hjälp mig nu..

Svar till signatur Nikki

Tack för att du skrev till Decibel. Du har tagit ett första steg till
att må bättre när du vågat skriva och berätta om dina känslor - det är bra. Ingen skall behöva gå och må dåligt i flera år utan att berätta om det för någon. Du skriver att ibland är det bättre och att många säkert tror att du är en glad människa. Jag antar att du av någon orsak visar utåt en bild som inte stämmer överens med ditt inre. Varför? Om andra omkring dej inte förstår hur dåligt du mår utan tror att allt är bra och att du mår bra, så får du inte heller den förståelse man behöver då man mår dåligt. Andra missförstår dej och ditt illamående bara ökar.

Du är i en jobbig ålder/period vad gäller känslor och humör. Tankarna kan i ena stunden vara helt ok och i nästa stund blir allt svart igen – utan någon jättestor orsak. När allt är svart och svårt och vi vet inte hur vi skall klara av livet är det inte ovanligt att man får tankar på att inte vilja leva, man ser det som omöjligt att ha det som man har det och man vill bara fly bort och slippa känna de känslor man känner. Man tror i tanken att man skulle ha det bättre om man inte lever för att man slipper känna det man gör, fast i verkligheten har man ju inte en aning om hur det skulle vara att inte finnas längre.

Du skriver inte vad det är i ditt liv som du upplever som jobbigt och som du vill att någon skulle förstå? Är det relationerna? skolan? hemmet? eller är det en allmän känsla av meningslöshet? Oberoende av vad det är så tycker jag att det bästa är att kunna vända sig till en annan människa som man får använda som bollplank, dvs. någon man kan testa sina tankar och problem med. Skolhälsovårdaren och skolkuratorn/psykologen är utbildade i att ta emot olika frågor och att förstå ungdomar som går igenom svåra perioder i sina liv. De har också tystnadsplikt vilket betyder att de inte får berätta för någon om det du pratar om hos dem.

Det är det där första steget som är så svårt, att ta kontakt och förklara sin situation och kanske måste man förklara för kompisarna varför man vill gå till t.ex. kuratorn...men jag tror absolut att det ät bättre att ta det steget än att gå omkring och må dåligt och tom tänka tankar om självmord. Du är absolut värd att ha det bättre än så och jag hoppas att du skulle också se ditt eget värde och en möjlighet att kunna må bättre med någon annans hjälp.

Visst kan man göra mycket själv också för att börja må bättre och vi kan fundera lite kring ditt liv - Om du tänker efter så har det ju funnits bra tider och stunder också. Vad är det som hände och förändrades när saker senast blev bättre? Vad blev bättre och hur påverkade du det själv? Våra tankar har en otrolig förmåga att påverka oss och du behöver bli mera medveten om hur dina tankar påverkar dig.

Du skriver att ditt liv är ett helvete, på vilket sätt? Hur skulle du vilja att det såg ut? Om ett år? Om tre år? Vad gör du då? Var studerar du? Hur skulle det se ut med vänner och fritiden? Hur skulle det se ut med pojkvän/partner? Hur skulle du vara som person, personlighet? Hur ser relationen ut med din familj? Om man funderar såhär så ser man lite framåt, man gör sig en "målbild" att jobba mot. Du kan gärna skriva ner svaren på ett papper för att göra det mera tydligt för dej själv. Vissa saker måste man acceptera och kan inte förändra t.ex. sin längd, medan andra saker kan man förändra lite åt gången, såsom t.ex. att lära sig att spela instrument, få nya vänner osv. Våra tankar styr oss jättemycket. Om vi tänker endast svarta, tunga, hopplösa tankar (som man ofta gör då allt känns tungt och svårt) så fastnar vi lätt i en ond cirkel. Tanken på att allt är hopplöst och att det är ingen idé att försöka, påverkar oss på ett negativt sätt så att man blir bara passiv och deppig.

Men tänker vi bra tankar om oss själva, att jag kan, klarar av saker och är bra som jag är, så kommer vi att kunna förändra vår känsla om oss själva. Vi kan skapa en god cirkel istället för den onda. Positiva tankar och tro på att jag är värd ett bra liv ger oss mer kraft då det är tungt och svårt. Kom ihåg att tankar är bara tankar, ingen sanning, och du väljer långt vilka tankar du låter växa inom dej. Jag säger inte att det är lätt att förändra ett tankemönster men det går om man försöker lite åt gången och är envis. Det går ännu bättre om du vågar ta steget och får hjälp i att bearbeta det som känns svårt för dej just nu. Kom ihåg att du inte är ensam om att känna på detta sätt och att det alltid finns hopp om en bättre morgondag!

Kram och lycka till! Kirsi