Göra något åt rodna?

25.04.2013
Hej! Jag är en som andra skulle kalla en ganska lugn person. Jag är inte en som babblar hela tiden men jag är int en sån som är så blyg att jag får tunghäfta om någon frågar något av mig heller. Men jag har ett problem som gör att jag inte vill stå i centrum. Det kan vara någon som säger något konstigt eller kommenterar något om mig sådär på skoj. Så fast det inte ens är pinsamt så är det ofta jag känner hur jag börjar bli röd i ansiktet. Det är vel mest då jag tänker på att jag inte får bli röd i ansiktet som jag just blir det. Förut har det aldrig varit såhär. Jag har aldrig tyckt något har varit pinsamt. Men nu "senare i livet" har det börjat bli så. Det kan vara så med goda vänner och familjen också. Jag vet inte vad som är fel på mig. Det känns som att ingen annan har något sånt här problem. Det här är ett ganska stort problem för det hindrar mig från att våga göra vissa saker då jag alltid är rädd för att bli röd i ansiktet..
06.05.2013

Hej vännen!

Oj ingen fara! Du är lååångt ifrån ensam! Inte bara har vi fått en massa frågor hit förr om precis samma sak (som våra kuratorer/beteendeterapeuter besvarat), vi har dessutom en massa livserfarenhet av kompisar och bekanta med samma problem - som kommit över det. Och så har vi en maaassa knep här på Decibel om hur man lär sig leva med sina komplex och till och med kommer över dem helt. Kolla bara här under Information -> Kropp -> Utsida och utseende!

För det är ett komplex du skaffat dig. Poängen är inte om du faktiskt rodnar för minsta lilla, hur mycket du rodnar, när eller varför utan att det har börjat styra ditt liv. Det är du själv som låter rodnandet begränsa dig själv och det är du själv som lägger ner otroligt mycket tid, energi och tankekraft på att fundera på om du rodnar, om du kommer att rodna och vad folk ska tycka om det. Det är inte andras liv som störs av att du rodnar. Det är knappt så de tänker på att du rodnar nu som då över huvudtaget. Tro oss, folk är alldeles för självupptagna för att lägga märke till allt vi gör. På sätt och vis är ju komplex också en form av självupptagenhet. Tänk vad mycket du missar genom att oroa dig för dina kinders eventuella färg!

Kanske bottnar allt det här i någon tanklös kommentar någon kastat ur sig någon gång? Kanske bottnar det i att du låtit dina tankar börja snurra på repeat så att du mer och mer tänker just de här samma tankarna om hur hemskt rodnandet är och så har du hakat upp dig och börjat hjärntvätta dig själv så mycket att rodnandet blivit ett verkligt problem? Kanske bottnar det i att du verkligen börjat tycka att fler och fler saker är pinsamma. Vad är det i så fall som är pinsamt och varför? Är det du själv som bestämt att de här sakerna är pinsamma eller skulle dina kompisar hålla med? Tycker du verkligen att så mycket är så pinsamt att det är värt att rodna för? Och värt att undvika för att du är rädd för att börja rodna?

Slutligen så är det bara dina tankar du kan bestämma över. Och det är ju tur att det är just tankarna du kan bestämma över, eftersom det är tankarna som påverkar om du börjar rodna eller inte. Det är ju inte dina kinder som bara får för sig plötsligt att fyllas med blod och bli röda. Det är inte så att du alltid rodnar - jämför med att ha utstående öron eller breda höfter. Du kan påverka närvarhur du börjar rodna genom att välja vilka tankar du ska låta dominera din hjärna. Och ju mindre betydelse du ger rodnandet, desto mer sällan kommer du att verkligen rodna! Nu är det du själv som gett rodnandet makten över ditt liv, så till den vida grad att du väljer bort att göra vissa saker. Ta tillbaka makten över dina egna tankar, vännen! Och läs fler tips här under Information alltså!

Stoooor kraaaaam, hälsar ungdomsinformatören Liselott
Det finns också hjälp att få kirurgiskt, om man tycker mera att läsa om det finns här: http://www.sympatix.fi/?lang=sv
hälsar ungdomsinformatören Sanna

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera