ledsen

Hej vännen!

Förlåt att du fått vänta, det är alltid full rulle den här tiden på året.

Hoppas att det känns lite bättre nu. Det tjatas alltid om att tiden läker alla sår, men några dagar till kan faktiskt göra skillnad. Kanske har du nu fått gråta ut - det ÄR faktiskt nyttigt att få utlopp för sina känslor, precis som du säger. Att få prata igenom känslorna och det som hänt tillsammans med en bra kompis, morsan, syrran eller någon annan som kan lyssna och stöda är också väldigt bra. oftast finns det alltid någon man kan berätta för, allt från favoritläraren i skolan, kuratorn, ungdomsledaren, kompisens morsa, din moster.... Du verkar förstå att det inte är bra att hålla det inom dig, du måste få ut det, även om det inte förändrar fakta. Du kommer inte att orka gå omkring och låtsas som ingenting, du måste få vara ledsen och sårad någon gång. Och har du ingen att tala med kan du skiva av dig, som dagbok eller som ett enkelt word-dokument på datorn. Egentligen var det en bra början att du skrev hit!

Tyvärr kan varken jag, din kompis, morsa eller syrra göra något åt saken i sig, vi har inga magiska trollformler som kan vrida tillbaka tiden eller förändra hans känslor. Blir man dumpad så blir man, man kan ju inte tvinga något att känna något de inte känner. Att han går i din klass gör det så klart jobbigare, eftersom du ser honom stup i kvarten. Jag skulle gissa att det också är därför som du sätter på en mask och inte visar hur hårt det tog dig. Alla runt er vet ju också att ni var ihop och kollar hur du reagerar på att han gjorde slut. Och så vill du inte tappa masken framför honom, inte låta honom se hur sårad du blev. Det förstår jag, och jag förstår att det blir tyngre av det. Också för att du ser honom dagarna i ända är det svårare att komma över honom. Men det är inte omöjligt!

Jag skulle kunna räkna upp hur många gamla ordspråk och påståenden som helst, som att tiden läker alla sår, att det är sånt som alla går igenom eller att du ännu är ung och kommer att ha många pojkvänner ännu. Och vet du vad? De stämmer! Det är därför folk säger dem gång på gång. Skulle det inte vara så livet fungerar, så skulle ju folk sluta säga så. Men det är verkligen svårt att tro på när man är mitt i smärtan. Kanske det inte går snabbare över heller genom att tänka så. Man går liksom upp i sin egen smärta just då, som med tandvärk när man inte kan tänka på något annat, och (över)lever bara i nuet. Kanske det enda man kan göra är att få låta det ta den tid det tar och den energi det tar. Tänk, gråt, känn och prata.

SEDAN kan man göra saker som får en att tänka på annat en stund, eller inte tänka alls. Se på filmer, läs böcker, gå på zumba-timme, gå till simhallen med en kompis som du inte behöver låtsas vara glad med, storstäda (tex möblera om i ditt rum). Vad som helst där du antingen koncentrerar dig på andras tankar, känslor eller händelser en stund eller där du inte har tid att tänka. Låt tiden gå på det sättet. Så småningom kommer du verkligen att märka att det inte gör lika ont längre och att du kan glömma bort att han finns i samma klassrum för långa stunder.

Som sagt, någon magisk trollformel för hur man ska komma över någon finns inte. men däremot finns det vissa saker du ska akta dig för att tänka: han är INTE Den Ende, Den Rätte, Den Stora Kärleken eller ens Edward i Twilight (har du läst/sett 2:an vet du vad jag menar, när Bella blir fullkomligt deprimerad när han gör slut). Han är bara en kille, en person med fel och brister (och säkert ganska mycket barnslighet och fånighet med tanke på hans ålder). Låt inte honom förändra ditt liv och lev inte annorlunda nu bara för att du är ledsen (tex sluta absolut inte äta, sporta eller hänga med dina kompisar). Du får och ska vara ledsen, det visar ju att du verkligen var kär i honom och du är rikare av den erfarenheten. Men sätt dig själv i första rummet, straffa inte dig själv och gräv inte ner dig i dåligt självförtroende eller självömkan. Tänk så att du inte gjorde eller var något fel - och gjorde/var du det så lärde du dig av det inför nästa förhållande, du växer av den erfarenheten.

Det blir nog bra, vännen :)
Hälsar ungdomsinformatören Liselott