Nervös ständigt.. Hjälp!

13.08.2012
Hejsan! jag hoppas ni kan hjälpa mig med mitt problem för det gör verkligen mitt liv bedrövligt.
Så länge jag kan minnas så har jag haft problem med att jag är ständigt nervös. En vanlig dag jag ska till skolan blir jag riktigt nervös, när jag ska betala i kassan i en affär, när en kompis ska komma över till mig, när jag bara ser en riktigt snygg kille, när jag ska prata med en som jag inte känner, men den här nervositeten är som värst i skolan ibland kan jag till och med skolka för att slippa gå på lektionerna för jag är så himla nervös. Men det som absolut känns värst är när vi ska ha föredrag i skolan eller ska läsa högt för klassen. Jag hatar verkligen mig själv när jag måste vara så här nervös.. det förstör mitt liv. Finns det alls någon som kan hjälpa mig?
Tacksam för svar! :)

kick
21.08.2013

Hej Kick!

Du är inte ensam om att vara väldigt nervös! Det är den första trösten vi kan komma med åt dig här. Vi har fått frågor förr om nervositet och bland annat kuratorn har svarat på det, så vi ska berätta här lite av vad som har svarats förr. Men ett tips är att googla tex "hur bli av med nervositet" eller "hur ska jag sluta vara blyg" och olika versioner av de sökorden. Då hittar du femtielva olika sidor där olika tekniker som man kan "bota" sig själv med finns uppräknade. Bland annat kogitiv beteendeterapi är jättebra att använda mot olika fobier och sociala rädslor som din. Pröva dig fram och ta hjälp av skolans kurator eller någon annan vuxen som du har förtroende för. Men lite ska vi som sagt fundera över ditt problem med dig här.

Den mesta nervositeten handlar egentligen om rädsla, oftast rädsla för att man ska göra bort sig. Men vad händer egentligen ifall du gör bort dig? Om du tex ska hålla ett föredrag infor klassen och så tappar du tråden, minns inte vad du skulle säga och börjar stamma eller rodna. Vad är EGENTLIGEN så himla farligt med det? När man är nervös, så blåser man oftast upp alla "faror" i sin hjärna så jättestort att det blir ungefär som att balansera över Grand Canyon på lina. Men även om man skulle stamma, så är det knappt någon i klassen som ens lägger märke till det. Antingen för att de ändå inte riktigt lyssnar, eller för att de själva är supernervösa för sitt eget föredrag - och är nu alla andra i din klass perfekta talare som aldrig stakar sig eller säger något fel? ALLA högstadie- och de flesta gymnasie-elever är dåliga på att hålla föredrag, ingen är perfekt utan det är bara en fråga om hur dålig och ovan och oförberedd man är. Och om nu någon skulle hålla ett perfekt föredrag, så kanske hon/han är dålig på matte eller att bowla istället?

Nervös kanske man också blir ifall man ser allt som en uppgift som ska utföras. Och är det en uppgift så kan man ju bara antingen lyckas eller misslyckas - och blir då så mycket lättare rädd för att misslyckas. Ser du hela livet mera som ett experiment, ett pröva-på, en kul grej, så bedömmer du ju inte dig själv så mycket. Dra ner på förväntningarna på dig själv. Om du vill försöka vara perfekt på allt, så kommer du alltid att bli beviken på dig själv. Men om du startar från noll och gör det bästa du kan, så är ju allt du gör positivt, bättre än du hade tänkt dig och oroat dig för, allt blir på plus! Och om du också försöker tänka mindre på dig själv och mer på den du talar med, så gör inte heller självmedvetenheten dig så nervös. Tänk inte "Vad ska hon/han tycka om mig?" utan mera "Vad tycker jag om honom/henne?" och "Vad kan han/hon erbjuda mig för en kul upplevelse?".

Överlag kanske nervositet handlar mycket om förväntningar och hur man tänker inuti sitt eget huvud. Tänker man "Det här går åt pipan, jag kommer sååå att göra bort mig och alla kommer att tycka att jag är en sådan tönt" så är det också så det kommer att gå. Man brukar tala om "självuppfyllande profetia": att man blir som man hade tänkt att man skulle bli, att det går som man hade tänkt att det skulle gå. Tex många elitidrottare försöker tänka så himla positivt de bara kan, medan folk som tror att de kommer att bli sjuka oftast faktiskt blir sjuka. Tänk positivt om dig själv - hacka inte ner på dig själv.

För nervositet handlar ofta också mycket om självförtroende. Och självförtroende handlar mycket om att tycka om sig själv som man är och tex inte hela tiden jämföra sig med alla andra. Det kommer alltid att finnas någon som är bättre än dig på något sätt, så knepet är att lära sig själv att tycka om sig själv precis sådan som man är. Försök inte att bli som alla andra, försök att bli dig själv istället! Då är det också lättare att tänka att ja kanske den här människan jag talar med just nu tycker att jag borde vara si eller så eller säga bu eller bä. Men nu är jag just precis den jag är och nu tänker jag säga precis det jag tycker på det sätt jag vill! Sådeså!

Vi har skrivit massor här på Decibel under Information (här till vänster) om bland annat självförtroende (finns under Själ) och hur man blir av med komplex (finns under Kropp och Utsida & utseende) och där är fullproppat med tips! Läs igenom de sidorna också, så får du ännu mera redskap att bekämpa din nervositet med! Låt inte nervositeten förstöra för dig! Att skolka för att man är så nervös är ju egentligen att kasta bort delar av sitt liv, eller hur? Du har rätt att njuta av ditt liv utan att ständigt behöva vara rädd. Men det är DU som bestämmer om du tänker vara rädd eller inte, så skit nu i att vara rädd och gå ut och LEV istället! Okej?

Styrkekramar från ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera

Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera

Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera

Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera