Meningslöst

19.11.2012
Jag har alltid varit en glad och duktig tjej, sysslat med massa olika sporter, haft skitbra betyg, min familj är "helgjuten" och jag har en pojkvän och äkta vänner som jag älskar. Med andra ord, perfekta förutsättningar för att vara nöjd och någorlunda jämnglad. Men nu när jag börjat ettan i gymnasiet så har den här känslan börjat smyga sig på nu som då, allt oftare; varför? Allt känns helt meningslöst och jag förstår seriöst inte vitsen med att plugga och gå till skolan, jag orkar bara inte vara duktig.... Det är så tråkigt att jag får hjärnhinneinflammation, typ. Jag vill slippa in på ett bra universitet efter studenten så jag vet att jag ju har ett mål med mina studier, men det är JÄKLIGT JOBBIGT just nu. Och skolan är typ grunden till mitt dåliga humör. Jag känner att jag vill klaga på allt, jag vill sova i min sköna säng och aldrig vakna... Min pojkvän jobbar rätt mycket och ska snart i militären så vi ses inte lika ofta längre och snart blir det ju ännu mindre då, vilket inte hjälper... Och såklaaaart har jag stunder varje dag då allt känns bra och ljust, men de håller aldrig i sig och det är ju normalt att vara nere också men inte så här ofta. Jag får känslan av att "screw it, jag dör ju ändå en dag". Ingen märker nåt eller kan helst märka nåt för jag döljer ju det. Jag har sagt till min mamma att jag är överjävligt skoltrött, men hon blir typ arg på nåt sätt och säger sådär sarkastiskt "men hoppa av då! och så kan du ju gå och bli städerska sen, mm finfint!" Snälla ge mig tips på hur man kan få upp livslusten lite och sådär, det finns ju inga dunderkurer men era ord hjälper alltid!

Orkeslös
10.12.2012

Hej Orkeslös!

För det första: skönt att höra att våra ord alltid hjälper :D Så nu ska vi göra vårt bästa för att gräva fram en hög hjälpande ord igen! Och kom ihåg att lyssna på oss och verkligen göra som vi säger då också, visst ;)

Ne, på riktigt, vi menar det verkligen när vi säger att du ska göra som vi säger nu. För vi har varit i samma orkeslösa svacka då allt känns förj*vligt och trist och tungt och hopplöst. Så vi vet absolut vad vi talar om - men visst är det alltid lättare att säga åt någon annan hur de ska göra än att själv "rycka upp sig" och kämpa. För det är det första du måste göra nu, enligt oss: rycka upp dig. Nu menar vi inte låta som några besserwisser-vuxna som lite frånvarande klappar lilla dig på huvudet och säger att det nog blir bra om du bara skärper dig lite. Utan knepet här är framförallt att inte låta sig själv sjunka ner i allt det där hopplösa deppet. Det är kanske lite som att simma, man får inte ge upp och sjunka ner under ytan utan man måste trampa vatten och helst kravla sig upp tillbaka på torra land. Och det är tungt. Det är mycket lättare att säga "nej, jag oooorkar iiint" och ligga kvar i den varma sängen och dra täcket över huvudet och låtsas att världen runt försvinner. Det är sk*ttungt att gräva fram den där livslusten och entusiasmen och kämparglöden och det där f*nanammat som vi alla nog ändå har inuti oss. Men det går! Vi lovar!!!

Det lustiga med deppighet och håglöshet är att det förvånansvärt ofta beror på så enkla saker att det nästan är skrattretande. Och oftast VET man nog om de här sakerna, men man märker inte ens själv när man slarvar med det viktigaste. Du vet, det där som att sova minst 8 timmar per natt, äta regelbundet och smart, dricka tillräckligt mycket vatten, röra på sig... Slarvar man med någon av de här sakerna, så märks det på humöret och orken. Inte så att man nödvändigtvis känner sig sömnig eller hungrig, mera att man så mycket lättare blir hängig, håglös, gnällig, bitchig, sårad för småsaker, irriterad, svår-road, har svårt att koncentrera sig, svårt att motivera sig... kort sagt så mycket snabbare ser det negativa i allt.

Hjärnan får inte det den behöver för att orka hållas glad och lycklig - rent medicinskt så får den för lite mineraler och kan inte producera alla de där lyckohormonerna som endorfiner och oxytocin osv. Det är inte bara hälsosamt att sporta, ta en promenad, ha sex/självsex eller jobba på muskel-toningen - det ger faktiskt en massa lyckohormoner som håller en frisk och på bra humör! Dessutom borde man se till att man får tillräckligt mycket D-vitamin eftersom man inte får det av solen nu och så borde man hålla koll på hemoglobinet så att man inte är trött av järnbristen. Så kolla igenom alla de här "självklara" sakerna först: äter du ordentligt, sover du ordentligt, rör du tillräckligt på dig, får du i dig alla vitaminer? Vi har personligen gjort den idiotiska missen att inte ta våra D-vitaminer och då varit trötta, gnälliga och betryckta av mörkret och stressen!

Och så allt det där som kan vara så självklart att man helt enkelt glömmer bort det. Som att NJUTA av pojkvännens kyss, av skrattet med kompisarna, av den vackra solnedgången (som tyvärr sker mitt i dagen under den här årstiden), av den där bra låten, av att shejka loss på dansgolvet (eller på golvet hemma i eget rum)... Dels tar man lätt allt för givet när man är trött och håglös, dels så är det lätt att fastna i egoismen (typ "Vad får JAG ut av det här, vad är meningen med MITT liv" och liknande) och dels är det ju en fråga om inställning. Klart att allt börjar kännas meningslöst och hopplöst om du ställt in dig på att tycka så - och det händer lätt. En negativ tanke leder så lätt till nästa negativa tanke, som till slut fyller skallen med bara negativa tankar så att inget gott ryms in.

Tankar är otroligt mäktiga och starka, så det gäller att VÄLJA vad man tänker om allt. Du vet säkert hur folk kan skaffa sig livsfarlig anorexi bara genom att tänka negativt om sig själv så mycket och så starkt att de får en helt förvriden kroppsuppfattning? Samma grej gäller med allt i livet, har vi märkt. På samma sätt som man faktiskt kan "hjärntvätta" sig själv till att bli riktigt deppig, så kan man tjata på sig själv med positiva tankar tills man faktiskt tycker att allt har något gott i sig och att allt nog är roligt! Visst kan det kännas lite fånigt och hopplöst det också i början, men försök göra en ansträngning att faktiskt bokstavligen rycka upp dig. Skaka av dig de negativa tankarna, stoppa dem redan när de sätter igång i skallen på dig!

Så förutom att försöka ändra inställning, tänka positivt, äta och sova och skratta och få orgasm och allt det där andra viktiga, så är vårt råd att du ska börja dela upp ditt liv i små delmål och belöna dig själv när du klarat dem. Kanske känner du dig nu nedtyngd av att exempelvis meningen med skolan är att någon gång långt in i framtiden slippa in på ett bra universitet? Kanske det helt enkelt är för långt fram för att motivera dig just nu? Börja riktigt busenkelt genom att ta som mål att inte tänka negativt på en kvart utan istället tänka något gott under den kvarten. Klarar du dig, så belönar du dig med något roligt - som DU tycker är roligt eller skönt eller givande. Det kan vara en extra mumsig kyss av pojkvännen eller en godis eller en spel-stund på telefonen? Snart kan du göra liiite större mål, som att om du pluggar till provet så ska du fara ut på tjejkväll på stan samma kväll med dina älskade kompisar - eller shoppa eller sticka en halsduk eller ladda ner ett nytt spel, vad som nu funkar för dig.

Just att börja på nya smaskiga, inspirerande projekt kan också vara en "trigger" för att få ny livslust. Har du aldrig stickat en halsduk? Prova! Eller gör julpynt eller pröva en zumba-lektion eller far på en ridlektion eller baka cupcakes - något vad som helst! Antingen något du gillade förr eller något du aldrig provat - och så går du in i det med positiv inställning. Kanske det är så otroligt skönt och kul att sticka att du inte vill lägga ifrån dig sticksömmen när du borde somna? Kanske stickandet är just det som GER energi och något att se fram emot? Skaffa dig livslust! Hela världen är full av möjligheter!

Så, hoppas att det här gav dig en omtänksam, tröstande men envis knuff i baken uppåt och utåt! Upp med hakan, gumman, för du FÖTJÄNAR att må bra och vara lycklig och njuta av livet NU!!! Skriv in igen om du behöver mera tips eller knuffar i baken!

Stooor kraaaam, hälsar ungdomsinformatören Liselott

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera