Jag har haft ätstörningar. Eller jag har ätstörningar och har haft under stora delar av livet. Av och till, upp och ner, hit och dit. Jag vet jag borde ta tag i det för mitt liv har blivit mer osynligt. Jag ser ingen glädje i någonting, är ensam alla timmar av dygnet, kan inte prata om det och symtomen bara varvar varandra för det enda jag har tid med är att fundera på mat... För jag är ensam och klarar varken av människor eller orkar träffa dem. Ibland tänker jag att bara jag skulle ha en annorlunda vardag kanske jag skulle kunna komma undan med att inte äta någonting alls, för min hjärna skulle vara upptagen med annat. Men i ensamheten finns samma problem, bara att de blir så mycket mer påtaglig för en själv... Men samtidigt så överväldigande på annat sätt.
Det jag egentligen undrar är.
1. Jag känner att jag inte är smal nog för att ha ätstörningsproblematik. Jag kan inte yttre dem även om jag nu gått ner xx antal kilon så kan jag inte vara sjuk. Hur fan kommer man ifrån det? Eller har jag rätt?
2. Hur fan tar man sig ut?
3. Varför skäms jag så mycket när jag hetsäter och spyr även om mitt största problem hittills varit självsvält?
4. HUR KAN LIVET KANTAS SÅ MYCKET AV MAT TROTS ATT DET "INTE ÄR PROBLEM"?
5. Och hur håller man sig motiverad till förändring då ens ätstörningen 30 minuter senare tar över och påstår att svälten är den enda lösningen och motivationen och insikterna bara försvinner på ett kort ögonblick? Jag
Sjukskötaren Ira svarar
Hej!
En ätstörning påverkar livet på många delområden, inte minst det sociala. Ätstörningar är isolerande. I ensamheten är det svårt att hitta ur ätstörningen eftersom ätstörningen då får så gott som all uppmärksamhet och tid. Hur ensam man än "får" vara med ätstörningen, kommer lyckan aldrig finnas i självsvält. Potentiella korta stunder av tillfredställelse efterföljs av alla de känslor man försöker skuffa undan.
Svar på dina viktiga specifika frågor:
1. Man kan ha en allvarlig ätstörning oberoende vad man väger. I själva verket är det mycket vanligt att ha s.k. normalvikt då man lider av en ätstörning. Du kan egentligen inte välja bort ätstörningstankarna, men du kan påminna dig själv om det faktum jag skrev ovan.
2. Jag försöker sammanfatta ett långt svar kortare. En ätstörning går ut på undvikande av ångest genom att lyda ätstörningens krav. Så enkelt uttryckt går tillfriskningsprocessen ut på att börja motsätta sig ätstörningens krav och börja hitta sig själv igen bakom ätstörningen. Tillfrisknande kräver att man börjar äta enligt kroppens behov. Man kan inte bli frisk från en ätstörning utan att fixa själva ätandet. Ett dåligt energi- och näringsläge förstärker ångest, depression och tvångstankar. För att kunna genomföra förändringarna är stöd viktigt. En professionell person/ett vårdteam med förståelse för ätstörningar kan guida en genom tillfriskningsprocessens faser.
3. Det är många som beskriver det du skriver, att hetsätning och uppkastning orsakar skam. Orsakerna kan vara flera och individuella men en vanlig upplevelse är att det känns som att man misslyckas med ätstörningens första mål - självsvält. Det andra är att beteendet känns onormalt och okontrollerat.
4. Det är så ätstörningstillvaro blir och är. Det påverkas av fysiologiska faktorer (otillräckligt och oregelbundet ätande,
näringsbrister, energibrist) och psykologiska faktorer (t.ex. att ätstörningen blir ens sätt att undvika lägga uppmärksamhet på något som är smärtsamt i livet eller att ätstörningen blir ens känsloregleringsredskap). Ätstörningstankarna försöker bortförklara situationens allvar.
5. Motivationen i tillfriskningsprocessen förstärks så småningom. Ju mer man vågar trotsa ätstörningen och ju oftare man lyckas med det desto starkare blir tron på tillfrisknandet. Det professionella stödet är ytterst viktigt för att hålla upp hopp och mod under processens lopp.
Om du vill diskutera med och ställa frågor kan du mycket gärna kontakta oss på Livslust: 050 522 0077 (lämna ringbud och vi inte har möjlighet att svara :) ). Sköt om dig!
<3: Ira
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar