Kritik

Hej!

Vi ungdomsinformatörstjejer ska försöka oss på ett svar åt dig – för vi har också varit i dina skor. Det är vanligt att vara liksom extra känslig för kritik i vissa perioder av livet. Och precis som du själv tror så tror vi också att det beror mycket på ens självförtroende – och mängden självförtroende varierar ju också under livet. Ibland är självförtroendet sämre och då blir man ännu känsligare för all typ av kritik, ja till och med av blotta tanken på kritik. Det kan känna som en ond cirkel, tar man kritiken dåligt en gång så är man känsligare för kritik nästa gång och då tar man nästa kritik ännu sämre. Ibland kan känsligheten bero på något så fånigt som att man är extra känslig och har humörsvängningar innan mensen. Men vi kan förstå att du är känslig för kritik även på grund av tidigare dåliga erfarenheter i livet. Att dina vänner svikit dig och att du blivit kränkt lämnar såklart spår och ärr i självförtroendet. Men varken ärr eller känslighet borde ju få påverka ens eget liv så mycket att man slutar göra saker som man vill göra och tycker om att göra. Det värsta vore alltså ifall du slutade rida eller skippade att ta körkortet för att du inte klarar kritiken, eller hur?

Det är lättare sagt än gjort att säga ”men sluta bry dig om kritiken då” eller ”skaffa dig ett bättre självförtroende då”, så det ska vi inte göra. Vårt personliga råd är att du kunde försöka vända kritiken till något positivt. Visst, av kritik blir man bättre, precis som du skriver, och det ÄR så du i grund och botten ska försöka tänka. Målet är att du ska bli både en bättre bilförare och ryttare, eller hur? Och för att lära dig behöver du någon som lär dig, en lärare. En lärares jobb är att lära många elever ungefär samma saker – en bilskollärare kan ha hundratals elever varje år. Oftast har läraren dessutom utbildning och någon form av läroplan att följa och kunskaper att ”pricka av” att eleven lär sig.

Sannolikheten att läraren ska kritisera just dig för att han/hon inte tycker om just dig eller för att han/hon vill trycka ner just dig i skorna är minimal. Visst finns det lärare som personkemin inte funkar med och visst finns det även elaka lärare, men de allra flesta vill dig väl. De kritiserar dig inte för att göra dig ledsen. De har sett hundratals elever göra samma fel, de tycker absolut inte att du är speciellt svår att lära eller speciellt dum eller något! De blir inte arga! Olika lärare funkar också på olika sätt och vissa personer är ”hårdare” än andra eller har sätt att lära ut som inte passar ens eget sätt att lära in, men summa summarum ska man inte ta det personligt. Dina lärare känner inte heller till att du känner dig extra känslig, att du hade dåliga vänner i högstadiet osv, och har därför inte skäl att behandla dig annorlunda än sina andra elever. De har ingen orsak att göra dig illa – de försöker hjälpa dig och instruera dig.

Ett annat sätt att se på det hela är också att helt enkelt försöka acceptera att man inte kan än och att meningen är att man ska lära sig. Du SKA inte kunna än och det är omänskligt att tro att man ska minnas allt redan efter första gången man hör något eller gör något. Alla människor behöver upprepningar, alla människor behöver träning. Alla behöver få missa, göra bort sig eller glömma. Det är okej och fullt normalt. Kräv alltså inte för mycket av dig själv. När någon påpekar att du gör fel så säger de inte att det är något fel på dig. Du är ”grön” och så ska det vara. Låt dig själv göra tokigheter och fel! Bli inte arg på dig själv eller besviken eller frustrerad på dig själv, för det hjälper dig inte. Det är som när en liten pojke blir arg och frustrerad av att inte kunna göra en viss sak och gråter och kastar ifrån sig saken. Då lönar det sig inte att försöka tvinga barnet att göra saken igen, han måste lugna ner sig först. Du är ”stor” och kan lugna ner dig själv för att göra ett nytt försök. Andas in, blunda en sekund eller två, andas ut och ta nya tag.

Sätt upp små små mål för dig själv istället för enorma och luddiga mål, som att bli den perfekta ryttaren. Koncentrera dig bara på uppgiften du har framför dig just nu, tex att fickparkera, och försök att inte tänka på pressen från de stora målen, som att bli godkänd i körprovet sedan. Och beröm dig själv ordentligt när du klarar de små målen! Vi behöver klappa oss själva på axeln och verkligen bekräfta oss själva när vi gör rätt – för finländare ÄR urdåliga på att berömma andra. Vi funkar tyvärr ofta enligt principen att om vi inte säger något så är vi nöjda. Är vi missnöjda så kan vi nog däremot öppna käften. Genom att berömma dig själv när du klarar de små målen så bygger du upp ditt självförtroende. Glöm inte heller de saker du redan kan, de du redan utför utan fel! Och skippa helt att jämföra dig själv med andra!

Hoppas det här var till någon hjälp. Kritik hör till de där jobbiga grejerna som vi måste utstå hela livet, hur orättvist och jobbigt det än känns emellanåt. Så länge den är befogad och konstruktiv så hjälper den oss att växa, lära oss och mogna och det är ju det livet till stor del helt enkelt går ut på.

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Jenny