Jag mår jätte dåligt

Voj, söta vännen, det låter som om du verkligen befinner dig på livets skuggsida nu just.
Först och främst vill jag bara säga att alla dina funderingar är sååååå vanliga och normala för alla i din ålder, vissa är bara så bra på att dölja att de också ligger ensamma och funderar.

Du ska läsa igenom ALLT vad vi skrivit om själförtroende och självkänsla, där kommer du att hitta massor, jag lovar!!!

Det där med din pappa är också helt normalt och alldeles vanligt, jag ser det varje dag hemma hos oss (min dotter är i tonåren).

När barnen är mindre så är det så enkelt och lätt, du har säkert hört vuxna sucka om :"små barn, små,bekymmer, stora barn och stora bekymmer"......det har en viss sanning.

När man är mindre så ser man upp till sina föräldrar, de är ens största idol i en viss ålder.
Men senare när vi växer upp, blir tonåringar så börjar bilden av ens egna föräldrar att förändras, man börjar se att de är inga super hjältar de heller, de har också sina fel och brister.

Man börjar dessutom frigöra sig från föräldrarna, det är också helt naturligt, vi ska ju bilda egna familjer och börja leva vårt egna liv, inte är det meningen att vi för evigt ska leva i föräldra hemmet.

Allt detta gör att det speciellt mellan flickor och pappor börjar skära sig, man reta upp sig på allt.
(hemma hos oss till och med andas både jag och min man för hårt, våra tänder låter för mycket då vi äter, vi suckar, harklar oss och gör en hel massa äckliga helt hopplösa saker)
Vi har nog tror jag iaf varit likadana alltid, men just nu i vår dotters liv så är vi allmänt störande.
Men det är helt ok, det blir bättre igen senare.

Du ska komma ihåg att det kan vara rätt så jobbigt för din pappa också, det här att hans lilla bebis (du) plötsligt inte ser upp till honom längre på samma sätt, du tar inte längre förgivet att Pappa han vet och kan allt han........
Det kan vara en rätt så besvärlig insikt för honom att nu kommer det en massa andra killar in i ditt liv som du litar på och ser upp till mycket mera än till honom.
Han "plompar" ner från piedestalen nästan över en natt, man kan inte förvänta sig att han ska hinna med i svängarna. För karlar överlag är ju lite trögare än vi kvinnor ;)

Vad gäller din kompis, läs allt om vänskap också, där får du en massa tips på hur du hittar nya kompisar, för det är ju så i livet, det går vidare.
Ett tag är vi såååå tajta med en kompis, för att sen i nästa ögonblick gå vidare till nästa.
Jag brukar säga till mina barn att man ska inte haka upp sig på bara en kompis, man ska se till att man har flera, för en kan bli sjuk, fara på resa eller just hitta någon annan att vara med. Men har man då flera, så är det ju ingen fara.

Det kan ju också hända att du märker att ni med en kompis inte har så mycket gemensamt sist och slutligen och så vill du avsluta er vänskap. Det är sådant som händer, hela tiden i alla människors liv!
Nu hoppas jag att du ser åtminstone en lite strimma ljus, återkom gärna om du har mera du vill ventilera, hälsar
ungdomsinformatören Sanna