Flyttångest

Tack för att du skrev till Decibel och berättade om det du går igenom just nu.
Du har mina varmaste sympatier. Det måste vara otroligt jobbigt att
lämna det hus och hem som du lärt dej att älska och hitta trygghet i.
Dina känslor är helt normala och en del av en sorgeprocess som du går
igenom som bäst. Du beskriver känslan så bra själv, att det är som att
bli tvungen att göra slut med en du älskar, och det är ingenting man
kan gå igenom lättvindigt.
Jag vet inte hur mycket ni har pratat om flytten med dina föräldrar
och vilka orsaker som finns bakom men jag är ganska säker på att det
inte är ett så lätt beslut för resten av familjen heller. De har
kanske en annan syn på det, de har flyttat oftare och vet att allt
ordnar sej till slut men skillnaden är att de har redan accepterat och
tagit till sej det faktum ni kommer att flytta.
Med det menar jag inte att du skall ha bråttom att acceptera och gå in
i det nya utan du behöver få känna det du känner just nu du behöver
få sörja färdigt allt det som du känner att du lämnar efter dej eller
går miste om. Det är tungt och svårt och jag hoppas du kunde hitta
åtminstone en person som kunde förstå det du går igenom, kanske ett
syskon, en vän som också har flyttat, en lärare du litar på, någon som
du kunde prata med och känna att du blir tagen på allvar.
Fast det ibland känns så svårt att du inte vet vad du skall göra, så
försök lita på att det kommer att ordna sej. Ofta vill vi människor så
gärna gå vidare utan förändringar och med tron att det är tryggast så.
Vi klamrar oss fast vid det gamla och kan inte se allt det bra som
väntar bakom hörnet.
Om en tid, när sorgen och ilskan har lagt sej och du har tagit farväl
av det gamla, så kan du, om du vill, börja se denhär flytten som en ny
möjlighet i ditt liv. Det gamla, både själva platsen och alla
vännerna, finns kvar men nu finns också alla de nya outforskade
möjligheterna som är till bara för dej.

Stor kram och Lycka till i denna förändringens tid. Det kommer att bli bra!