Forever Alone?

Hej!

Ingen fara, det är inte alls ovanligt att inte ha varit ihop med någon eller ens riktigt kär när man är 13 år. Men vi förstår att du kan undra ifall det är något konstigt med det, för hela världen kan verka så himla kärleksfixerad. Dagligen blir vi alldeles överösta med en massa kärlek, i allt från kärlekslåtar och TV-serier till reklam och tidningar, så det är klart att vi alla tror att vi MÅSTE känna kärlek. Som om den allmänna uppfattningen skulle vara att meningen med livet är att hitta Den Stora Kärleken. Vi kan få för oss att det är något fel på oss om vi inte ständigt är kära och om ingen är kära i oss. Som att vi skulle vara misslyckade eller o-älskbara om vi aldrig varit ihop med någon. Och ännu värre blir det att vara singel ju äldre man blir - tänk på hur en 30-årig singeltjej måste känna sig när hon ser kärleksstories i filmer...

Men vännen, det är faktiskt ingen brådska! För det första så ska man inte försöka stressa eller pressa fram kärlek. Den kommer inte så där bara på beställning. Man kan inte bli kär i någon bara för att man borde hitta NÅGON och man borde inte bli det heller, för då är det fejkat. Det är inte så riktig kärlek ska funka - den dyker oftast upp när man minst anar det och när det är dags för den att göra det. Det har inget med ålder att göra.

Men för det andra, så även om det kan verka som att alla dina kompisar eller jämnåriga redan varit ihop med någon, är dödskära, har sagt att de älskar någon osv... så är det nog ganska mycket lek ännu i början av tonåren. Och så ska det vara också. Det ska inte vara dödligt allvar när man är riktigt ung, meningen är ju att man långsamt men säkert ska ha allvarligare och allvarligare förälskelser och förhållanden, att nästa kärlek ska vara lite större än den föregående. Du ska ju inte hitta mannen i ditt liv ännu, utan kanske först om 10-20 år, eller hur? Allt det där från första flirten till att bröllopsklockorna ringer ska få ta tid, så därför är det helt okej att du inte haft något himlastormande förhållande än. Det är ingen brådska.

Ja, det kan verka som att kompisar har himlastormande kärlekar på gång, men dels kommer de nog att uppleva ännu större kärlekar ännu och dels så ÄR ju kärlek nytt och stort de första gångerna man upplever det. Spännande och pirrigt och okänt. Så lyssna inte på deras tjat om sina gulliga pojkvänner eller deras skryt om allt de varit med om i kärleksväg. Låt dig själv ta den tid du behöver, det kommer nog att hända sedan när det är meningen att det ska hända. Pressa inte fram något som inte finns där på riktigt, det blir bara fel då. Och känner du dig ensam, så dagdröm och fantisera ihop en drömkille och en kärlekshistoria åt dig själv hellre än att bli kär i första bästa bara för att vara kär.

Hälsar ungdomsinformatören Liselott