Han bytte till samma gymnasie som jag nu till hösten fastän vi är 97:or båda två men vi bytte ner oss till ettan på en annan skola till en början var de kul att vi skulle gå på samma skola men då va vi tsm..och sen gjorde vi slut. Och då va alla våra planer förstörda, han krossade mig mitt hjärta genom att säga att han älskade mig mindre nu än förr..vilket såklart sög.
Han bytte hursomhelst upp sig till tvåan nu och han vill verkligen inte att jag ska gå i hans klass men på nått sätt så får de mig att vilja börja i hans klass..för att "hämnas" men jag vet ju att jag skulle må dåligt av de ändå..att se han i korridorena med andra tjejer och ha kul med dom gör så ont. Och han är så stel mot mig, kollar inte på mig och gör han de är de ingen vänlig blick direkt, som att jag gjort nått fel?
Och när jag skriver sms så skriver han inga smylisar och vill bara att konversationen ska ta slut, de märks..ush orkar inte mer nu.
Skulle bara va så mycke lättare om jag inte såg han varje dag, och när jag ser honom vill jag dö på insidan men låtsas som att jag inte bryr mig..
Vill bara få en uppgång i mitt liv och inte bara neråt..
Kram :( Jobbigt...nu
Ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna svarar
Hej igen Jobbigt...nu!
Vännen, äsch att du inte kan släppa honom. Igen en gång måste vi säga: vet du, det är bara du som kan bestämma hur mycket han ska påverka dig. Bara du kan bestämma om du ska fortsätta plåga dig själv eller om du ska gå vidare. För något tredje alternativ finns INTE! Det är ingen vits att hoppas på att han plötsligt ska ändra sig och vilja ha dig tillbaka. För om han nu blivit ännu mer undvikande och negativ mot dig, hur tror du då att han så där bara plötsligt skulle få förälskelsekänslor för dig igen? Med en tidsmaskin? Man kan inte gå bakåt i tiden, man kan inte få tillbaka det som en gång var. Den dörren är för evigt stängd - och det är bara man själv som kan bestämma om man ska gå vidare och öppna en annan dörr eller om man ska stå kvar och stånga sig blodig mot den gamla dörren.
Om du läser igenom din text med någon annans ögon, låtsas vara någon annan, så ser du nog att det INTE är en bra idé att strula med sin egen utbildning bara för att "förföjlja"/hämnas/påminna ett ex. Vad skulle du riktigt åstadkomma med det? För det är inte vad du hoppas åstadkomma, utan mer troligt skulle du få problem med skolan (för hög nivå på kurserna, saker du missat, mera läxor och pluggande... vilket kan påverka hela din helhetsbild av din skolgång och försämra för dig själv). Och vad skulle 25-åringen inuti dig säga om det? Skulle hon vara glad för att du gjorde sådana stora uppoffringar bara för en före dettings skull?
Förlåt att vi är så här bryska i vårt svar, men det är svårt att se (läsa om) någon som skadar sig själv pga envishet. Att du envist håller kvar vid honom skadar dig själv, vännen. Du går inte vidare förrän du släpper honom, inte förrän du inser att han inte egentligen betyder ens en bråkdel av det du tror nu - för stora delar av hans betydelse nu är antingen minnen av eller föreställningar du skapat om honom. Du kan inte leva i det förflutna, eller hur? Jo, vi vet att det kan kännas tryggt att hålla kvar det kända, även när det gör ont, och att det kan kännas skrämmande att släppa taget. Ensamhetskänslorna kan kännas överväldigande innan man lär sig trivas i sitt eget sällskap. Och håller man kvar vid något som var, så kan man inte heller släppa in någon ny.
Så vännen, var snäll med dig själv nu och låt honom gå.
En enoooooorm kraaaaaaaaaaaaaaaam,
hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar