Jobbigt

Hej!

Åååå, vad jag känner igen mig! Precis så fungerade jag också, nästan ända upp till 20-årsåldern! Jag vågade knappt ringa till simhallen för att fråga när de hade öppet (det här var alltså innan internet-tiden, så gammal är jag ;) Men man måste ju! Förr eller senare så måste man prata med någon man inte känner, måste man ringa åt någon.

För mig gick det i alla fall så att jag helt enkelt var tvungen att ringa om en viss grej. Kunde inte be morsan eller någon kompis. Och jag gick och drog mig inför dig, fasade för det - och så växte det där telefonsamtalet till ett stort monster som jag bara sköt upp och sköt upp. Jag vet inte ens vad jag trodde att skulle hända - det ÄR ju faktiskt inte så farligt att börja stamma, snubbla på orden osv. Däremot skulle det ha varit farligt om jag helt fegade ur och aldrig ringde. Så efter en hel dags nervositet ringde jag.

Och det var ju hur lätt som helst. Kommer inte ihåg om jag stammade eller snubblade på orden, det gjorde jag säkert. Men jag kommer ihåg hur lätt det gick och hur lättad jag var efteråt. Det VAR inte farligt och allt ordnade sig så mycket smidigare och behändigare än jag hade trott. Så när det var dags för nästa viktigare telefonsamtal så gick det mycket lättare. Och för varje viktigt telefonsamtal gick det lättare och lättare. Idag så tänker jag inte två gånger om att ringa och fråga till och med pinsamma saker av främlingar, även om magen knyter sig en halv sekund innan. Övning ger färdighet. Idag skulle jag aldrig kunna ha det underbara jobb jag har om jag inte vågade ringa viktiga telefonsamtal, aldrig vågade ställa mig upp och prata inför 150 ungdomar eller en sal full av lärare.

Så min personliga erfarenhet är att man skapar monster åt sig själv. Hjärnspöken som hindrar ens liv om man låter dem växa. Vågar man inte dra ut dem i solljuset så tar de över ens liv. Tänk om du valde ditt framtida yrke med rädslan för att tala med främlingar i bakhuvudet? Så modigt bara! Öva, öva, öva genom att tex ringa oviktiga grejer istället för att kolla dem på nätet - tex simhallens öppettider. Och kom ihåg att det bara är spöken och att det bara är du som ser dem ;)

Hälsar ungdomsinformatören Liselott