatiskt kopplar du i dina tankar denhär killen till att vara den enda som kan rädda dej och få dej att må bra. Dessa tankar går att ändra bara du inser din egen roll i det hela och börjar faktiskt tro att du kan klara av det här själv, precis som du gjorde då, för fyra år sen. Ta hjälp av dom som finns nära dej. Ta hjälp av din psykolog och dina vänner. Låt dom vara reservkryckor för dej så skall du se att denna gång kommer återfallet att vara kortare och mildare, och om det sker en gång till så vet du att du klarar av det då också.

Tro inte att jag bagatelliserar dina känslor för jag vet att det är tungt och svårt att leva igenom depressiva och ångestfyllda tankar. Det kommer att ta tid men våga tro på att det kommer att vända till det bättre. När du blir säkrare på dina egna krafter och allt du klarar av utan denhär killen, så kommer du också att kunna se på någon annan kille som en likvärdig partner och ingen som behöver finnas till för dej för att du skall orka vidare. Då finns det plats för en relation i ditt liv.

Det viktigaste nu är att du koncentrerar dej på att hitta styrkan och kraften inom dej själv som bär dej genom livets motgångar. Allt du behöver finns inom dej – det är helt säkert. Hjälpen kan dyka upp på de mest oväntade ställen om man bara vågar lita på att allt ordnar sej.

En stor kram till dej och lycka till!
Kirsi