Hora

26.10.2013
Hejsan! Jag behöver svar riktigt snabbt, så snälla skynda er.
Jag och en flicka har varit osams nu en längre period ( kanske ett år t.o.m.) vi har varit det förut men det har gått om. Men nu, det går inte om och jag håller på att ge upp.
Igår när jag var med mina vänner ute där alla ungdomar brukade vara. cyklade vi förbi just hon, tjejen och hennes vänner. Och vi hade inte kollat dit eller något. Plötsigt hör jag att någon ropar något, jag frågar min vän vad hon sa, och hon sa då att hon ropa * HOOOORAAA *. Jag hörde det nog själv, men kunde inte tro på det. Jag blev så himla förbannad så jag ropade något i stil med * jäwla unge*. På kvällen var jag arg, men nu är jag ledsen. SÅ otroligt ledsen. Kommer det någonsin bli bra? Hur kan jag stoppa henne då det händer på fritiden? Det är inte första gången det händer. Förut en gång ropade hon * FYFAN* när jag gick förbi. PÅ simma hallen en gång då jag var och simmade med mamma, var hon och några andra där utanför, kom in dit och stod och gapskrattade.( Och hon har en äldre pojkvän, som jag är ganska rädd för). Jag ville drunkna. Jag kommer inte klara det här. Jag orkar inte. Jag har börjat skära mig ( igen). Mamma och pappa vet ingenting. Men är alltid deppad och arg här hemma nu också. Vad ska jag göra? HJÄLP NU! A.N

Kuratorn Maria svarar

28.10.2013

Hej A.N.!

Först och främst vill jag svara på din fråga om det någonsin kommer att bli bra - ja, det kommer det. Men vad du behöver just nu är absolut att få hjälp med att handskas med dina känslor. Att du och den andra flickan är osams är en sak som du behöver prata med någon om, så att du får hjälp med att handskas med den situationen. Att du skär dig däremot handlar om att du har svårt att hantera ditt eget illamående och det tycker jag att du ska söka professionell hjälp med. Man behöver inte klara av allting själv.

Om du är riktigt modig berättar du för mamma och pappa, då kan de hjälpa dig och finnas där för dig när du är ledsen och behöver stöd. Kanske de kan hjälpa dig att kontakta din skolkurator eller någon annan professionell, t.ex. skolpsykologen. Om du inte vågar eller vill prata med mamma eller pappa så hoppas jag att du själv tar kontakt med kuratorn. Var ärlig, berätta att du är nedstämd och arg och berätta att du skär dig. De kan hjälpa dig att hantera motgångar och elakheter så att du börjar må bättre igen, utan att göra dig själv mer illa.

Hälsar kuratorn Maria

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera