Min underbara katt.

Hej!

Allra först så skickar vi en stooor varm kram åt dig! Vi vet precis hur det känns att förlora ett husdjur (vi har tillsammans förlorat flera katter och hundar) och hur de kan kännas precis som familjemedlemmar de också. Klart att man kan sörja dem och sakna dem, faktiskt nästan lika starkt som om det hade varit en nära vän eller släkting.

Visst finns det de som påstår att man inte kan känna så starkt för ett husdjur, men sådana här saker är personliga, ingen annan kan bestämma hur mycket man ska få känna! Sorg ÄR en stor känsla och har man inte känt så mycket av den sorten förr, så är den ju inte bara smärtsam utan ovan och svår att hitta ett sätt att hantera på dessutom. Det kan kännas så mycket värre om man inte riktigt vet vad man ska göra åt känslorna. Sorg betyder ju också att man verkligen älskat någon, så då är det klart att saknaden, tomrummet efter den man förlorat, känns så mycket värre.

Så det är alltså heeeelt okej att du sörjer, vännen, det får du göra! Men det är såklart jobbigt om sorgen aldrig riktigt vill lugna ner sig och bli svagare med tiden. Och det är ju inte bra att du går omkring och är ledsen och att sorgen påverkar ditt vanliga, dagliga liv. Så vi ska försöka ge dig ett par tips på hur man kan hjälpa sig själv att "komma över" sorgen:

Det sätt som de flesta säkert skulle rekommendera är att helt enkelt skaffa en ny katt. Och ja, visst brukar det kännas mycket bättre då, bland annat eftersom det ju är nästan omöjligt att inte börja älska en kattunge och för att den där tomma platsen i hjärtat och hemmet kanske kan börja fyllas av det nya husdjuret. Ett nytt husdjur kan ge så mycket ny glädje att man kommer över sorgen och saknade på det viset. Man behöver inte känna att man på något vis sviker minnet av den förlorade katten, han finns nog kvar i ditt hjärta och det finns nog plats för en ny katt där också. Vissa kan vara lite rädda för att ta ett nytt husdjur, rädda för att de efter x antal år igen måste känna samma sorg när den nya katten dör. Men om du tänker efter, så är vi säkra på att du ändå hellre nog skulle ha känt och älskat din gamla katt än att aldrig ha haft honom och därför aldrig sörjt honom? Likadant kommer det att kännas med den nya katten: alla dessa år av lycka med den kommer nog definitivt att vara värda den där sorgen man kommer att känna när den en dag lämnar en.

Så vårt råd skulle nog vara att fundera med din familj om ni känner er redo att ta en ny katt. Det kan kännas enklare om den inte liknar den gamla katten, tex att den är en flicka med andra färger på pälsen. Det finns ändå en liten fara i att vänta för länge med att ta en ny katt också, tyvärr så blir man lite lat med tiden och börjar tycka att det skulle vara så jobbigt att ta hand om en katt igen. Det föds ju kattungar året om och de är lätta att hitta tex via tidningarnas "läsarnas annonser", facebook odyl.

Men innan dess kanske du skulle må lite bättre av att få ett avslut, en "closure" som det heter på engelska. Det kan ibland kännas svårt att gå vidare om man inte känner att man tagit ett ordentligt farväl av den man sörjer. Så kanske du kunde göra något för att kunna känna att nu är den delen av ditt liv i alla fall så där aktivt över och avslutat. På vilket sätt du - eller du och din familj tillsammans - vill göra det bestämmer ni själva. Kanske vill ni ha en liten minnesstund där ni tänder ljus för katten och sitter tillsammans och minns en massa om honom? Att riktigt prata igenom både minnen och känslor kan hjälpa - överlag skulle det nog vara bra om du kan berätta hur du mår och varför åt dina föräldrar, så att de förstår varför du är ledsen och kan trösta dig. Kanske vill du göra en liten minnesbok eller minneslåda för honom med foton, matkopp, favoritleksak osv? På något sätt lägga ut minnena utanför dig, gärna skriva ner dem eller på något sätt dokumentera dem, så att du kan se dem framför dig, det tror vi att kan hjälpa dig.

Sorg och saknad går nog alltid över med tiden, i alla fall den smärtsamma delen av känslorna. Var inte rädd för att låta känslorna svalna, det betyder inte att du älskade din katt mindre för det. Det är naturligt i livet att sorg bleknar, det är så vi alla överlever och det ska vi inte behöva ha dåligt samvete för. Det är också en naturlig del i livet med husdjur - de lever helt enkelt bara inte lika länge som människor och är bara ett av de exempel på saker i livet som inte varar för evigt. Det är också att mogna som människa att kunna inse det, och det kan hjälpa en att njuta desto mer av någon medan de finns hos en. Men visst kan det kännas extra tungt nu ifall det är första gången du upplever riktig sorg. Men vännen, det går över!

Stooor kraaam igen, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna