nere

Hej vännen!

För det första: LUGN, du är inte ensam!!! Det är jättejättemånga som börjar känna sig nere och blir deppiga på hösten och många som har årstidsbunden depression. Och egentligen är det ju konstigt om vi inte alla i Finland blev lite höstdeppiga! Inte nog med att det blir mörkare och kallare, det kan mycket väl kännas som att allt det roliga är slut när sommaren är slut. Dessutom kan vi finländare sällan ERKÄNNA att vi är ledsna eller har en dålig dag/period, så vi klistrar på ett leende och lider inuti. Dumt, men vanligt. Vi borde kunna säga att nu är vi ledsna och nu borde vi få hjälp att pigga upp oss.

Det är skillnad på att ha fullt utvecklad årstidsbunden depression (eller kaamos depression eller SAD, seasonal affektive disorder) och vanlig höstdepp, men ändå är det frågan om en gråskala, man kan vara allt från lätt deppig av allt regn till riktigt dåligt i skick. Vid årstidsbunden depression så är det ett hormon i hjärnan, melatonin, som bestämmer hur sömniga vi blir, som reagerar på mörkret och slår på så fort det är mörkt. Därför blir de som lider av det här jättetrötta fastän hur mycket de än sover, och de blir oftast också sötsugna och går upp i vikt. De har också flera andra symptom på depression, tex ångest, gråt- eller paniattacker, apati (bara sitta och stirra), inte längre något intresse av det som var kul förr, dåligt samvete, dålig eller för stor aptit… De kan man bota med både starkt ljus från lampa och svagt antidepressiva mediciner. Vanlig lätt höstdepp klarar man nog av att bota utan några receptbelagda mediciner men med mycket bondförnuft. Båda två så kan mycket väl vara återkommande, så att man varje höst blir deppig och nere.

Så okej, acceptera först att det är höst nu, att det inte är sommar. Om man harmar sig över det som man inte längre har, så blir man såklart på dåligt humör. Och så missar man ju det som händer här och nu. Okej, ALLA påverkas av att det bara regnar och blåser och blir mörkare och mörkare för varje morgon och alla får anstränga sig för att ändå behålla det goda humöret. Ett knep är att försök ställa in sin egen hjärna på att nu ska jag inte låta vädret och hösten ta makten över mig. JAG bestämmer hur jag mår! Då ska man inte heller liksom gräva ner sig i deppigheten, gotta sig i den, utan man måste ju motarbeta den aktivt. Så att lyssna på deppig musik kanske bara gör det värre, vännen? Det är här man ska använda bondförnuftet: vad får dig att må bättre? Naturligtvis ska man se till att alla de vanliga grundbehoven är fyllda: ta varendaste tillfälle du kan att visa näsan åt solen, ät ordentligt och drick tillräckligt (så att du verkligen orkar, inte får huvudvärk osv), sov vettiga tider och med bra kudde, stressa inte eller ta på dig en massa saker, rör på dig. Börja ta D-vitamin - det är otroooligt hur mycket det påverkar humöret att få D-vitamintillskott nu när inte solen kan producera det i ens kropp - och kolla att ditt hemoglobin är tillräckligt högt (skolhäslovårdaren kan kolla det), för annars blir du trött och ledsen av järnbrist.

Kommer du ihåg hur underbar man känner sig efter en riktigt lång och rask promenad en höstkväll? Vinden har gjort att kinderna glöder och man doftar som om man skulle vara en vädrad gardin, det bultar så där passligt skönt i låren när blodomloppet kommit igång och så kanske man hunnit prata maaaaassor av skönt tjejsnack med morsan eller kompisen under promenaden. Köp ett par nya snygga sportskor, ladda en riktigt bra talbok som mp3:a i telefonen (+handsfree) eller mp3-spelaren om du inte får sällskap och gå ut! Stjärnorna är vackra och löven är vackra och till och med något vanligt trist TV-program verkar bättre när man sätter sig i soffan efter en långpromenad. Överlag så mycket bättre att sitta i soffan med farsan och brorsan än ensam i eget rum. Eller riktigt bra: filmkväll med några kompisar! Det är inte bra att du är för mycket ensam, eftersom du när du är ensam "släpper" humöret att dala neråt. Du ska absolut inte känna att du måste låtsas vara glad och pigg och lyckad när du är med andra, men du har nog människor runt dig som du kan vara dig själv med och som förstår dig och bara hjälper dig istället för att klaga på ditt humör. Bara du öppnar munnen och berättar hur du mår! Tex kanske din mamma också är trött och stressad och skulle behöva samma behandling som du själv, så ni kan ta er igenom det här tillsammans?

Överlag är böcker och filmer en så mycket bättre idé än deppig musik - försvinn in i någon annans värd en stund, så slutar kanske de egna tankarna att snurra runt i samma nedåtgående spiral hela tiden. Ska du lyssna på musik ska den vara i dur (minns du från musiklektionerna?) Undvik deppiga filmer, TV-program osv. Det här låter riktigt fånigt, men försök något så otroligt simpelt som att dra upp mungiporna och le i en minut. De prövade att tejpa upp en stor grupp japaners mungipor och den gruppen kände sig mycket gladare än den grupp som de hade tejpat mungiporna neråt på, det stod just i Vasabladet. Och om du rätar på kroppen, drar axlarna bakåt, lyfter hakan, skjuter ut bysten lite och andas djupt, så känns det genast bättre. Din egen kropp kan hjälpa dig att börja må bättre. Det är även knepet med promenaden: under den frigörs en massa njutningshormoner i kroppen, endorfiner. Du kan få samma njutningshormonkick av tex zumba, sex eller till och med av att spela XBox Kinect:s sport och äventyrsspel. Bli lite svettig, jubla när du får in en fullträff, sparka i luften tills du fått ur dig all ilska och press. Skratta - om det så än är av vitsarna i kalle Anka-tidningen eller på nätet. Ta dig själv i händerna mentalt och dra upp dig själv ur mörkret! Börja med det, så ska du se om det hjälper!

Stooor kraaam, hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna


Hej!

Tack för att du skrev till Decibel om ett väldigt aktuellt problem.
Hösten är här igen och det blir mörkare där ute. För många människor blir det mörkare även på insidan och du beskriver det så bra i ditt brev med att all värme, glädje, färger, romanser osv. försvinner och det blir bara tomt. Du har tidigare känt dej ledsen på hösten så jag kan förstå att du är rädd för att de känslorna skall komma igen. Ibland är det så att det man är rädd för att skall hända ökar sannolikheten för att det verkligen skall bli så eftersom man fokuserar så mycket på de ledsna känslorna att de verkar större och starkare än om man skulle fokusera på nåt annat.

Årstidsbunden depression (höst/vårdepression) är ganska vanligt för oss nordbor. Man vet inte exakt varför men den tycks ha en stark koppling till ljus och mörker. Man vet inte heller riktigt varför
mörkret påverkar humöret som den gör men det finns teorier om det. De vanligaste symptomen brukar vara en stor trötthet trots att man sover mycket, man har ett sug efter kolhydrater, speciellt socker, och så upplever många koncentrationssvårigheter och nedsatt immunförsvar.

Varför vissa drabbas, och andra inte, har att göra med att vissa är mer ärftligt sårbara än andra. Men det spelar också stor roll hur vi lever. Att äta hälsosamt och motionera regelbundet och försöka dagligen vara ute när det är ljust, är några grundregler att följa ifall man tror sej ha en höstdepression.

Man kan också se på höstnedstämdheten från en annan sida. Tänk t.ex. på hur naturen fungerar. Hösten är den tid då naturen återgår till ett vilotillstånd. Våra medfödda biologiska rytmer signalerar att ”maten” i naturen är slut, vi äter mera för att ha i reserv på vintern och det är dags att minska vår aktivitet för att spara energi. Under den lugna perioden får kroppen möjlighet att vila, rensa och reparera sig. Det är precis vad björnar gör när de går i ide. Vi människor har en tendens att göra precis tvärtom. Sommaren är för de flesta aktiv och man är laddad inför alla nya kurser och träningsprogram som startar på hösten. Skulle vi följa naturens gång så skulle vi kunna ta det lugnt och njuta av höstens skörd, gå mycket på utsidan i lugn och ro och samla på oss av ljuset som vi så desperat behöver när de mörka perioderna blir längre. Kanske det blir en slags känslomässig krock när det som skulle vara det mest naturliga för oss krockar med en hel massa krav på vad man borde göra och hinna med.

Jag har egentligen inget svar om det är på det sättet utan kastar mer fram idéer så att du kan fundera vad som skulle passa bäst just för dej. Du kan också helt medvetet försöka börja ändra dina tankar om hösten. Har du något riktigt trevligt minne från någon höstdag/kväll. När du har känt dej glad, myst under en skön filt och läst en bra bok med regnets smattrande på utsidan eller har du gått i en färgsprakande skog och känt doften av naturen – plockat lingon eller svampar och bara njutit? Vilka minnen du än har (positiva) så försök ta fram känslan och håll den kvar.

Vi har en otrolig förmåga att förändra våra tankar när vi börjar medvetet arbeta med att först känna igen dem och sedan se hur vi kan ändra den till något mer tilltalande och positivt. Om du till exempel går med en tanke att du är rädd för att bli ledsen igen i höst så ändra meningen till ’denhär hösten blir den bästa i mitt liv’ eller helt enkelt ’ hösten är en bra tid för mej’. När du upprepar något positivt för dej själv, om och om igen, så kommer känslan att följa efter så småningom. Snart kommer du att känna att hösten är som vilken årstid som helst och att det är dina tankar om den som har den största betydelsen.

Om du upplever starka besvär, så som du hade för nåt år tillbaka så rekommenderar jag att du söker hjälp hos någon sakkunnig. Finns det en skolkurator eller skolpsykolog i din skola? Kom ihåg att det är helt ok att känna sej nedstämd ibland, det hör till livet, men om det börjar styra ditt liv så måste du berätta det för någon i din närhet som kan hjälpa dej att få ordning på livet igen.

Kram och Lycka till!