Hjälp

Hej,

Tack att du skriver in. Vad tråkigt att du känner att du inte ”får” slappna av och att du känner dig nervös mest hela tiden. Du skriver också att du tänker att du gör något fel även om du inte skulle göra det. Det känns säkert tungt att hela tiden ha tankar om att man gjort något fel. Jättefint av dig att du skriver in hit till oss då det är något som du funderar på <3

Det du beskriver här låter som någon form av ångest och/eller oro. Det kan stundvis vara svårt att kategorisera vad exakt som räknas till ångest, vad som kan tänkas vara mera oro och vad kanske nervositet eller stress. Dessa känslor ligger nära varandra och triggar ofta i gång liknande reaktioner i kroppen. Det kan kännas så som du beskriver att man aldrig riktigt kan ge sig själv lov att slappna av, att man hela tiden känner att man måste prestera genom att göra någonting. Man kan känna sig nervös och ha svettiga handflator, en ytligare andning och kanske en högre puls. Eller så börjar man övertänka och har svårt att släppa sina tankar, även om man kanske vet att det som tankarna säger inte stämmer. Känslor av ångest, oro, nervositet och stress är något som förr i tiden varit viktiga för vår överlevnad som människor. Det var avgörande att vi kände dessa känslor för att vi skulle klara oss undan bl.a. tigrarna på savannen. Det är alltså frågan om naturliga, inbyggda känslor som du känner och således är det absolut inget fel på dig. Det sagt, är det givetvis inte meningen att dessa känslor ska ta över och att man ska behöva känna av dem så gott som hela tiden.

Det är jättefint av dig att du stannat upp och reflekterat kring hur du tänker och känner och själv kommit fram till att det här kanske kan handla om ångest. Det att du har kommit fram till det att då du tänker att du gör fel betyder det inte att du i verkligheten gör fel, visar mognad. Du har alltså själv kunnat särskilja tanke från handling. Det att du tänker att något är på ett visst sätt behöver inte betyda att det i verkligheten är just på det viset. Det ska dock inte behöva hela tiden kännas så som det känns för dig just nu. Jag hoppas verkligen att du kunde tala om det du känner med en tillförlitlig vuxen. Det kan vara dina föräldrar, en släkting, en ungdomsledare, en lärare, en skolkurator eller en skolcoach. Egentligen vem som helst vuxen som du känner dig trygg och bekväm med. Bli inte ensam med dessa känslor, våga berätta till en vuxen och be om hjälp. Det är den bästa gåvan du kan ge dig själv. Det är inte heller ett tecken på svaghet då man ber om hjälp utan tvärtom – det visar otrolig styrka att erkänna att man behöver hjälp och stöd från andra för att klara av situationen man hamnat i. Du behöver inte bära på det här ensam.

Ifall du känner att det är ett alltför stort steg att tala om det här med en vuxen kan jag varmt rekommendera Ärligt talat-chatten där du kan anonymt chatta med professionella måndag till fredag kl. 9-12 och kl. 19-22. Du hittar chatten HÄR. Alternativt kan du alltid vända dig till en vän och ta den personen med då du för första gången ska tala med en vuxen. Din vän kan komma med dig som stöd så kanske det inte känns lika nervöst för dig att berätta om det du tänker och känner till den vuxna. Du kan också alltid skriva in hit till Decibel på nytt om du känner för det, vi finns här för dig!

Ta hand om dig <3

Kram, Lila