Fösööker bli vän me naan

Hej Kattraati

(som förövrigt är ett av de absolut bästa dialektorden! Och stackars eventuella "vatusvenskar" som läser det här, kommer inte att fatta någonting - men det här är ju en ÖSTERBOTTNISK portal!)

Oj vännen, vi förstår att det kan vara tungt om du försöker ditt bästa och så fattar folk ändå inte att du försöker vara snäll. Vi kan bara spekulera om varför, men vi ska ge dig ett par teorier, så får du fundera om någon av dem stämmer in på dig och om du kan ha nytta av våra råd. Btw så tar vi det här på högsvenska nu, våra egna dialekter är lite si som så. Googla om du inte fattar något visst beskrivande ord vi använder.

För det första: hurudan brukar du vara i allmänhet, alltså som vilken typ av människa är du känd? Det är ju tyvärr lite så att om någon brukar vara tex retsam, lite småelakt skämtsam, oartig, burdus, tystlåten, argsint, butter, högljudd, bråkig osv, så kanske folk som känner honom helt enkelt förväntar sig att han ska vara sådan? De är liksom färdigt inställda på att möta sådant beteende, så när han helt ändrar stil så blir de misstänksamma. Kanske funderar vad han är ute efter, om han ska återgå till det "normala" igen, om han skämtar med dem... Jo, det är orättvist, men en hel del människor håller fast vid sina första intryck av en människa, hör på rykten - eller så är de den typen som gärna vill tro det värsta om alla...

Mot det här hjälper inget annat än att försöka bevisa motsatsen för dem och vara envis. Inte ta illa upp för att de inte genast tror på ditt nya jag eller den nya sidan av dig utan bara fortsätta vara snäll och artig. Kanske anstränga dig lite extra hårt för att visa att du kan vara schysst - på det sätt som DE anser att är schysst. Är det tex frågan om din mommo, så kunde du kanske erbjuda dig att rensa eller vattna hennes rabatter - och faktiskt göra det. Handling säger mer än tusen ord! Så småningom smälter de nog :)

Den andra grejen som spelar stor roll för hur folk uppfattar en viss människa är den här människans kroppsspråk, tonläge när han pratar och kläder. Du vet hur det är när du träffar en ny människa: på några sekunder eller på någon minut, så bildar du dig en uppfattning om den människan. Oftast blandar vi in en massa omedvetna fördomar vi har, bara på basen av tex deras kläder. Ett exempel: kamouflagebyxor kan i vissa människors hjärnor betyda en bråkmakare eller nazist, medan det i andras hjärnor kan betyda att personen är en jägare. Vad säger ditt utseende om dig - i andras ögon alltså, inte i dina egna?

Fundera även på om du har något som folk kan ogilla, som att lukta starkt av svett, smuts eller tobak, om du har någon form av ticks, snörvlar ständigt, skrattar konstigt... Du kanske inte tänker på det - och det här är inte speciellt kul att tänka på och kan sänka det egna självförtroendet om man börjar tänka för mycket på det - men kanske du kan göra något åt det?

Men hur du talar och framförallt hur du står, går, rör dig, håller huvudet, sitter, tittar osv betyder ännu mer för din "utstrålning" än vad du har för kläder på dig. Det här är något som vi själva inte alltid är medvetna om att vi sänder ut som signaler, men alla människor vi möter tolkar de här signalerna helt omedvetet och reagerar på dem. Vi tar som exempel den urtypiske österbottniske tonårskillen i skolan. Oftast går han med släpande steg, lite hukad rygg, händerna i fickorna och kastar osäkra blickar runt sig under lugg. Det här kan folk tolka som allt från att han smyger med något, att han är osäker, att han är hotfull, att han är lat och slö, att han är undflyende och asocial osv. Killen ifråga har garanterat inte tänkt på sin utstrålning utan försöker kanske bara gå som alla andra killar i hans klass går och smälta in i mängden. Men läraren reagerar på det, flickorna i skolan, eventuella sommarjobbsarbetsgivare...

För att du ska se hur kroppsspråk fungerar så ber vi dig nu studera alla människor runt dig. Hur ser de ut? Hur rör de sig? Hur sitter de? Hur håller de huvudet, axlarna, armarna, benen? Hur ser man på en människa om han har bra självförtroende eller helt urskit självförtroende (utan att han ens öppnat munnen)? Hur ser en lugn och självsäker person ut? Hur ser en vänlig person ut? Hur populär en människa är bland jämnåriga har faktiskt sällan något att göra med hur dyr mobiltelefon eller mopedbil den människan har, det handlar om hans utstrålning! Han ser ofta ut som om han förväntar sig att alla ska gilla honom, respektera honom och lyssna på honom. Så studera hur han faktiskt ser ut! Både när han talar med lärare och med kompisar.

Sedan när det gäller hur du talar. Jo, visst finns det en del "dialektrasister" som tycker att det låter lite intelligensbefriat när någon talar riktigt bred dialekt. Men i din egen skola, i din egen by osv så är det ingen som bryr sig om dialekter. Om de gör det, så kanske de omedvetet räknar med dig i gänget, anser att du hör till för att du talar samma dialekt. Orden spelar ingen roll - förutom att det inte är bra att stoppa in ett svärord mellan varannat ord, det kan folk också tycka att är lite överdrivet (som om du bara försöker vara tuff) eller avstötande. Undvik också könsord (kuk, fitta, vittu osv) och att kalla folk vid fula namn (hora, bög, neger osv), för det gör dig bara frånstötande. Folk blir då undermedvetet rädda att du ska kalla DEM något fult bakom deras ryggar. Många har fördomar om folk som använder många "fula ord", de kan tro att personen är "enkel", obildad, töntig eller rent farlig!

Men däremot spelar sättet du säger saker på enormt stor roll. Många österbottniska tonårskillar låter som en buffel. De "öh":ar, grymtar, svarar kortstavigt med basröst, svarar bara på frågor och säger ingenting självmant - samtidigt som de undviker ens blick, stirrar ner i golvet, sparkar en sten, drar upp snor i näsan, drar upp axlarna som en buffel och överlag ser ut som om det antingen är under deras värdighet att tala med oss eller som om vi är direkt obehagliga att prata med. Jo, på riktigt, vissa killar är rent skrämmande tysta och folk vet inte hur de ska hantera dem. Och blir folk osäkra, så undviker de hellre den personen som gör dem osäkra än försöker vara snälla eller bli kompis med dem. För att få kompisar måste man både prata och ha en vänlig utstrålning.

Som sagt, vi vet inte om något av det här stämmer in på dig. Hoppeligen får du något tips i alla fall.

Slutligen lite småtips överlag för hur man får vänner:

- Fråga! Folk har lättare att svara på frågor än att hitta på något eget att säga. Dessutom gillar de att du verkar intresserad av dem som människa och folk gillar överlag att tala om sig själva. Be dem gärna om råd eller hjälp med något du vet att de kan hjälpa dig med. Tex fråga mera om din mommos blommor, vad de är för sort osv. Och lyssna verkligen till svaren, även om du är fullkomligt ointresserad av blommor. BRY DIG!

- Vanlig artighet kommer du otroligt långt med. Säg hej, godmorgon, tack, hur var helgen - och se personen i ögonen när du gör det. Lite gentleman är också bra - håll åtminstone upp dörren för mommo när hon kommer med tunga kassar i händerna!

- Lite små komplimanger är också bra. Inget för överdrivet eller genomskinligt. Kanske "vad du har vackra blommor" är lite genomskinligt - kanske skulle det passa mer med din personlighet att säga något om konstruktionen av rabatternas kanter eller hur raka tegelstenarna i trädgårdsgången har lagts? Försök alltså vara ärlig, men försök också hitta något du uppskattar hos varje människa och säg det högt!

Så! Vi kan inte lova dig att bli populär över en natt, men vi kan lova dig att folk kommer att gilla dig lite bättre i framtiden om du bara orkar fortsätta försöka vara snäll. Var envis!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Lena