Jag har försökt prata med skolkuratorn, hälsosystern och många olika kompisar. Det går inte. Pressen på att vara duktig är för stark. Att ha bra betyg, att vara glad och låtsas må bra.
Mitt socialliv är i botten, jag vågar inte be om skjuts eller nåt ifall mina föräldrar skulle bli besvikna och hellre ägna sig åt sig själva. Kompisarna slutar fråga efter en tid.
Jag är på helspänn hela tiden, frågar om jag kan hjälpa dig, behöver du något? Det känns som om det inte finns något jag är bra på, eller kan. Då flyr jag in i böckernas värld där jag kan vara nån annan för en stund. Alltid finns pressen där, var en duktig flicka nu..... va duktig du är. Jag känner mig ensam fastan jag sitter i ett rum med massor av folk. Hjälp?
En duktig tjej
Hej vännen!
Vi har skickat din fråga till Kirsi, som träffat tjejer med liknande problem många gånger förr. Hon svarar så fort hon bara hinner! Tills dess skickar vi ungdomsinformatör-tjejer en megastor styrkekram åt dig!
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott, Jenny & Sanna
Hej!
Tack för att du skrev till oss, det är redan ett steg mot att må bättre! Alla känner sig säkert ensamma, otillräckliga och ledsna ibland, men om sådana tankar börjar ta över så kan det vara väldigt jobbigt. Om allt som man tänker på är negativt så hamnar man lätt i en ond cirkel som det är svårt att komma ur. Men psykologen Kirsi har till en tidigare liknande fråga skrivit att det går att ändra på sitt sätt att tänka. Du säger att du är rädd för den dagen då du inte bryr dig om någon längre, vad om du skulle tänka på framtiden med en positivare inställning. Hur skulle ditt liv se ut om 3 eller 5 år? Vad skulle du göra? Var skulle du bo? På detta vis kan man -inte strax, utan lite åt gången o. så småningom komma ut ur den onda cirkeln o. se alla de värdefulla sakerna i livet igen. Du är ännu ung och då känns det som allting skulle vara här just nu, men snart får du faktiskt själv bestämma vad du ska börja jobba med och hur ditt liv ska se ut överlag. Vi ungdomsinformatörerna tror att det även finns positiva saker i ditt liv, du ska bara hjälpa dig själv att se dem. Det är bra att du har pratat med kuratorn, hälsosystern och dina kompisar, men det skulle det vara mycket viktigt att dina föräldrar skulle veta hur du mår. Om vi har förstått rätt så visar du utåt till dina föräldrar att allt är bra fast du mår dåligt. Varför? De kan ju inte veta hur du känner om du inte berättar för dem om dina innersta känslor. De missförstår dig och ditt illamående ökar. Du får faktiskt tänka på dig själv också och det ska du också göra. Det hör faktiskt till föräldraskapet att hjälpa sina barn med saker o. ting, t.ex. med att skjutsa, du är deras barn och du är det värdefullaste som de har, så du måste våga be om hjälp o. inte bara fundera på vad andra tycker och tänker. Kom ihåg att du är värdefull som du är och att det finns alltid hopp om en bättre morgondag!
Kram, ungdomsinformatörerna Jenny & Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar