Jag hoppas verkligen ni kan hjälpa mig. Jag vet inte vad jag ska göra längre och det här är mitt sista hopp. Frågan gäller egentligen inte mig utan min "pojkvän". Vi träffades för snart 3 år sedan, allt var underbart. efter nästan 1 år tillsammans märkte jag att han blev annorlunda, han ljög om allt möjligt och var nästan aldrig hemma, drogen blev inblandade. Han stängde ut mig mer och mer och tillsist var han som en främling för mig. Jag såg hur dåligt han mådde, jag såg att han hade dåligt samvete över hur han behandlade mig men det var som vi hade fastnat i en ond cirkel och kom ingen vart.
Efter ca 1 år blev det bättre, och det kändes som vi var på bättrings vägen, jag blev gravid. det var inte planerat. Han var såklart inte lika positiv till att bli förälder som jag var. Men efter många tankar och diskussioner så behöll vi barnet. Då började hans humör åka neråt igen. Han blev förbannad och arg över minsta lilla sak och hade absolut noll tålamod. Jag försökte finnas där, lyssna och försökte förstå vad som var fel, men han stängde ut mig mer och mer. Vår son är nu nästan 5 månader, vi är inte längre tillsammans, han ha gjort slut ett x antal gånger. Sagt allt från att han aldrig har tyckt om mig och att jag bara har varit ett misstag till att han nog älskar mig men att det är han det är fel på. Vi har träffats ganska ofta på sistone, har känts ganska bra, men jag ser hur dåligt han mår, han kan inte sova och har tagit sömntabletter har han berättat. Jag vet att livet går upp och ner men han verkar verkligen må dåligt. Jag är riktigt orolig för honom. Så nu till frågan... Han hatar att prata om känslor, han skulle nog hellre dö än att prata men en kurator, psykolog eller liknande. Så vad finns det för alternativ? Någon sorts terapi som han INTE behöver prata om sina tankar och känslor?
Jag vet verkligen inte vart jag ska vända mig.
Jag vill verkligen han ska må bättre, om inte för att det skulle finnas en chans för oss.. utan för att han ska kunna njuta av tiden så länge vår son är liten, för den går verkligen för fort.
Tack på förhand! Sussi
Hej "Sussi"!
Först och främst, gratulerar till babyn! Va fint att du verkar bry dig mycket om att babyn skulle få ha tillgång till både en mor och en far under sin uppväxttid, men ibland är inte en sådan sak en självklarhet, så som det verkar vara i ditt fall. Bra att du försöker ta kontakt och få hjälp. Tyvärr är det ofta svårt att "tvinga" andra vuxna människor att ta emot/söka hjälp men åtminstone kan man börja med att själv ta kontakt med någon professionell som arbetar med att hjälpa unga familjer i olika svåra situationer.
Du behöver säkert själv också goda råd och någon att tala med. Om det är så att du bor i Korsholms kommun så är rådet att genast ta kontakt till Familjerådgivningen där! Telefonnumret dit är: 06 - 327 7223 (kansliet/tidsbokning). Ring dit gärna kl 8.30-9.00 och beställ tid så fort som möjligt. Ifall det är lång väntetid innan Du får komma dit och träffa någon att tala med, så finns även Folkhälsans Tonårspoliklinik i Vasa. Man kan ringa dit må-ons kl 11-12 eller ti-to kl 15-16.
Alternativt kan du vända dig till någon hälsovårdare i din närhet.
De kan hjälpa dig att "kartlägga" din situation och höra lite mera detaljer kring hur du/ni har det. Kanske kan ni tillsammans hitta vägar för att nå pappan, eller så åtminstone kan du få stöd i hur DU själv skall orka med din situation och vardagen, ifall det är så att pappan just nu i detta skede av sitt liv inte klarar av att göra stora förändringar.
Det vore viktigt för dig att ha en utomstående professionell som "bollplank" när du funderar kring babyn, pappan och kanske även allt sånt som du tidigare upplevt - du skriver om besvikelser i förhållandet, ond cirkel, hans droganvändning osv. Hur som helst så är pappan en vuxen människa nu och det kan inte vara enbart på ditt ansvar att han skall få hjälp. Visst, det kan säkert vara bra att även du försöker uppmuntra honom till att söka hjälp, men kanske finns det också andra personer omkring honom som kan hjälpa dig med det? Allt sånt här borde du diskutera med någon, så du kan få råd i hur mycket och på vilket sätt pappan bör/skall/klarar av att delta i er sons liv - för att alltid komma ihåg att orka fokusera på ert barn bästa. Lycka till!
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar