Hon vill inte leva!

Hej på Er!

Fint av er ni försöker hjälpa en gemensam kompis! Det låter som att ni upplever en känsla att hjälplöshet, oro och frustration, vilket inte alls är ovanligt när man hamnar i en situation när en kompis/familjemedlem eller annan nära bekant hamnar i någon typ av livskris. Ni skriver att "ingen i skolan bryr sig" - det låter ju tråkigt att ni upplever det så, men eftersom ni också skriver att "hon vägrar ta emot hjälp", så kanske också till och med kuratorn eller skolhälsovårdaren känt sig lite hjälplösa också. Högst antagligen bryr dom sig i skolan jättemycket och är oroliga (om de känner till problemet), men kanske har inte flickan gått med på att tala med någon? Men ofta är det så att ifall skolpersonalen är jätteorolig över någon elev, så kontaktas hemmet och vårdnadshavarna i något skede. Det är ju i första hand förädrarna som har huvudansansvaret för unga under 18år och ifall de är oroliga för flickans hälsa (ni skriver i rubriken att "hon inte vill leva") så kunde dom försöka kontakta utomstående professionell hjälp till er kompis.

Det kan ju redan hända att detta har skett, dvs. att hemmet vet om situationen och även skolpersonalen och att de arbetar på att försöka hitta en lösning för flickan. Kanske har de kontaktat någon utanför skolan (tex. psykolog/socialen/läkare eller någon annan), men det är säkert lite svårt för er som kompisar att få reda på allt detta på grund av tystnadsplikten som personalen i skolan ju har. Och det är bra att komma ihåg att såna här typ av problem ofta tyvärr inte ändrar över en natt, utan det är ofta en process man skall gå igenom, när man skall försöka hitta en väg tillbaka till ett stabilt tryggt liv igen.

Ifall det skulle råka vara så att ingen i skolan (eller hemma) känner till att hon mår så här dåligt, så kanske ni två också kan gå till skolhälsovårdaren/kuratorn och berätta om att ni är oroliga för henne. För det kan ju hända att de inte känner till alla saker som ni som kompisar gör. Annars, om ni kanske redan gjort detta, så är det jättebra och sen är er största uppgift som kompisar att stötta henne och visa att ni finns där "om" hon vill prata. Ni skriver att hon kallar alla för fula saker och det är kanske inte så lätt att ha tålamod om hon har "taggarna utåt" mot alla, men om ni får kontakt med henne kunde ni också försöka uppmuntra henne att gå och tala med någon professionell som arbetar med ungdomar. Kanske har ni även tankar om "varför" er kompis beter sig såhär? Isåfall vore det ju bra att försöka få någon att ta itu med själva orsaken till hennes illamående (som hon tydligen tar ut på andra omkring henne).

Trots allt skall man ju komma ihåg att OM det skulle komma en akut situation där man på riktigt skulle bli rädd att ens kompis är i det tillståndet att hon/han skulle kunna skada sig själv eller andra, så skall man genast ringa polisen eller socialen (eller en förälder).

Fortsätt att berätta åt de vuxna på er skola och fortsätt tala med henne, så kanske hon småningom accepterar att skolpersonalen eller föräldrarna verkligen vill hjälpa henne - men det är sist och slutligen hon själv som måste våga ta emot hjälp också, fast det kan kännas skrämmande och svårt i början att börja tala ut om sina problem, vad det än är.

Lycka till! Fint att det finns kompisar som bryr sig! :)