Ork no itt na mer jag nu...

Hej!

Allt emellanåt kommer det dagar då ingenting funkar och allt känns uppåt skogen, tå allt bare skiter se, som du skriver. Då är det viktigt att komma ihåg att det är känslorna det handlar om. Det känns som allt skiter sig, men det gör ju inte det på riktigt. För det är stor skillnad på känslor och verklighet.

Men vissa dagar har vi våra känslor mer på ytan än andra. Det finns situationer och saker vi är med om eller minns som skapar ”känslostormar” i oss och kommer det många ”stormar” på samma gång så börjar det kännas som att blir det för mycket. Så då gäller det att hitta bra sätt att ”stiga ur” sina känslor litet. Titta på vad som händer i en själv litet på avstånd. Alla känslor är ju egentligen okej och det värsta vi kan göra är att försöka springa undan dem. För de kommer igen. Känslor behöver vi kunna och våga stå ut med att känna. Då blir de inte så farliga heller.

Det har ju hänt saker i ditt liv med pojkvän och kompisar som sviker så det är klart att det känns någonstans. Det gör ju ont att bli lämnad och att inte bli ärligt mött av sina vänner. Du har all rätt att reagera och känna en massa saker när livet utmanar dig i det. Och på samma gång så kan du kanske låta det kännas? Det är inte farligt att känna saker. Att vi har en massa känslor berättar egentligen kanske om vad vi egentligen behöver. Så lyssna på vad dina känslor säger. Är du ledsen, rädd eller kanske besviken och arg? Och vad behöver du allra mest om du är det? Kanske någon att prata ”av” dig med? Finns det någon vuxen du kan prata med, någon i din familj eller någon annan, på din skola t.ex.? Genom att prata med någon om det som vi bär inom oss så kan vi också skapa det där avståndet till våra känslor som vi så väl behöver ibland. Annars kan det upplevas som att känslorna tar över och vi drunknar i dem. Sedan är det bra att alltid minnas att alla känslor kommer och går. Så att du känner att du int orkar just nu betyder inte att det kommer att kännas så imorgon, eller nästa vecka, eller nästa månad. Allt går över. Till sist! Så håll ut! Och prata med någon som verkligen lyssnar under tiden!

Många kramar!

H.Susanna