Mår dåligt

Hej vännen!

Först en kommentar av "storasyster" Jenny, mera svar kommer snart! Håll ut,

hälsar ungdomsinformatören Liselott

Hej!

Vännen, vad ledsen jag blir av att läsa att du mår så dåligt.. Nu undrar jag om du pratar med nån om det här? Det kan vara föräldrar, kompisar, moster, en lärare eller varför inte en kurator eller terapeut av nåt slag? Bara nån människa som du litar på, någon du faktiskt kan berätta allt åt. Då man mår dåligt är det så lätt att man fastnar i ett negativa tankemönster, och det är svårt att bryta det mönstret själv. Ibland kan det behövas en extra hjälpande hand och nån som har de rätta orden att säga, det rätta stödet att ge och nån som bara lyssnar på det DU har att säga. Någon som bryr sig.

Det är bara viktigt att komma ihåg att det här är tyvärr inget som går över på en natt, det finns som inte något quick-fix, utan man måste ge det tid. Men processen går snabbare om man får lite hjälp och stöd på vägen än om man ska gå igenom allt själv.

Och som ett litet tips: läs gärna Decibels underbara informationssidor om självförtroende (som du hittar här: http://www.decibel.fi/information/sjal/sjalvfortroende-och-sjalvkansla) , dessutom råkar just självförtroende och självkänsla vara den här månadens tema. Du kan också gå in hääär: http://www.decibel.fi/information/kropp/insida-och-halsa.
Så kika in och läs vettja!

Dessutom kan du checka in de här sidorna: http://www.decibel.fi/hjalp/nagon-att-prata-med-f2f/ och http://www.decibel.fi/hjalp/ där du kan läsa om hur och var du kan få hjälp.

Styrkekramar i massor! <3
(och du, om inte du redan pratar med nån, så överväg det. Viiisst? Du är värd att må såå mycket bättre än du gör nu.)

Hälsar storasyster Jenny

Tillägg av Liselott:

Kan bara hålla med i allt som Jenny skriver, hon har fullkomligt rätt. Se, under livet så kan man känna sig nere och "lost" (vilsen) under en tid, ibland någon dag, ibland längre perioder. Man kanske inte ens har ett konkret problem eller en/flera orsaker till det, utan livet går i vågor. Man har bra och dåliga dagar och tider, är mer eller mindre lycklig och nöjd med livet. MEN, när man är nere i en svacka är det så lätt hänt att man lämnar fast där i leran på botten. Många av oss måste få hjälp med att kravla oss upp ur gropen, en hand som drar medan vi skjuter på med fötterna. Man måste alltså nog kämpa själv också, inte bara låta sig handlöst falla ner till botten, men den som drar kan just, som Jenny skrev, vara allt från en förstående moster till en terapeut. Ju längre ner i gropen man är, desto viktigare är det att hjälparen är någon som vet vad hon/han sysslar med, alltså har utbildning, erfarenhet och metoder för att dra upp folk ur gropar. Så vännen, berätta för någon nu om hur du mår! Ibland lättar det redan genom att berätta, för när man sätter ord på sina känslor, så kan man ofta se dem tydligare och se vad det är man behöver göra åt dem. Och så kan det vara ljuvligt att ha en förstående "hejarklack" som peppar och uppmuntrar och verkligen tror på att man är värd att bli lycklig igen!

Stoooooooooooooooor kraaaaaaaaaaaaaaaam, hälsar ungdomsinformatören Liselott