Lära sig leva med sig själv

Hejsan!
Tack för din fråga. Det att lära sig vara bekväm i sitt eget sällskap kan vara en utmaning, men samtidigt en av de bästa sakerna man kan lära sig! Men det är något som kan ta lite tid om det inte kommer naturligt. Jag ska försöka att ge lite råd och tips.
Det låter som att du är en ganska social människa, eftersom du under ditt sommarjobb trivdes bättre med livet när du fick vara kring andra. Vissa är ju mera extroverta och andra är mera introverta, och vi har alla lite olika behov av hur mycket människor vi tycker om att ha runt oss. Fundera på det här en liten stund; är det så att du trivs i andras sällskap genuint på grund av deras sällskap, eller är det så att du helst omger dig med människor för att inte behöva vara i eget huvud? Det är två lite olika saker. Antagligen är det lite av båda, det är det för många, men att ge det en liten tanke så kan göra att du förstår dig själv bättre och har lättare att göra val därefter. 
Utgående från din text låter det som att du saknar nån typ av "action" i din vardag, att det känns för dig som att det mest såsar ihop?
Att studierna har dragit igång är ju bra så du får annat att tänka på, men du beskriver att de är i en väldigt trög takt, och jag kan tänka mig att det kanske inte blir så mycket närstudier heller där du kunde se andra människor. Kanske du kunde använda dina studier som ett sätt att få mer social kontakt, till exempel genom att skapa en studiecirkel med några av de andra som studerar samma sak som du! Så att ni träffas och gör uppgifter tillsammans. Då kan man ju få in lite "kaffehäng" samtidigt. Om du studerar ensam så kanske det kunde vara bra att ta datorn med till biblioteket, exempelvis, och studera där för att undvika att känna dig så instängd i lägenheten.

Att försöka få någon sorts struktur i din vardag som du följer tror jag skulle vara jätteviktigt! Just så att det inte blir det där att dagarna bara grötar ihop. Till exempel att ta en liten promenad en viss tidpunkt på dagen, det tror jag skulle vara bra så att det inte börjar kännas som att väggarna krymper omkring dig där i din etta. Att gå i naturen har i vetenskapliga undersökningar visats vara lugnande och hälsofrämjande, så det kunde kanske vara ett sätt att komma igång? Det att du gör upp nåt sorts schema för dig själv gör att livet känns mera kontrollerat och i rutin, även om sakerna på schemat bara är vardagliga saker som när du ska äta, tvätta håret, göra en skoluppgift, eller annat sånt. Kanske har du någon gammal hobby du skulle kunna passa på att ta upp igen, eller något du vill lära dig? I så fall kunde du också lägga in lite tid för det i schemat. Till exempel att lära dig spela ett instrument, laga mat, prova på olika DIY-projekt, gå en kurs i nåt helt random bara för att prova på, eller läsa en bok om något intressant. Jag förstår det där du skriver om att det blir som en karusell - när du inte gör nåt så blir du orolig över att du inte gör nåt vilken i sin tur leder till att du inte gör nåt för att du är för orolig för att göra nåt. Det kan vara att fast du inte känner för det så behöver du med en liten kraftansträngning "tvinga" dig själv att komma igång med nåt. Väl du får in det i din rutin så kommer det börja gå bättre och bättre, och ofta känns det bättre när man väl kommer igång. Ta det i små steg. 

Jag vill också uppmuntra dig att skriva någon typ av dagbok. Det behöver inte vara mycket, men några rader varje dag. Det här gör att du får utforska de känslor som du känner när du är själv mera än vanligt, och lär känna dina mönster i hur du tänker. Det är ett tryggt sätt att utforska ditt inre och kan ge mera ro, så att du lättare kan leva med dig själv. Speciellt de gånger som du inte känner att du har någon vän att prata med så föreslår jag att du skriver, annars blir det så lätt att tankarna lämnar snurrandes i huvudet utan att få något utlopp, och du blir orolig.

I längden är det kärlek till dig själv som du vinner på, och som gör det lättare för dig att umgås med dig själv. Så ta hand om dig själv, och skäm bort dig själv ibland med saker du tycker om. 

Ifall det här håller i sig och du inte börjar må bättre så kan det vara bra att prata med någon utomstående, exempelvis en skolpsykolog, som kan stödja dig och puffa dig i rätt riktning!

Hoppas din höst svänger till det bättre snart! Du är värd bra saker!

Kram, Kix