På senaste tiden har det blivit bättre. Men jag är fortfarande rädd om hon ska göra något. Hon har fått hjälp några gånger på hem och psykolog osv. men inget har hjälpt särskillt mycket. Det tredje "försöket" fick hon inte ens komma in på hemmet efteråt. Jag vet inte vad jag ska göra mer än att finnas där för henne. Jag tvingar henne inte att berätta vad hon tänker och känner men jag säger att jag finns om hon vill prata. Jag är rädd om henne. Hon är ju min vän!?
Hej!
Vad skönt det är att höra att det finns kompisar som bryr sig om sina vänner, även när de har det svårt. Det brukar ju vara definitionen på en riktig vän, att de inte bara finns där för en när allt är bra och kul och på topp utan även när det är som mest åt h*lvete. Även om din kompis kanske inte säger det och troligen inte ens tänker det just när hon mår dåligt - jag antar att hon när hon mår som sämst inte har energi att orka tänka på något annat än sitt eget mörker - så är jag ändå säker på att hon är glad och tacksam att du finns i hennes liv. Alltför många "vänner" drar sig undan när det blir för svart och tungt, för det ÄR ju jobbigt att umgås med deprimerade. Så jag lyfter på hatten för att du är en så bra vän!
De rätta människorna verkar redan känna till att hon är deprimerad och hon har fått hjälp. Det är dock sällan hjälpen är tillräcklig - vårt samhälle är inte sååå bra på att ta hand om de som mår dåligt. Dessutom får folk oftast hjälp först när det redan brinner, så att säga, och det brandförebyggande arbetet brukar vara lite si och så. Säkert borde hon få medicinering, men det är ju något hennes psykolog borde ta ställning till. Den biten kan vara kinkig för dig som vän att blanda dig i. Bara uppmuntra henne försiktigt att gå till psykologen när hon har tid dit osv.
Men det finns mycket du kan göra för henne i ert vardagliga liv. Personligen tror jag att det som vän handlar mycket om att använda bondförnuftet - få henne att göra saker som hon tycker om och försök få henne att undvika saker som kan göra henne ledsen och deprimerad igen. Jag tycker du har en jättebra inställning till henne redan nu, tex att inte försöka tvinga henne att prata. Men fortsätt vara där för henne. Försiktigt och utan press kan du börja locka med henne på saker som kan få henne att må bättre i längden. Börja med promenader, se bra filmer, gå på en pysselkväll inför julen, gå på en konsert, laga god mat tillsammans... Små saker, men gärna sådant där hon antingen tänker på något annat en stund eller där hon får göra något givande. Att promenera ger frisk luft och bättre kondis och hjälper henne att somna på kvällen. Av att göra sin egen julkrans får hon utlopp för sin kreativitet och höjer självförtroendet. Kan vara en zumba-lektion, att göra en ny spellista på Spotify eller manikyr också. Vilken hobby hon än gillar så försök få henne att göra mer och mer av den, så att nivån av njutningshormoner stiger i hennes hjärna och hon får belöningar i form av framsteg. Se i hemlighet till att hon äter ordentligt och sover ordentligt. Tänker hon fara ut på fest, så häng med. Försök hindra henne från att dricka för mycket - det blir bara sämre av alkohol!!! Hon kanske har kul för stunden, men kan göra mycket dumt då och både krapula eller morkis kan trigga henne ner i en ny dal av depression. Tänk igenom vad du tror att kan få henne att må sämre och försök få henne att undvika de utlösande faktorerna.
Ge inte upp. Vissa deprimerade människor så kan bli bittra och på ett underligt sätt längta efter dalarna. Då står du ju som vän i vägen för henne, på samma gång som hon är tacksam för att du inte släpper henne att falla nedåt igen. Hon kan vara rädd att göra dig besviken ifall hon faller igen och allt det här är komplicerade känslor som hon kanske inte ens alltid är medveten om själv. Hon kan säga elaka saker, försöka undvika dig osv, men försök envist hålla dig kvar i hennes liv. Det är värt det! En kompis som orkar bry sig dag efter dag kan vara det avgörande för henne!
Lycka till, hälsar webbredaktören Liselott
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar