Jag orkar inte...

Hej tjejen! Det låter som att du går omkring med en känsla av att allt är ganska kaotiskt omkring dig just nu och det gör dig säkert både trött, stressad, orolig och lessen. Först och främst så vore det ju absolut nödvändigt att du omedelbart söker upp en hälsovårdare i din närhet, som kan kolla upp ev. oklarheter kring din mens och få det utrett ifall du är gravid eller inte - det är prioritet nummer ett! Med hälsovårdaren kan du också jättegärna ta upp och berätta om de andra sakerna du grubblar på, men det kanske vore bäst att söka upp någon professionell att diskutera med. Det kan vara en kurator eller psykolog eller någon annan person i din omgivning. De kan hjälpa dig att strukturera upp lite dina tankar och samtidigt vara ett bollplank för dig, så du får bättre klarhet i vad du kan göra åt din situation och så att du får "lätta på trycket" lite grann och prata ut om dina egna tankar och känslor.

Det är inte ovanligt att man i gymnasiet känner press från många olika håll och precis som du skriver, så är det mycket jobb i skolan, föräldrarna kan kännas tjatiga och oförstående och om man dessutom inte riktigt känner rätt sorts stöd från sin pojk/flickvän, så blir det lätt många tunga tankar att bära på. Du nämner också att det känns som att kompisarna vänt dig ryggen - detta vore speciellt viktigt att tala om med någon utomstående, för det är inte bra för självkänslan att gå omkring någon längre tid och uppleva det som att vännerna tar avstånd. Ibland är det verkligen så och man kanske kan reda ut ev. gräl eller missförstånd, men ibland är det endast inom oss som vi tolkar vår omgivning så - och då är det jätteviktigt att prata med någon om detta, så man får en chans att göra det bästa av situationen.

Du skriver även att du oroar dig för körkort och 18års-dagen - det är mycket förändringar i luften på gång och framtiden kan kännas skrämmande, oviss och när man är både trött och stressad får man lätt en känsla av både kraftlöshet och uppgivenhet. Men det finns säkert många saker att göra så att du skulle få må bättre! Kanske även fundera på livsstilen och dygnsrytmen, matvanor, sömn och sånt.
Tveka inte, utan försök ta kontakt med någon i din närhet som jobbar med ungdomar! Det är första steget mot att kunna må bättre. Men om inte det känns rätt, så kanske du själv kan fundera på att diskutera saken rakt med din pappa och mamma och försök lugnt och sansat förklara hur du upplever det hemma och att sånt de säger sårar dig. Samma sak gäller din pojkvän.
Hur som helst, hoppas du finner styrka och mod att ta kontakt med någon och lycka till med allt!