helg-ångest

Hej vännen!

Nämen sötis, vad vi skulle vilja komma och krama dig nu - och fast dela en popcornspåse. Men här är vi och där är du, så vi ska försöka besvara din fråga så gott vi bara kan på basen av egna erfarenheter.

För oss kom samma känsla först lite senare i livet - men du är låååååååångt ifrån ensam om att känna precis som du känner nu. Tänk tex på alla unga som inte ens KAN träffa kompisar på helgerna, därför att de bor för långt ifrån (tex långt ut på vischan) och föräldrarna vill inte skjutsa. För oss kom som sagt det här stadiet först när vi var i den så kallade "krog-åldern". När man inte kunde fara ut och festa eller ens hänga med kompisarna under helgen, så kändes det som ett avgrundsdjup. Man trodde definitivt att man blivit övergiven och oälskad, att man säkert missade en massa skoj och säkert var Drömprinsen på krogen just den lördagskvällen!

Det tog ett tag för oss att lära oss knixet hur man hanterar just den där känslan av ensamhet. Hemligheten ligger i att man måste lära sig att uppskatta sitt eget sällskap. För det krävs dels en hel del självkännedom och dels en grundtrygghet - kanske inte den som man fick av föräldrarna och den lyckliga barndomen, utan en som man bygger upp helt själv, helt på egen hand och helt ensam. Det brukar sägas såhär: Innan du kan leva med någon annan måste du ära dig att leva med dig själv. Du borde nu alltså - enligt oss, det här är vår teori, alltså - ta dig så långt att du kan njuta av att vara ifred en helgkväll utan att känna dig ensam.

Det är skillnad på att vara ensam och att vara ifred (engelskans alone och lonely) och alla borde sträva efter att gilla att vara ensam åtmisntone någon gång nu som då. Inte bara kunna vara ensam utan till och med njuta av det, alltså. Speciellt i dagens superstressade och översociala värld där man är omgiven av människor nästan varje vaken timme. Kanske är det just det moderna livet med maaassor av aktiviteter, vänner på facebook, höga krav i skolan osv som gör att folk aldrig lär sig att trivas med sig själva - de tror att de måste vara tillsammans med någon annan för att tex ha det mysigt eller trevligt eller givande. Vi ÄR INTE BEROENDE av andra människor för att må bra. Tror vi att det bara är andra som gör oss lyckliga så kommer vi oundvikligen att bli olyckliga själva. Man kan ju vara i ett rum fullt av folk och ändå känna sig ensam.

Så det vi tycker att du borde pröva på nu är att försöka vrida om dina egna tankar. Speciellt du som tränar så ofantligt mycket och det dessutom tillsammans med andra människor. Får du någonsin vara ifred? När får du någonsin varva ner? Jo, ännu några år så har du chansen att varva ner under helgerna. Snart nog är det full show på krogen eller med studiekompisarna - eller tänk om du är tvungen att plugga eller jobba extra en hel helg?

Nä, nu har du chansen att verkligen ta dig själv till vara! Nu har du chansen att riktigt gosa ner dig som en belåten katt i mjukisbyxor framför TV:n, se en massa smaskiga TV-serier du kanske bandat under alla de kvällar du tränat så hårt, äta något gott (för du tränar ju ändå bort det och mer därtill under veckan) och riktigt sjunka in i någon annans värld. Eller OH, du har ju chansen att göra allt det där du inte hinner med när du tränar så mycket!!! Vad har du alltid sagt att du skulle vilja göra ifall du hade tid? Lära dig virka de trendiga maiguruymisarna eller scrap-booka eller börja fota eller blogga eller rita eller gå i skogen eller gå på zumba eller cykla ut till båthamnen och ha picnic på en brygga eller chatta med den där söta killen på msn eller bara hänga med farmor (innan hon inte längre finns där) eller gosa med lillsyrran eller fara och se en film med farsan eller eller eller... Fattar du vilken skatt du håller på att slänga bort, bara för att du tycker att du måste få någon annan att göra dig lycklig?

Dessutom: har du någonsin kollat hur många av dna bekanta jämnåriga som är inloggade en fredagskväll på Facebook? Jag slår vad om att det är största delen av alla du känner. Jo, det är bara de som skryter om att de ska ut på galej som sätter statusar, de som sitter hemma och är utan att göra så skriver nu inte det i alla fall. Du ÄR inte ensam. Så kolla vem annan som är hemma, sätt på Idols nu på fredagkväll och så chattar du med dem om låtarna och sångarna under hela programmet.

Men vår poäng är ändå: att lära sig leva med sig själv är en enorm styrka och den gör hela ditt liv lättare. Efter en skön helg hemma med roligt pyssel eller promenader eller vadsomhelst, så kommer du att komma till skolan på måndagen lugn och trygg och avslappnad - och uppiggad av det du gjorde. Kanske du till och med hittar något som är så otrligt kul att göra att du inte vill lägga det ifrånb dig på söndagskvällen - och därför kommer till skolan med mörka ringar under ögonen men ett lyckligt hjärta!!!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna