Hopplös

Hej vännen!

För det första: det var bra att du skrev hit! Det är en bra början på att reda ut tankar och problem, få upp dem i ljuset och då lättare kunna ta itu med dem. Jag tycker också att du ska hitta någon som du kan och vill prata med - man mår inte bättre av att stänga inne allt och inte bra av att snurra samma tankar om och om igen utan hjälp med att komma in i nya banor. Det finns alltid människor runt som man kan prata med och de behöver inte alltid vara utbildade psykologer eller dylikt. Ofta kan man själv hitta roten till sina egna problem eller hitta lösningar på problemen bara genom att förklara hur man känner, tycker och tänker för en annan person. Genom att sätta ord på känslorna och berätta rakt ur hjärtat, så får man nya perspektiv på känslorna och kan se dem mer objektivt. Så hitta någon att prata med: det kan vara din favoritlärare, din moster, din kompis mamma, en ungdomsledare, en diakonissa, fotistränaren eller kanske din egen mamma - vem som helst som du känner att du kan sätta dig ner med och som kan lyssna. Hon/han behöver inte alls ens kunna ge dig några råd, huvudsaken är att du får ur dig alla känslor i form av ord, tårar, låttexter, vadsomhelst. Dagbok i någon form är också bra! Då hittar du säkert också det i din bakgrund som delvis orsakar dina problem (du skriver ju inte vad, bara att där finns något och kanske behöver du hjälp med att komma till klarhet om vad de är). Jag kan ju bara ge dig lite allmänna råd, eftersom jag inte KÄNNER dig, så kanske någon som känner dig skulle kunna vara ett starkare stöd?

Som sagt, jag kan bara fundera på din situation utgående från min egen livserfarenhet och prat med tjejerna här på kontoret. Men lite tips har vi: tex en mera praktisk sak som du borde fundera på är dels dina förväntningar på dig själv och dels dina vänner. Att dina förväntningar inte matchar dina resultat skriver du, så kan du försöka hitta "felet"? Är det så att du känner att du borde (enligt dina kunskaper, din intelligens och dina talanger) lyckas bättre, men att du tex inte läser läxorna, pluggar tillräckligt till prov eller ger upp för lätt? Är lite struktur, tex med klockslag när du ska göra läxorna, en lösning då? Ett schema för närvarhurvad du ska läsa till provet?

Eller känner du att du helt enkelt inte kan nå upp till dina egna förväntningar - för att förväntningarna är för omänskligt höga för dig själv? Tex att du inte springer tillräckligt hårt på gympan eller sjunger tillräckligt bra på musiktimmen? Har du mål du helt enkelt inte KAN nå - och straffar dig själv för det? Då krävs såklart en ändring i din inställning till dig själv, vilket kan verka lättare sagt än gjort. Men det går! Det är ändå du själv som ska bestämma vad som är bra nog för dig, duktigt gjort av dig. Ta tex löptestet i skolan: om du tänker på vilken kroppsbyggnad och kondition DU har (inte kompisarna, inte gympalärarens skalor), vad skulle då vara en helt OK tid - FÖR DIG? Och skulle då betyget 8 vara en riktigt bra prestation för just dig? Sk*t i ifall klasskompisarna har 10:or, jämför bara med dig själv. Försök inte ens överträffa dig själv utan gör först bara det som du vet att du klarar av och förvänta dig inte mer av dig själv än så. Så småningom kan du höja din egen ribba en smula och känna dig stolt och glad över dig själv när du tar dig över den utan att riva.

Vad gäller kompisarna, så är det lätt att ge dem för stor betydelse. Att man som person är beroende av deras uppfattning om en själv, vem man är kompis med osv. Visst är det härligt med kompisar och obehagligt att känna sig ensam. Men man blir inte en bättre människa av att ha många kompisar. Att inte kunna vara sig själv med dem eller inte kunna lita på dem är inte så produktivt och inte så bra för självförtroendet. Däremot kan en kväll med riktigt goda kompisar lyfta hela måendet och självkänslan ordentligt – så kanske du skulle ta dig tid för de vänner du verkligen VILL umgås med. Vad är det som gör att du inte har tid för dem? Går det att fixa till så att du får mera tid? Går det att kompensera också med mera kontakt på msn, fb eller telefon? Och kan du hitta nya kompisar? Hur är det egentligen med alla dina klasskompisar, träningskompisar, jämngamla i byn osv? Kanske där finns någon du inte ens tänkt på att börja hänga med istället? Ofta fastnar man i samma gäng som man varit i sedan lågstadiet och ibland kanske man behöver bryta upp från de gamla mönstren, hitta ett nytt Jag genom att sluta spela den roll som de är vana vid.

Just att hitta nya Jag är en del av livet. Alla går vi igenom perioder när vi verkligen inte trivs med oss själva, men kanske inte kan sätta fingret på vad som riktigt är fel. Vi går igenom tunga perioder då allt känns mer och mer hopplöst utan att inse att det både kan och kommer att bli bättre. Ibland beror det tunga på så fåniga orsaker som för lite D-vitamin (som man får från solen eller kosttillskott), för lite sömn eller för lite motion och frisk luft. Ibland kanske man bara inte känner sig bekväm i sig själv, kanske för något så lättförklarligt som Puberteten, men så blir de negativa känslorna en ond cirkel som man bara snurrar sig djupare och djupare ner i tills det blir depression av det. Oavsett vilken orsaken är så är det bara man själv som kan besluta att bryta den onda cirkeln. Visst kan du få stöd, råd, tips och metoder av andra personer, men om du inte vill ändra på din tillvaro så lyckas det inte. Det är frågan om att ändra på grundinställningen till livet. Kan vara lika lätt eller svårt som att sluta röka, men det ÄR möjligt.

Men börja åtminstone genom att ändra dina förväntningar på dig själv till mera realistiska mål, tala med någon, börja umgås med folk du tycker om och gör saker du njuter av. Gör saker som du tycker om, som du blir glad av, saker då tiden går fort och du får energi. Är det zumba du gillar, så köp en zumba-dvd (men bry dig inte om ifall du inte följer rörelserna perfekt utan njut av dansen istället), tycker du om att scrap-booka, så ta en helkväll med det (och bry dig inte om resultatet utan njut av processen). Pyssla också om dig själv med vad som helst som du tycker att är skönt, om det så är bastu, musik av ett visst band, en favoritfilm… Det blir nog bra, vännen!

Hälsar ungdomsinformatören Liselott

PS, satte med en länk till en Pink-låt där texten verkligen peppar en! kolla den även på YouTube!

texten till Pinks låt "Fuckin´perfect"