Känner mej ortgg och osäker!?

08.10.2011
Hej decibel! Har många frågor här nu!

1. Jag har börjat känna mig väldigt otrygg, varje dag så får jag en konstig känsla i magen? Har börjat bli otäckt nu och väldigt jobbigt. Kan det bero på att jag är inne i puberteten? Eller är det nå fel på mig.
Och så har jag ju jyst kommit till högstadie med c. 300 elever i min förra skola var vi 17, kan det bero på att det är mera ljud och folk.

2. Ibland kan jag bli väldigt yr på nå sett, det är mest på kvällarna typ 11.00. För några dagar sen då jag åkte i bil på kvällen och jag var halv sovande så blev jag bara" drömmer jag?".
Och den känslan har jag haft ofta.
Jag brukar börja tänka drömmer jag eller är det på riktigt. Jag vet väll nog att det är på riktigt men endå är det obehagligt.
Har det med puberteten att göra eller?.
Är det nå allmänt fel på mig, eller har många andra de. Känner mig som om det är bara jag. :/

3. jag har väldigt mycket problem med mina kompisar, de säger att dom HATAR mig och så.. Började gråta så mycket när dom sa de. Är jag faktist så dålig?. Har börja ha så dåligt sjävförtroende nu, så jag har ingen aning va jag ska göra mera? Allt jag gör är fel :(


4. jag behöver verkligen er hjälp SNABBT. :(
Mår väldigt dåligt.


<3

seee
25.11.2011

Hej vännen!

Förlåt att du fått vänta lite, vi har väldigt många frågor just nu och tar dem oftast i den ordning de kommer in. Men vi har absolut inte glömt dig, utan faktiskt funderat en hel del på dig.

För det allra allra första skulle vi vilja skicka en lååång vaarm kraaam åt dig och säga "Det är bra nu, bara lugn nu, andas, vännen". Det är helt OK att du känner dig osäker och otrygg nu. Ja, det är väldigt tufft att komma till högstadiet och ja, det är tufft att komma in i puberteten. Det är som att kastas in i två okända världar och förväntas kunna hantera situationen utan problem. Säkert skulle de flesta vuxna säga att jamen alla ska väl genom puberteten och högstadiet, vad sku nu det vara att gnälla över, sluta pjoska nu. Men vi fattar precis hur jobbigt du har det och det är vad du själv också måste acceptera, tycker vi. Det är tillåtet att känna att det är tungt och osäkert och jobbigt - för då är det så mycket lättare att lära sig leva med det. För om det är okej att tycka att det är tungt, så är det okej att när dagen är slut sätta sig ner och gråta en skvätt och låta allt det jobbiga rinna av en för en stund. Kanske krama hunden eller mamma och bara "vara" en stund?

Ja, det är hemskt att komma från en liten skola till en stor och ja, det är hemskt att komma in i puberteten - varför skulle annars tex uttrycket teenage-angst användas så flitigt? I skolan ska du plötsligt passa in, hitta nya kompisar och en ställning, där är fullt med ljud och rörelse och massor av nytt att lära sig, som rutiner och modetrender och prestationskrav. Och så händer det en massa i din kropp, hormonerna leker tornado med dig och du kanske knappt känner dig hemma i din egen kropp och själ längre. Så det du så klart måste göra är att hitta den där tryggheten i dig själv och lära dig tycka om dig själv fastän världen runt dig och du själv förändras. Låter lättare sagt än gjort, men vi ska ge dig några tips, pröva dem och se om något funkar för just dig:

Hitta något du är trygg i och som du tycker om att göra. Det kan vara så enkelt att du gör ditt eget rum till din borg. Gör ditt rum så mysigt och fint du bara kan, tex med mysbelysning och en läshörna med en filt i en varm färg. Gör sedan saker i ditt rum som du njuter av, det kan vara att scrap-booka, virka amigurumis, läsa bra böcker, lyssna till skön musik… Gärna något där du skapar något vackert eller snyggt som du kan känna dig glad och stolt över - och något som du knappt kan vänta tills du kommer hem för att få göra mera av. Skapa dels en trygg plats och dels något givande, roligt, intressant och glädjefyllt att fylla din tid med.

När du är i skolan och osäkerheten väller över dig som en grå våg, så - om du bara kan - blunda en liten stund och koncentrera dig på din egen andning. Låtsas att du liksom landar i din egen kropp, känn efter var du har armar och ben och dra ihop dig själv mentalt till en liten sol inne i bröstkorgen. När man plötsligt känner sig osäker och otrygg så är det lätt att man antingen fryser till is eller börjar vimsa hjälplöst omkring, det här hjälper mot det. Efter det kan du lugnare koncentrera dig på det du ska göra.

Endorfiner är kroppens eget naturliga lyckohormon. Man kan få endorfinet att strömma fram genom många olika former av sport - personligen älskar jag zumba, där man riktigt får släppa loss, men också att jogga sakta men långt - genom att skratta riktigt gott, genom sex/onani och även genom att, som i exemplet ovan, göra något kreativt som man känner sig nöjd och stolt över. Om man tex sportar, så får man även bortbrännt en massa adrenalin, kroppens fly-eller-fajtas-hormon. När du blir rädd, upprörd eller osäker, så börjar adrenalinet strömma i din kropp, samtidigt som hjärtat börjar bulta snabbare, man kallsvettas osv. Och sedan borde man liksom bränna bort adrenalinet och det gör man bra genom att tex springa bort det eller slå på kudden. annars lämnar det kvar i kroppen så att man hela tiden känner sig spänd och stressad. På skojs skull: försök att fara ut och springa lite lätt ikväll, men när du är nästan hemma så kan du springa så himla hårt som du bara kan en bit. Efter det känner du hur allt det där spända och knuten i magen försvinner och lycko-hormonerna gör att du nästan vill skratta högt ut. Pröva!

När det gäller känslan av att du kanske drömmer, så visst kan det vara så att det handlar om att du inte riktigt känner dig hemma i dig själv. Då kanske solen i bröstkorgen-övningen hjälper. Men vet du, kanske det är så fånigt enkelt också som att du kanske äter för lite och sover för lite? Kanske du har lågt blodtryck och därför kan känna dig yr, eller lågt blodsocker, eller till och med lågt Hb? Vi har fått en maaassa svar på frågor av vår kostrådgivare här på Decibel där hon berättat hur man borde äta och sova för att må riktigt bra. Hon heter Anna så gå jättegärna och läs hennes svar i kategorin Kroppen här på Våga fråga. Tänk om det är så himla enkelt att du sover för lite och därför blir yr och virrig sent på kvällen? Eller att du inte ätit tillräckligt på kvällen så att ditt blodsocker är i botten. Pröva fixa de grejerna i alla fall, det är ju lätt åtgärdat.

Knepigare är det med dina kompisar. Ursäkta mina uttryck nu men: vilka j*vliga, elaka bitchar!!! Så där säger man helt enkelt inte till någon!!! Vad tror de att de sysslar med egentligen, vem tror de att de är?!? Fy skäms på dem, de borde ha lärt sig redan i dagis att så där gör man inte mot en annan människa! Men så här är det: det handlar inte om dig, det handlar om DEM! Du gör säkert inget fel - det skulle säkert inte ens spela någon roll om du så stod på huvudet eller gav dem pengar för att göra dem gladare! Vi misstänker att det här handlar om deras egen osäkerhet och otrygghet. De går ju igenom samma jobbigheter som du, högstadiet och puberteten, de försöker hitta sig själva de också. Och när vissa personer är osäkra och otrygga, så kan de dels bli aggressiva (hacka ner på andra för att dölja sin egen osäkerhet) och dels försöker de skapa vi-mot-dem-känslor. Om de stänger ute någon, så blir de ju själva inne, de börjar liksom mer tillhöra innekretsen eller gänget. Mänskligheten använder ofta hackkycklingar för att försöka få sig själva att verka bättre, populärare, starkare. "Jag är bättre än hon"-tankar är väldigt vanliga inom allt från krig till rasism och speciellt vanligt är det bland tonåringar som försöker hävda sig själva och hitta sin plats.

Kanske är det precis vad du borde säga nästa gång de bitchar! Just att de beter sig som bitchar och borde fatta bättre nu när ni till och med är så stora att ni går i högstadiet? Ibland hjälper det helt enkelt att säga det rakt ut att nu är ni helt enkelt bara elaka och det är bara människor som är fula i själen. De kan bli chockade av det och strax efter kan de tillfälligt bli ännu värre, eftersom det säkert sved som attan i deras samveten och då kan de reagera med att försöka slå ner källan till det dåliga samvetet. Men tro mig, de kommer att tänka på dina ord på kvällen och känna sig bottenlöst usla. Och vet du vad: om de inte visar någon som helst ånger åt dig, inte blir snällare eller något, så ska du SKITA I DEM!!! De är inte värda dig som kompis, de är just så omogna, småaktiga och osäkra bitchar som tar till sådana klassiska, barnsliga metoder som att försöka ställa sig över någon annan. Berätta för en lärare du gillar eller skolkuratorn också - skolan har anti-mobbningsprogram och bra metoder att prata med bitchiga tjejer om vad som är rätt och fel. För kanske deras uppfostran inte är vad den borde vara när de säger sådana där saker?

Och hej, nu är du ju i högstadiet, där är fullt med potentiella vänner! Titta dig runt i klassrummet eller korridoren nu och antingen med detsamma eller på rasten så ska du gå fram och säga hej till en person du inte känner så bra. En person som kanske också ser ensam och osäker ut. Eller en gladlynt och helt vanlig tjej. Fråga något om läxor eller skolmaten, varifrån hon kommer, säg något om läraren eller vad som helst. Spelar absolut INGEN roll vad du säger, så länge du inte slutar prata. Fråga fast ifall hon ser på Idol och vem hon gillar bäst!

Så, hoppas att vi har kunnat hjälpa dig. Läs även gärna alla tips vi har på hur man ska få ett bättre självförtroende och självkänsla som vi samlat här på Decibel under Information och Själ. Stoooor kraaam igen,

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera