hur blev de såhär?

06.10.2011
hej har haft de lite tung på sista tiden och inte riktit orkat med något, det hela började i februari men jag vet inte vad det kom av. jag har aldrig tyckt om att visa känslor öppet och därför tror jag ingen vet något. den ända jag sakt något till är min bästa vän men hon verkade inte bry sig mycket utan sa något i still med att hon inte orkade. jag har aldrig i mitt liv varit till en psykolog och inte till en kurator på 4 år och det känns som jag inte vill tala med någon för att jag är bara jobbig då jag har problem och ingen vill ändå lyssna. har gjort verkligen dumma saker men på sista tiden har jag lyckats stoppa mej själv. har skärt mej (har inte på 4 veckor), har varit beroende av tobak (slutade för 7 veckor sedan), mm.
jag skulle verkligen villa ha hjälp men vill inte besvära någon... efter min föra kompis respons vågar jag nte tala med någon kompis om de.
trodde jag hadde sluppit de deppiga tankarna men jag trodde fel,den ända personen som gjorde mej glad varje gång jag träffade honom har flyttat bort och vi ses inte mer, min vikt har bara ökat (är överviktig ca 160 c, 77kg), dessutom har min mamma varit sjuk så jag har varit jätte orolig över henne. haft mycket läxor nu då jag börjat gymnasiet så de har ju inte preciss hjälpt. så har ni något tips vad jag ska göra eller hur jag kan förbättra situationen?

bara jag
25.11.2011

Hej vännen!

För det första så skulle vi önska att vi var där hos dig just nu och kunde ge dig en stooooor varm kraaaam. Men där är du och här är vi, så vi kan bara hoppas att våra tankar kommer fram till dig ändå. Och så vill vi att du ska veta att du inte är ensam om att ha det tungt - det är en tung värld emellanåt och det är helt okej att tycka att den är tung att leva i då. Vi har fått många liknande frågor hit till Decibel, från många unga tjejer som har tyckt att livet känns tungt, så vi ska försöka berätta vad våra experter svarat åt de tjejerna.

Det händer mycket i ditt liv nu som tynger ner dig. Din mamma har varit sjuk, du har börjat i en ny skola med massor av läxor, du har mist din vän, du kanske inte trivs så bra med din kropp… Alla de där sakerna tynger dig och det ÄR stora saker och många saker på en gång. Vem som helst skulle bli modfälld, trött och känna hopplöshet då. Dessutom kommer hela den tunga värld som de flesta tonåringar lever i och lägger sig ovanpå alla dina bekymmer. Det är inte lätt att vara tonåring, men alla krav på prestationer, utseende, kärlek, vänskap osv som en vanlig vardag innebär. Vi tror att du känner mycket oro, stress och sorg just nu. Och vi vill att du ska veta att det är helt okej att känna så. Du har rätt att känna att det är tungt. Du ska inte behöva hålla allt det där inom dig, du ska inte behöva känna att du måste hålla masken inför folk. Du ska inte behöva bära allt det här alldeles ensam. Ingen ska behöva bära tunga saker helt ensam och speciellt inte unga människor. Och det är absolut inte meningen att du ska ha det så tungt att du skär dig och röker. Vi är jätteglada att du slutat med de här två sakerna, för du är värd sååå mycket bättre än att skada dig själv.

Du har rätt att få hjälp och stöd. Du är på sätt och vis barn ännu och ingen förväntar sig på riktigt att du ska vara en superkvinna som klarar allt som livet kastar mot dig. Snälla lyssna på oss nu: du är INTE JOBBIG för att du har problem. Du ska inte känna det så att du är betungande för någon eller tråkig eller jobbig. Vi tror att det du skulle behöva få inpräntat i ditt hjärta nu är att du verkligen FÅR säga och känna att "nu klarar jag inte det här själv, nu behöver jag hjälp av någon”" Och skit i vad din kompis sa när du försökte berätta för henne! Hon är bara en enda person, en tonåring som du, och hon har säkert fullt upp med sina egna problem. Det finns många personer runt dig som har både tid, ork och dessutom utbildning att stöda dig med. Det finns människor som vill hjälpa dig och som kan hjälpa dig och det enda du behöver göra är att berätta för dem att nu orkar du inte själv. Ja, de VILL lyssna på dig!

Utan att avslöja vilken kommun du är ifrån, så vet vi ändå vem du har som kurator och skolhälsovårdare i din skola, vi har träffat dem och de är underbara människor!!! De har en jättebra inställning och de har verkligen viljan att hjälpa. Så snälla gå och knacka på hos någon av dem, vilken som, eller skicka e-post åt dem om du så vill. Skicka fast länken till den här sidan som din fråga står på här på Decibel och be dem läsa det du och vi skrivit här, så har du en början på samtalet. Då är det lättare att börja prata med kuratorn eller hälsovårdaren. I din kommun finns dessutom en massa andra bra människor, tex både församlingen och kommunen har ungdomsledare som du kan prata med.

Vi skickar ännu en stooooor kraaam till dig via usb-kablarna och igen: snälla gå och prata med någon!!!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera